Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-05-08 10:00

Byråkrati skadar polis och sjukvård

Blåljus har fått in en debattartikel som är skriven av en polis och en sjuksköterska. De beskriver verksamheter som hamnat i kris och ser en byråkrati som blivit mer av ett hinder än ett stöd för verksamheten. Att vi tar in artikeln som en insändare, innebär inte att vi tar ställning för eller emot det parti som skribenterna företräder, utan grundar sig på en bedömning av texten.


"Polisen och sjukvården tillhör våra allra viktigaste samhällsfunktioner. På senare år har båda dessa områden befunnit sig i närmast konstant kris. I ropen efter snabba och enkla lösningar missar vi de verkliga orsakerna, som ytterst handlar om undermålig politisk styrning.

 

De samhällsfunktioner som vi representerar figurerar nästan dagligen i olika larmrapporter. Kriminaliteten breder ut sig och det verkar alltmer riskfritt att begå brott. Följden har blivit en ökad otrygghet och att förtroendet för Polisen sjunker.  Sjukvården är i en liknande kris, där felbehandlingar, bilförlossningar, undernäring och sjukhussmittor är symtom på en vård som är satt under orimlig press. Dessutom är poliser och sjuksköterskor bland de grupper på arbetsmarknaden som har allra lägst betalt i relation till utbildning, risker och krav i tjänsten.

 

Både sjuksköterskor och poliser lämnar nu i strid ström sina arbetsgivare för mer attraktiva anställningar i privat sektor. Universallösningen är inte, som ofta föreslås, mer pengar. Tillskott i budgeten kan tillfälligt åtgärda det mest akuta missnöjet med låga löner men kan knappast lösa de omfattande organisatoriska och arbetsmiljörelaterade problem som Polisen och sjukvården dras med. Att fokusera på bantningar på kostnadssidan är inte heller önskvärt då kärnuppgifterna redan nu är hårt ansträngda.

 

Att på detta sätt stirra sig blind på verksamheternas resurser - mer pengar eller mindre kostnader - är en bedräglig metod. Även om de skulle få mer resurser kommer vi att hamna i samma kris igen om inte grundfelen rättas till. Vi behöver lyfta blicken och angripa de verkliga orsakerna.

 

Inom Polisen har den ökända omorganisationen, som på pappret såg så bra ut och som beslutades i politisk enighet, nu visat sig bli en katastrof. Noll(!) procent av Sveriges poliser upplever att omorganisationen gjort Polisen bättre (Polisförbundets undersökning, utförd av Novus 2016). Hur kunde det bli så illa?

 

Ett tungt skäl är att HR, den interna personalavdelningen, har fått enorm makt över enskilda poliser. För att genomföra omorganisationen har poliserna flyttats hit och dit utan hänsyn till vad som är bäst för verksamheten eller de enskildaspersonliga situation. Detta har lett till ett stort missnöje och en uppgivenhet inom organisationen. 

 

Inom sjukvården finns motsvarande problem. Där är det dock inte HR som ställer till det utan ekonomer, controllers och verksamhetsutvecklare med sina märkliga styr- och uppföljningsmodeller. Sverige ligger i världstopp inom medicinska kunskaper, men har samtidigt väldigt fåvårdplatser och långa köer för patienterna. Trots en utarbetad och lågt betald vårdpersonal får vi minst vård för pengarna i Norden (Euro Health Index 2016). Resurserna används inte alls effektivt. Sjukvården lider av dessa ekonomiska styrmodeller.

 

Samtliga här uppräknade problem har sin grund i en offentlig byråkrati som vuxit enormt. I det tjocka lagret av förvaltning,mellan politisk vision och skriande verklighet, befinner sig en tjänstemannaskara som i sin iver att vara kreativa och nymodiga uppfinner projekt på projekt som ska genomföras ute i verksamheterna. Det blir en aldrig sinande ström av dokumentation som ska redovisas. Redovisningar och sammanställningar som ger politiken en falsk känsla av kontroll. HR-avdelningar och ekonomiavdelningar är självklart viktiga. De behövs som stödfunktioner för att större organisationer ska fungera. Problemet är när de tar över och tillåts styra verksamheterna.

 

Ledning och styrning, organisation och strategiska beslut börligga på de som känner verksamheten bäst. Poliser vet hur det fungerar ute på fältet och vad som krävs för att möta brottsligheten. Läkare och sjuksköterskor vet hur patienter bäst ska tas om hand och sjukvården utformas. Att plocka in ”chefskompetens” utifrån är en metod som prövats tillräckligt - med förödande och kostsamma resultat. Den yrkesmässiga kompetensen måste bli respekterad igen.

 

En bantning av förvaltningslagret skulle innebära lägre kostnader och utrymme för polis och vårdpersonal att få syssla med sina kärnuppgifter. Det skulle samtidigt innebära att politiken kom närmare verkligheten på golvet eller gatan och fick ta ansvar på riktigt. Det är dags för en förändring.

 

Carolin Nielsen, leg sjuksköterska, vice ordförande Medborgerlig Samling Stockholm

Thomas Martinsson, polis, styrelseledamot Medborgerlig Samling Stockholm"



Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det