Publicerat 2019-07-07 10:10

Ebba Busch Thors tal i Almedalen

På Almedalens näst sista kväll, när många tält packats ned och många besökare redan lämnat Gotland, var det Ebba Busch Thors tur att tala. Att Almedalen inte var proppfull, kompenserade hon med hög energi och ganska kraftiga attacker mot flera andra partier. Hon gav röst åt det glömda Sverige, utanför centrum och i medieskugga.

EBT slog an tonen redan i början av talet, med en påminnelse om vad partierna gått till val på och hur det sedan blev efter regeringsförhandlingarna.

 

"Tyvärr var två av mina forna alliansvänner svagare i köttet.

Innan valet lovade de ett nytt ledarskap för Sverige. Men de valde till sist den statsminister som hösten 2015 lät Sverige stå ledarlöst. Som gav oss säkerhetskrisen hos transportsstyrelsen. Och som mörkade Begler-skandalen.

 

  

Den statsminister som fördubblade vårdköerna, ryckte undan stödet till funktionsnedsatta och lät polistätheten minska samtidigt som brottsligheten ökade.

 

Detta borde varit bevis nog för behovet av en ny regering. Jag trodde ärligt talat att vi var förbi den tid då det ansågs som självklart att Socialdemokraterna skulle prenumerera på makten."

 

Ebba Busch Thor kritiserade kraftigt vad hon kallade för den banala basarhandel och byteshandel som ledde fram till Januariöverenskommelsen. En stor del av talet handlade om vårdköer och brist på äldreboenden, klassiska frågor för Kristdemokraterna och visst är det frågor som engagerar.

 

Mycket av talet handlade om frågor som så kallat vanligt folk kan känna igen sig i - även förutom vårdköerna. Bostäder är en sådan - lite bortglömd fråga. Ebbas ord:

 

"1970 fick en arbetare ett genomsnittligt småhus för motsvarande tre och en halv årslön. 1990 – tre och en halv årslön. År 2000 var priset fyra årslöner. Idag? Åtta årslöner. I Stockholms län femton årslöner. Det har aldrig varit svårare för en ung arbetarfamilj att köpa en egen täppa.

 

8 av 10 svenskar som är inne i barnaåren vill helst av allt bo i ett egnahem. Och det är lätt att förstå varför. I ett eget hus finns det plats för såväl barnens tågbana som barfotaspring i trädgården.

 

Men när januaripartierna pratar bostäder då pratar de bara om hyresrätter. De verkar tro att människor drömmer om en hyrestrea!

 

Hyresrätten passar människor väl under vissa delar av livet – inget snack om den saken. Men trygga familjer och en stark medelklass bygger man genom att fler får äga ett hus eller en bostadsrätt.

 

Det är inte politikers uppgift att sätta småhuspriser. Men det är politikens ansvar att få fram fler tomter, göra det lättare att bospara och få till rimligare krav på egeninsats.

 

Villan ska inte vara en lyxprodukt för höginkomsttagare. Det ska inte vara så att barn måste ha rika föräldrar för att de ska kunna springa genom vattenspridaren på en egen gräsmatta.

 

En gång i tiden var det socialdemokraterna som stred för att arbetarfamiljer skulle kunna köpa sig ett eget hus. Idag är det Kristdemokraterna som kämpar för att även en arbetarfamilj ska kunna förverkliga villadrömmen."

 

Blåljus är väl medveten om kostnadsläget för att skaffa en bostad i Stockholmsregionen. Och en nybliven polis kan tjäna ännu sämre än en arbetare. En annan fråga som lyftes i talet var hur landsbygd missgynnas i förhållande mot storstäder i politiken, ett exempel på det är hur bränsleskatterna slår. Och:

 

"Jag bor själv på landsbygden utanför Uppsala. Vi har inte kommunal väg eller VA.  Det är bonden ett par gårdar bort – inte kommunens plogar – som gör att jag kommer till jobbet på vintern. Det är inte gles- eller avfolkningsbygd men det räcker att bo en bit utanför en större stad för att märka att man då också ser lite annorlunda på en del saker.

 

Man börjar undra saker som varför Stefan Löfven tycker att polisen ska göra ännu fler kontroller av två av våra mest laglydiga samhällsgrupper – jägarna och sportskyttarna – samtidigt som skjutningar i själva verket beror på att tullen inte kan få stopp på inflödet av illegala vapen?"


Andra klassiska kristdemokratiska frågor som Ebba Busch Thor lyfte i talet var jämställdhet och möjlighet att stärka familjen och kampen mot hedersförtryck.


Polisfrågor var inget huvudnummer i detta partiledartal heller, utan sociala välfärdsfrågor och det politiska spelet fick större utrymme. Det var ändå ett engagerat tal med tydliga positionsbestämningar av Kristdemorkaternas politik.


Tommy Hansson

Gilla sidan:


 


Tidningen POLISEN


Brandfacket
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994