Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-06-22 09:30

Fler Go-Go zoner

Efter att Nationella Operativa Avdelningen presenterat problembilden i utsatta förorter, särskilt utsatta förorter och riskförorter, haglar de goda råden till Polismyndigheten och politikerna. Dessutom diskuteras vad rapporten visar - Har det egentligen blivit sämre eller bättre? Är förorten rent av en Go-Go zon. Vad nu det skulle betyda...

Det är inrikesminister Anders Ygeman som lanserar uttrycket i en intervju med TT. Hans definition av en Go-Go zon lyder: Vi ökar den polisiära närvaron, vi har fler poliser som går dit, vi sätter upp kameror, vi förbättrar övervakningen och lagföringen.

Problemet med den definitionen, är att det är ett nollsummespel så länge inte antalet poliser ökas rejält. Vilket innebär att när polistätheten i de särskilt utsatta förorterna ökar, minskas tätheten sannolikt i riskområdena, i de "bara utsatta" områdena för att inte tala om de områden som inte var tillräckligt socioekonomiskt utsatta för att platsa på listan, enligt rapporten. Och då har jag inte ens nämnt vanliga förorter eller rent av glesbygd. Med ännu färre poliser kommer vi allt närmare laglöst land.

Ett exempel på att prioriteringar av polisverksamhet, som dessutom kan kosta många människoliv, ger Motormännen idag. De beskriver hur polisen på några få år har minskat alkoholkontrollerna i trafiken till nästan en tredjedel. Samtidigt som en allt högre andel av de dödade i trafiken har alkohol i blodet. Lyssna bara på debatten nedan!



Samtidigt är frågan om hur polisens insatser ska mätas aktuell, ska polisen satsa på lättutredda brott för att hyfsa statistiken eller satsa stora resurser för att lösa de allvarligaste brotten? Svaret borde så klart vara både ock. Men allt handlar om resurser - i verkligheten och inte i retoriken, som Padma Schrewelius skriver i DT.

I dagens Expressenledare beskrivs innehållet i NOAs rapport på ett väldigt pedagogiskt och översiktligt sätt. Vad är exempelvis skillnaden mellan de olika beteckningarna av graderingen i utsatthet? Expressen skriver: "I rapporten definieras 61 områden som utsatta. Där är läget allvarligt. I 23  särskilt utsatta områden beskrivs läget som akut. I sex områden, som svävar mellan de två kategorierna, är läget alarmerande."

Expressen avslutar sin ledare med orden:

"Polisen måste rusta och flytta fram sina positioner. Det måste bli mer attraktivt för polismän att jobba i riskområden. 

Dessvärre rapporterar SvD att poliser nu har satts på att lösa enkla brott för att snygga till statistiken. Och de 700 miljoner kronor som regeringen sköt till i våras har gått till att betala en kredit som tagits för att behålla civilanställd personal. 

Sådant som fler bostäder, bra skola och jobbmöjligheter är förstås andra viktiga hörnstenar. Men så länge kriminella strukturer dominerar finns ingen chans för utsatta områden att normaliseras och blomma upp. 

Och Dan Eliasson behöver hjälp - att lämna sin tjänst som rikspolischef. "


Johan Westerholm på Ledarsidorna.se tycks dock se att ansvaret ligger inte bara på myndighetschefen. Dan Eliasson har exakt de resurser som regeringen har bestämt att han ska ha till sitt förfogande. Westerholm skriver: "Situationen har utvecklats på sett sådant sätt att inrikesminister Anders Ygeman, som på fullt allvar i direktsändning menade att den stora ökningen av utsatta områden i själva verket var en förbättring mot tidigare, numera är minst lika utsatt som rikspolischefen."


Blåljus kan bara hålla med. Alla vet vad som behövs. Fler poliser. Och inte bara i de särskilt utsatta områdena, även om det är där som läget inte är Allvarligt eller Alarmerande utan Akut.  Dessutom behövs poliser i glesbygd, i trafiken, för trygghetsskapande fotpatrullering, för att utreda vardagsbrott (som när någon får en örfil i en krogkö) och för att utreda allvarlig brottslighet från våldtäkt till terrorbrott och mord. 



Rikspolischefen har efter två och ett halvt år på posten uppfattat att det behövs en uppvärdering av polisernas arbetsinsatser. Det formuleras som att polisyrket måste göras attraktivare, vilket ska ske genom att hitta alternativa karriärvägar, ett sätt att hitta möjligheter att göra karriär och få en löneutveckling även om du inte formellt blir chef, säger Dan Eliasson till Aftonbladet.

– Det är ett sätt att tänka nytt för att behålla fler människor.


Njae. Så särskilt nytt är det nog inte tänkt. I Stockholms polismyndighet fanns för tio år sedan ett sådant system. Det hette Inspektörsavtalet och innebar att en polis som var lämplig, fick en inspektörstjänst efter sex år och en lönesättning därefter. Den lönen uppgick 2008 till 28000:-, eller exakt samma nivå som den som Polismyndigheten idag betalar poliser med samma tjänstgöringstid. Tio år senare.


I Socialdemokraternas förslag om 10000 fler poliser, som Blåljus beskrivit tidigare, beskrivs även vägen till att kunna rekrytera framtidens poliser. (och behålla befintliga poliser) Där ska Polismyndigheten ges i uppdrag att utarbeta en strategi för att göra polisyrket mer attraktivt. Men ärligt, det har ju Rikspolischefen redan beskrivit. Och det har gjorts förut. Det är i stället regeringens ansvar att ge sin Rikspolischef resurserna att uppvärdera polisyrket till något annat än nivån för tio år sedan. Det krävs budgetmedel, så att inte kommande satsningar på polisen går samma väg som de senaste 700 miljonerna som bara täckte en redan använd anslagskredit.

 

Regeringen kan rädda sin Rikspolischef. Men det får bli slut på fagert tal, checkar och löften ställda på framtiden.

 

Kritiken mot Rikspolischefen har varit hård. Han har stått som symbol för en politik att göra polisen bättre utan extra pengar. En politik som han själv nu börjar distansera sig ifrån. Inte ens han kan trolla med knäna. Men ansvariga för politiken är Regeringen och ytterst inrikesministern.


Eller som socialdemokraten Widar Andersson skriver i Folkbladet om rapporten:


"Den samhällsutveckling de naket och rakt på beskriver är inte polisens fel. Polisen kan inte lastas för tio år av oreglerad invandringspolitik. Det är inte polisens fel att staten och kommunerna har tillåtit ett par hundra mycket undermåliga grundskolor att fortsätta sprida okunskap och förlorade livschanser i utsatta områden. Det är inte polisens fel att lagstiftarna i Sverige har brustit när det gäller att ge rättsstaten muskler att på allvar ingripa mot bland annat unga kriminella, mot bidragsfusk, mot "hedersrelaterat" våld och mot framväxten av i stort sett öppet kriminella strukturer på ett stort antal platser i landet."


Tommy Hansson

 
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det