Publicerat 2020-11-17 22:20

 

---

Blåljus/bakgrund: Polismyndigheten har begärt en redovisning av "facklig arbetstid" på alla nivåer; regionalt, förbunds- och lokalförbundsnivå. Ingenting som vi sätter oss emot. Dock eftersöks endast möten med arbetsgivaren (dvs sig själv). Punkt. Vad "facklig arbetstid" innebär i ett bredare perspektiv efterfrågas inte - inte heller ställs frågan om den facklig nyttan - dvs för arbetsgivaren själv. Utskicket har fått många (polis)fackliga att - milt uttryckt - höja på ögonbrynen. Johanna Spjut, ordförande förbundsområde Nord, Polisförbundet, region Stockholm, skriver på Blåljus:

 

 

---

 

"Facklig arbetstid" ifrågasatt av Polismyndigheten

"Polismyndigheten tycker inte att jag ska kunna fortsätta hjälpa medlemmarna i polisområde Nord på samma sätt som jag gör idag. Polismyndigheten vill inte att jag ska vara så pass involverad i verksamheten eller påläst för att kunna göra ett tillräckligt bra jobb som med-/motpart till dem.

 

I detta nu pågår ett arbete för att se över den fackliga tiden i Polismyndigheten. Alltså den tiden som jag får för att jobba fackligt samtidigt som Polismyndigheten betalar min lön.

Den stora frågan är varför denna översyn skall genomföras?
Som en start på det här arbetet har jag fått en redogörelse från min arbetsgivare där de listat möten som vi normalt sett kallas till av dem under året.
Listan är för det första för kort men framför allt, varför ombeds de inte redogöra för helheten i vårt arbete? Varför får inte min arbetsgivare frågan ”på vilket sätt bidrar den fackliga organisationen i arbetet hos er?” 

 

Då hade de kanske kunnat berätta att vi deltar i personalärenden till både arbetsgivarens och den enskildes fördel. Som en kompetens och som ett stöd. De hade kanske kunnat berätta att vi bollar, diskuterar och har åsikter gällande rekryteringar som både de och våra medlemmar har nytta av.
 
De hade kanske kunnat berätta att vi bidrar i arbetsgrupper av olika slag för att utveckla och förbättra verksamheten.

De hade kanske kunnat berätta att vi kommer med åsikter och tyckanden som gör att verksamheten kan utvecklas och bli bättre.

De hade kanske kunnat berätta att vi är engagerade, skapligt kloka och vettiga företrädare att föra diskussioner med för att göra arbetet kring RALS-arbetet så bra som möjligt.
 
De hade kanske kunnat berätta att vi hjälper till för att reda ut frågor, stort som smått.

De hade kanske kunnat berätta att vi svarar på och löser frågor åt dem och åt våra medlemmar.
 

De hade kanske kunnat berätta att vi är en bra kraft hos oss i område Nord och i myndigheten för att jobba tillsammans med dem. 

De hade kanske kunnat berätta att vi är lite besvärliga emellanåt också förvisso men det är väl lite av poängen? 

Att jag nu ska redogöra för de möten som vi går på med arbetsgivaren, vad betyder det?
Betyder det att arbetsgivaren tycker att det är det vi fackliga ska göra med vår arbetstid?
Jag kan villigt erkänna att det inte är det jag lägger majoriteten av min arbetstid på.
 
Men är det meningen?

"Om det enda jag ska göra med min arbetstid som facklig är att gå på möten med arbetsgivaren så kan jag likväl sluta med det också."

 

För ska jag inte också under min arbetstid kunna engagera mig i att ha en kontakt och hjälpa och lyssna på mina medlemmar eller andra förtroendevalda eller läsa dokument och sätta mig in i verksamheten, förbereda mig och hitta argumentation eller samla in åsikter och tyckanden så räcker det med att arbetsgivaren bara mailar mig vad de ska säga så kan jag läsa det.
 
Att jobba fackligt handlar om att försöka ha en helhetsbild och en närbild på samma gång.
Att i olika sammanhang kunna se både i det lilla och i det stora perspektivet.
Att försöka komma med kloka saker att säga för att vi ska ställa oss alla frågor vi kan innan beslut fattas så det blir så bra som möjligt.
 
Jag kan inte vara bra på det om inte jag får möjlighet att vara påläst. Om jag inte får tid till att skaffa mig grund för åsikter, tyckanden och tänkanden. 

Personligen tycker jag att jag som fackligt förtroendevald ska få tid för att hjälpa och stötta mina medlemmar.
 
Att jag ska få tid för att ta reda på och reda ut saker som kanske inte alltid arbetsgivaren vill, kan eller har tid med.
 
Att jag ska få tid till att förbättra och utveckla vår verksamhet för att bli bättre på alla nivåer, både för arbetsgivarens och medlemmarnas skull. 

Idag har jag (upprepade gånger) via telefonen stöttat och hjälpt en medlem som ska in på ett oroande samtal med sin chef i veckan. Jag har ställt frågor gentemot arbetsgivaren som leder till att (minst) en kollega får den löneförhöjningen som hon redan skulle ha haft. Jag har tagit emot ett helt frågebatteri från en medlem som har drabbats av det värsta av det värsta som jag ska ringa otal samtal för att ta reda på svar och hjälpa för att hennes livssituation ska bli så bra som det bara är möjligt.
Jag har tagit emot frågor från arbetsgivaren om tillsättningar, ringt samtal i sin tur gällande detta för att vår åsikt ska bli så klok som möjligt och återkopplat. Jag har läst  semesterdirektiv. Jag har joxat runt i Corona-frågan kopplat till hemarbete. Jag har svarat på x-antal mail som kommer både från arbetsgivaren och den egna organisationen.
Och jag har filat på den här texten.
Jag redovisar gärna in den tiden i excellarket också.

 
Jag har aldrig känt mig i ifrågasatt av arbetsgivaren tidigare. Jag har aldrig känt att jag har avsatt arbetstid för saker som inte varit väsentliga i mitt jobb som facklig förtroendevald.
 
Jag har funnits där för mina medlemmar dygnet runt och gjort mitt bästa för att hjälpa både dem och arbetsgivaren i stort och smått. Nu ifrågasätts jag och mina kollegor runt om i landet.
  
Vad gör jag på jobbet? Jag gör tydligen för mycket.
 
Men vem kommer att göra detta om inte jag gör det?

Det vet arbetsgivaren svaret på.
 
Ingen."

Johanna Spjut 
Ordförande förbundsområde Nord
Polisförbundet, region Stockholm