Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-01-16 10:40

DN beskriver våldet och polisbristen

DN har startat en artikelserie som är högst intressant, "De som bär välfärden". Första artikeln handlade om sjukvårens problem när gäng attackerar på akuten. Nu granskas i den andra artikeln polisers utsatthet. Och hur förstärkningar bara leder till tomrum på andra håll. Samtidigt kräver tidningen en riktig polis som Rikspolischef i en ledare.

Utgångspunkten för polisartikeln är attacken mot en kollegas bostad i Västerås. Men även andra attacker mot poliser gås igenom grundligt. Och poliser intervjuas, bland annat beskrivs farhågorna att en kommande attack kan leda till att en polis mördas. Blåljus väljer ett par citat, resten finns i tidningen.

En polis beskriver hur han försöker skydda sig privat, och säger: – Vi poliser är väldigt lojala. När vi säger att vi är rädda ska man nog ta det på allvar.

En annan polis säger: – När någonting händer så är vi bra på att kraftsamla. Sätta på plåster. Men vi har ingen uthållighet. Det är omöjligt för oss att fortsätta så här ens i ett halvår, för rätt var det är smäller det någon annanstans. Då behövs poliserna där istället.

En  medborgare beskriver hur han funderar och har fått en helt ny tanke - Det här som politikerna brukar säga, att det bästa sättet att protestera mot våldet är att fortsätta leva livet som vanligt, visa ondskan att det går. Att man inte är skrämd. Det är sådant skitsnack.

En tredje polis beskriver situationen: – De kriminella har fått för stort spelutrymme, vi har inte haft resurser nog att vara på tårna. Tidigare har de haft en spärr – de har inte gett sig på poliser, för de har känt att det innebär rejäla problem. Nu gör de uppenbarligen en annan bedömning.

Situationen i Västerås, känner nog poliser igen från många håll i landet - Så här beskriver en polis den: "Kollegor hade övergått till att hantera it-brottslighet och övriga nya brottsformer, andra hade slutat, missnöjda med låga löner, ständig övertid och att inte hinna gå på toaletten under sina pass."

När polisbristen innebär att poliser tvingas ingripa även mot flera personer samtidigt, konstaterar en polis att om man slåss för sitt liv, är tjugo minuter en ganska lång tid.

Tidningen citerar även Polisförbundets ordförande Lena Nitz som konstaterar att det är en ny nivå på våldet mot poliser som även drabbar dem privat.

Undra på att lag och ordning blir allt viktigare för väljarna inför höstens riksdagsval. Under det senaste året har lag och ordning stigit kraftigt på väljarnas dagordning, skriver DN, det visar ett antal opinionsmätningar. Och regeringen är inte ensam om att inför höstens val fokusera på brottsbekämpning.

I DNs ledare, granskas Rikspolischef Dan Eliasson, och hans positiva beskrivning av rättssamhällets och polisens utveckling vilket tidningen ställer mot det som politiker ibland beskriver som "utmaningar". Tidningen noterar att Rikspolischefen länge talat om den vändning som ska lugna både politiker och medborgare. Och samtidigt som budskapet om bättre resultat, sker skjutningar på olika håll i landet. Gängvåldet utgör inte bara ett konkret hot mot liv och trygghet i allt fler svenska städer. Det underminerar också förtroendet för den rättsstat som utgör, och måste utgöra, den robusta grunden för ett frihetligt och inkluderande samhälle, konstaterar tidningen.

Tidningens slutsats är att för att klara av att bekämpa gängvåldet och dess konsekvenser, behövs en Rikspolischef som inte bara pratar bort problemen. Tidningen vill se en polis som chef  för poliserna.

Även om Blåljus alla dagar i veckan vill ha en polis som högste chef, bör vi minnas varför Dan Eliasson har fått sitt jobb. Det handlar om att politikerna kände förtroende för att han skulle göra polisen effektiv, utan att det kostade mer pengar. Nu kommer pengar sent omsider, frågan är om resurserna kommer tillräckligt snabbt för att vända utvecklingen. Det som krävs är vad Rikspolischefen faktiskt fått i uppdragav regeringen att utföra - att göra polisyrket attraktivt.

Polisförbundet har i undersökningar visat att det vanligaste skälet att lämna polisen är den usla lönesättningen. Alltför många poliser höjer sina löner avsevärt genom att rösta med fötterna till ett annat yrke. Som dessutom inte är krävande på samma sätt. Rekryteringsproblemen har i grunden samma orsaker.

Oavsett vem som är Rikspolischef borde det viktigaste av allt att lösa in löftena om polislönelyftet,  som måste vara tillräckligt stort för att vända utvecklingen. Det duger inte att vänta längre.

Tommy Hansson







Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994