Ett sår som aldrig läker

Idag är det 20 år sedan två kollegor, Olle Borén och Robert Karlström, mördades brutalt vid Malexander. Det minnet lever starkt hos Sveriges poliskår. Vi glömmer dem aldrig och vi vet att döden kan slå till när som helst.

Den 28 maj 1999 mördades poliserna Olle Borén och Robert Karlström i Malexander. Nu, 20 år senare, minns poliserna i hela Sverige sina kollegor och fortfarande är det många som beskriver händelsen som det enskilt starkaste minnet inom svensk polis. De närmast berörda var dock kollegorna i Motala.

 

På eftermiddagen den 28 maj 1999 följde poliserna Olle Borén och Robert Karlström efter den flyktbil som användes efter ett bankrån i Kisa. Vid Lillsjön i Malexander stannar de tre rånarna och skjuter mot polisbilen. Utredningen har visat att de två poliserna först skottskadades i den skottlossning som följde för att sedan avrättas på nära håll med ett av polisernas tjänstevapen.

 

- Det väcker alltid så mycket känslor. Den dagen, man kommer ihåg den så oerhört väl, det har satt sig. Samtidigt var jag ju i chock vilket gör det svårt att förklara. Världen rasade när jag fick höra att båda var skjutna och döda.

 

Orden är Lars Gustafssons. Han jobbade ihop med Olle och Robert, var nära vän med Robert och de umgicks privat.

 

- Det var en så enorm sorg och smärta. Jag kommer så väl ihåg känslan när jag skulle underrätta anhöriga till Robert. Jag hade varit hemma hos honom bara några dagar tidigare och bland annat spelat fotboll med hans barn i trädgården. När jag kom dit den här gången var de ute och lekte men kom och tog min hand och ville att vi skulle spela igen. Att försöka förklara känslan jag fick då är svårt men det var väldigt tungt, fortsätter Lars.

 

Livet går vidare
Han vill inte kalla det för positiva minnen men det finns också saker han beskriver med värme. Stödet från arbetsgivaren och känslan av att inte stå ensam i sorgen, de hade hela svenska polisen bakom sig.

 

- Jag kommer alltid att minnas uppslutningen. Mitt i den här tragiken och vår operativa rånarjakt så vällde det in kollegor från hela landet. De var inte kommenderade utan var poliser som ville hjälpa till, vara där. Det var en stark känsla, säger Lars.

 

Vid en tragedi fungerar personer olika. Det fanns inte en reaktion utan alla kollegor på arbetsplatsen i Mjölby reagerade olika. Både vid beskedet om att två kollegor hade avlidit och sedan i processen med att lyckas gå vidare. För Lars innebar det en extra motivation efter att den första chocken hade lagt sig.

 

- Om jag hade slutat eller tappat glöden så kändes det som att jag hade svikit Robert och Olle. Det gav mig en extra drivkraft att känna att jag jobbade för dem och det har inte minskat under karriären.

 

Påverkar än idag
Ann-Christine Rehnström är biträdande chef i lokalpolisområde Motala. Hon ser också att händelsen påverkat under lång tid och fortfarande är högst aktuell.

- Polismorden i Malexander finns i bakhuvudet hos många av oss. Senast vid händelsen med bankrånet och skjutning mot kollega i Åtvidaberg så märktes det att många direkt relaterade till Malexander, vilket skapade en olustig känsla bland flera av oss.

 

Viktigt med rätt förutsättningar
När hon ser på förutsättningar för poliser i yttre tjänst idag kan hon se att det skett en utveckling sedan den där dagen 1999. Polisens taktiska förmåga och hur man ska förbereda sig för att möta grövre våld har ökat hos både enskilda poliser och i lagstiftningen.

 

- Att jobba i yttre tjänst är ett utsatt uppdrag och innehåller risker. Flera av dem går att minimera genom att vi är utbildade, har bra utrustning, har tillräcklig resurs för uppdraget och jobbar med vår arbetsmiljö. Trots det så kommer vi ställas inför situationer där det finns risk för vår hälsa eller våra liv, säger hon.

Bild borttagen.

Lars Gustafsson är van vid att prata om morden på hans kollegor. Regelbundet berättar han för alla nyanställda om vad som hände och vilka lärdomar som går att dra. Något som alltid väcker känslor men också varit en läkande process. Lars har även berättat för oss i polisfacket i region Stockholm om den tragiska händelsen.

 

- När jag pratar om detta för aspiranter så brukar jag säga att jag gått vidare, men också att det är ett sår som aldrig läker. Så vill jag också att det ska vara, jag vill komma ihåg dem, berättar Lars för Intrapolis.

 

Att minnas bortgångna kollegor
Nu har det gått 20 år. Tisdag den 28 maj hålls en minnestund på platsen där morden skedde. I höst inför dessutom Polismyndigheten en gemensam minnesdag för alla kollegor som omkommit i tjänsten från år 1965 och framåt. Första tillfället blir den 5 oktober.

 

Artikeln bygger på en Intrapolisartikel. Blåljus är tacksamma att arbetsgivaren har samma inställning som vi när poliser mördas i tjänsten. Det får aldig hända, men om det händer, får det aldrig glömmas.

 

I fjol skrev Polisförbundets ordförade Lena Nitz om tragedin och hur man kan förhindra att det händer igen.

 

Tommy Hansson