Förbundsstyrelsen kör över medlemsviljan!

Förbundsstyrelsen går emot en majoritet i avtalsrådet som ville förkasta polismyndighetens slutbud!

Avtalsråd

Regionstyrelsen i Stockholm har haft en kombinerad ordförande och huvudskyddsombuds internat mellan den 15 – 16 januari.  Internatet förstärktes med förbundsområdenas löneansvariga för att gå igenom polismyndighetens slutbud. Förbundsområdena hade fram till morgon idag, den 18 januari på sig för att ge regionstyrelsen sitt råd. Samtliga förbundsområden gav regionstyrelsen i Stockholm rådet att förkasta slutbudet.

Idag, torsdagen den 18 januari har förbundsstyrelsen haft ett avtalsråd där samtliga regioner i Sverige skulle säga ja eller förkasta polismyndighetens slutbud.

Efter att regionerna avgivit sitt råd kan vi konstatera att:

• Förbundsregionerna från Syd, Väst och en oenig styrelse i Öst rekommenderade förbundsstyrelse att säga JA till slutbud.

• Förbundsregionerna från Stockholm, Nationella avdelningarna, Mitt, Nord och Bergslagen rekommenderade förbundsstyrelsen att förkasta slutbudet.

• Förbundsregion Rikspolisen lade ned sin röst då de är en egen myndighet.

Resultatet innebär att de förbundsregioner som rekommenderade förbundsstyrelsen att förkasta slutbudet representerar en majoritet av Polisförbundets medlemmar med ca 55% Nej -  45% Ja.

Varför sa Förbundsregion Stockholm NEJ

Förbundsstyrelsens övergripande målsättning för avtalsperioden är:

Polismyndigheten måste mot bakgrund av den rådande problembilden och de ekonomiska tillskott som regeringen aviserat nu avsätta så mycket pengar för den lönemässiga uppvärderingen av polisyrket så att:

-          Våra medlemmar känner uppskattning för det arbete de utför.

-          Polisflykten upphör, poliser som slutat söker återanställning, polisyrket

blir attraktivt så att tillräckligt många kvalificerade söker till polisutbildningen och numerären därmed ökar.

Vår bedömning är att ingen av ovan målsättning på något sätt kommer att uppfyllas. Om vi bortser från de riktade satsningarna till särskilda prioriterade områden, instruktörer och handledare och den så kallade 6-års satsningen utgör mervärdet utöver lägsta löneutfallet under de två första åren (2017 och 2018) 1,7 procent. Då medellönen inom polisen är 33 000 kronor/månad innebär det att mervärdet de två första åren per polis och månad blir 561 kronor eller 280 kronor per månad och år.

Regionstyrelsen Stockholm tror inte att våra medlemmar kommer att känna att något steg i polislönelyftet genomförts. Än mindre kommer detta att hindra polisflykten eller att fler poliser söker återanställning, tvärtom. Många av våra medlemmar kommer att fråga sig varför inte förbundsstyrelsen valde att bara hantera första revisionstillfället per den 1 oktober 2017. Då hade nästa revisionstillfälle varit den 1 oktober 2018 strax efter riksdagsvalet. Det hade varit mycket lättare att föra in våra anställningsvillkor i valrörelsen än när vi nu inför regeringen och oppositionen visar att vi nöjer oss med brödsmulor.

En annan bevekelsegrund för att säga NEJ är att polisregionerna nu ska införa en försöksverksamhet med fast lista på IGV. Även om veckoarbetstiden förkortas med ca en timme så minskas överlappningstiden och andelen pass på mörk tid och veckoslut ökar. Det bidrar inte till att göra polisyrket mer attraktivt.

Förutom det materiella värdet i avtalet är vi mycket besvikna över att parterna är överens om att viss lönesättning ska ske i den framtagna modellen för Karriär- och utvecklingsvägar. Modellen är inte färdig och cheferna har än mindre kunskap om processen som de ska vara en stor del i.

Förbundsstyrelsens svek mot medlemmarna

Trots att en majoritet av regionerna ville förkasta polismyndighetens slutbud valde en oenig förbundsstyrelse att köra över avtalsrådet. Även om avtalsrådet är ett rådgivande organ till förbundsstyrelsen så ligger det i sakens natur att förbundsstyrelsen följer rådet från regionerna. Att inte göra det är extremt ovanligt. Förbundsledamöterna Stefan Eklund och Emma Cronberg reserverade sig mot beslutet i förbundsstyrelsen att acceptera avtalsförslaget och genom det ”köra” över en majoritet i regionerna.

Att övriga i förbundsstyrelsen agerade på detta sätt i en så viktig fråga ser vi som ett svek mot medlemmarna. Det visar också på ett beteende där majoriteten i förbundsstyrelsen uppenbart anser att de besitter en högre kunskap än vi andra som inte förstår vårt eget, eller medlemmarnas bästa.

Vilka konsekvenser detta kommer att få är i skrivande stund svårt att överblicka. Att förbundsregion Stockholms förtroende för stora delar av förbundsstyrelsen är uttömt står helt klart och en misstroendeförklaring kommer också med största sannolikhet att bli en verklighet. I september 2018 är det kongress och en ny förbundsstyrelse ska väljas. Från region Stockholms sida kommer vi svårligen att stå bakom nomineringar på sittande styrelseledamöter som visat en sådan von oben attityd.   

Slutligen ställer vi oss frågan, vilka löften har förbundsstyrelsen givit arbetsgivaren och regeringen och tvärtom?

Texten är modifierad på så sätt att vissa förstärkningsord tagits bort.

/Förbundsregion Stockholm