Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-01-08 10:40

Den kanske viktigaste utmaningen - Den kanske viktigaste valfrågan

Vi poliser lär sent glömma när en polisbuss blev attackerad med en handgranat och fyra poliser undgick döden med nöd och näppe. Vi minns även att en person som vänligt nog lämnat DNA på granatens grep blev frikänd trots andra besvärande omständigheter.

Trots polisiära ansträngningar och mängder av vapenbeslag, fortsätter mördandet på allmäna platser med skjutvapen. Polisbilar och polisstationer har sprängts, men hittills har ingen polis dött. Efter den allvarliga, oacceptabla och tragiska händelsen i Vårby Gård, där en äldre man sprängdes och avled av en handgranat, går det inte att blunda eller förringa problemen. En som tar polisens egna ord som utgångspunkt och konstaterar att verkligheten kommit ifatt Polismyndighetens ord om utsatta orter, är Expressens Britta Svensson som med utgångspunkt från mannens död i Vårby Gård skriver om polisens varningar i rapporten "Utsatta områden":

"Man lyfter fram att användningen av handgranater ökat markant under de senaste två åren, och att det skett en normalisering.

 

"Det kan bero på att tillgången på handgranater är god, priset är förhållandevis lågt och att det lett till få fall av lagföring". Polisen skriver att handgranater de senaste åren används mot polisfordon, polislokaler, socialtjänstens lokaler och bostadsbolags kontor.

"Användningen av handgranater följer samma mönster som skjutningarna då de sker utan hänsyn till att tredjeman kan drabbas"."


Mannens död i Vårby Gård, uppmärksammas trots allt i media, liksom de flesta grövre attackerna mot poliser har gjort. Britts Svensson läser vidare i Polisens rapport: "Den kanske största utmaningen samhällets institutioner står inför nu är att inse omfattningen av problemet", vidare beskrivs problemet i rapporten med att att antalet kriminella i de 61 utsatta områdena är så många att varken polis, socialtjänst eller skola har resurser att ta sig an problemen...

 

Men det finns en annan problematik som Britta Svensson också nämner i sin artikel, nämligen normaliseringen. Ännu höjer vi på ögonbrynen när en handgranat tar en oskyldigs liv. Men vem minns mannen som blev knivskuren till döds den 5 oktober 2017 klockan 9 på morgonen på Tensta torg?

 

Den frågan tar Peter Kadhammar upp i en artikel i Aftonbladet, där han jämför med medieståhejet runt den kriminelle "Tumba-Tarzan" på 1950-talet. När denne Tumba-Tarzan stal 500:- blev det förstasidesstoff. Tumba-Tarzans legend fick ökad publicitet, sedan han när en ensam polis skulle gripa honom avfyrade sin pistol i luften. Polismannen tömde sitt tjänstevapens magasin (utan att träffa) och Tumba-Tarzans flykt i Södertörns skogar kunde ta sin början. Peter Kadhammar avslutar sin artikel med orden:

 

"Ett mord på öppen gata den femte oktober 2017 var värt två spalter på sidan 46 i en kvällstidning: det är utrymmet för nyheter som anses ha noll intresse men som man för skams skull måste ha med.

 

Så har Sverige förändrats."


De medborgare som ska bestämma vilka som ska styra Sverige i höst, börjar sannolikt bli mer och mer bekymrade över tryggheten i Sverige. Det har gjort avtryck i den politiska debatten, där politiker från höger till vänster lovar mer resurser till polisen. Exempelvis justitieminister Morgan Johansson som i en artikel i DN gläds åt att fler övervakningskameror sätts upp nu än under Alliansregeringen. Ändå tycker de borgerliga nu att det går för långsamt.

 

Justitieministern säger till DN att kamerorna är både effektiva för att klara upp brott, men också för att förebygga brott i de utsatta områdena. En del säger att kamerorna bara gör att brottsligheten flyttar. Men ju svårare du gör för att begå brott och öka upptäcktsrisken desto mer kan brottsligheten pressas tillbaka.

 

Om Alliansens krav på snabbare införanden säger justitieministern till DN: -Alliansen satt i åtta år. De röstade ner alla våra förslag om att göra det lättare att sätta upp kameror. Nu klagar de på oss för att det går för långsamt. Vi tar ett steg i taget. Han beskriver även hur polisen ska angripa narkotika, kriminella gäng och organiserad brottslighet. Allt blir viktiga frågor i valrörelsen 2018 enligt artikeln som avslutas med justitieminister Morgan Johanssons ord: Viktigast är ökade resurser till polisen, hårdare straff för de grova våldsbrotten och de grova vapenbrotten, mer kameraövervakning och bättre samverkan mellan myndigheter och även kommunerna.


I Aftonbladet intervjuas Moderatledaren Ulf Kristoffersson, som beskriver sin inställning till trygghet i ett stycke av intervjun:

 

"Integrationsproblemen och det vi ser nästan varje dygn, med skjutningar och våld, är verkligen på allvar. Vi har sett andra länder som har drabbats av katastrofala följder där man får permanenta motsättningar i samhället. Så ska vi inte ha det i Sverige.

 

Moderatledaren vill enligt artikeln att samhället ska bli tydligare med vilka regler som gäller – och vem det är som bestämmer.

 

– Grundförhållningssättet måste vara att polisen inte är här för att vara kompis utan för att säkerställa att laglydiga medborgare får leva sitt eget liv. Det har varit för mycket snack om att vi ska möta och förstå varandra. Men nej, man måste inte förstå polisen för att ha respekt för att polisen gör sitt arbete, säger han till Aftonbladet.

 

Blåljus kan konstatera att mycket talar för att debatten om den grova brottsligheten och otryggheten den för med sig kommer att hålla i sig och kanske öka inför valet i höst. Det är beklagligt eftersom bakgrunden är att så många drabbas av grova brott på olika sätt. Men samtidigt ger den politiker en möjlighet att ge polisen de resurser som krävs för att skapa ett tryggare Sverige. Ska det bli någon ändring innan valet finns bara ett sätt. Då måste polisyrket göras så attraktivt att fler poliser väljer att stanna kvar i yrket.

 

Eller som det klokt formuleras i DN Stockholm: "Problemet är alltså inte att teorin skapa åtgärdsplaner – det är att det fortfarande saknas poliser." " Vi är det antal vi är under en ganska lång tid framöver, det går inte att trolla fram poliser"

 

Förra veckan talade jag med en polis som slutar som polis nu, som ökar sin lön med 10 000:- per månad genom att byta jobb till ett annat statligt verk i Stockholm. Idag ringde en polis som provar annan tjänst i Stockholm, med 6000:- högre lön. Hon frågade hur man säger upp sig, och vilken som är uppsägningstiden. Så ställde hon en fråga: Finns det en chans att polislönelyftet gör att jag kan stanna kvar?


Jag svarade skämtsamt, att självklart skulle polisfacket se till att hon fick en löneökning som polis på minst 6000:- per månad, det är hon ju värd. Så skrattade vi tillsammans aningen bittert. (Hon tillhör inte de allra yngsta poliserna och jobbar inte i ett särskilt utsatt område utan på en specialenhet). Hon lär lämna yrket, någon nyare polis kommer att läras upp till hennes jobb, och kanske tas från kriminalpolisen, eller från "gatan" i någon närförort i Stockholm. Det är så förfallet fortsätter, dag för dag, trots alla fackliga företrädares i Polisförbundet idoga ansträngningar. Trots alla politikers fagra löften.

 

Vi har alla rösträtt, men alltfler poliser röstar med fötterna... Och inget händer?

 

Tommy Hansson

 
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det