Publicerat 2006-07-09 22:57- En av de mest positiva upplevelser jag varit med om som polis, säger Lars Thurfjell, tunnelbanepolisen, till Blåljus. Han arbetade i uniform i Tyskland under fotbolls-VM, inbjuden av den tyska polisen.

- I vår grupp var det sex poliser från Sverige, tre från Stockholms län, två från Skåne och en från Västra Götaland. Den här gruppen sysslade framförallt med transporter. Det var en härlig känsla att stå på centralstationen i Dortmund och se minen på svenskarna när de steg av tåget. Mindre barn kom fram och tog på oss för att undersöka om vi var verkliga. De äldre blev förtjusta och hade massor av frågor.

Många frågor om säkerheten


- Genomsnittsbesökarna från Sverige på fotbolls-VM var, som vi upplevde det, mamma och pappa och två barn. De undrade mycket om arenorna, säkerheten, riskerna och resorna och det gick inte att ta fel på hur nöjda de var att få fråga ut en svensk polis om sådana saker. Sedan fick vi ställa upp på ett otal fotografier för familjealbumet. Det var en oerhört fin PR för svensk polis. Det här är modellen och uniformerad polis ska det vara.

- Tomas Hellgren från tunnelbanepolisen och jag gjorde också ett pass på Camp Sweden utanför Hamburg och träffade svenska fans som bodde väldigt fint där. Vi fick mycket bra kontakt med dem och de tycktes också uppleva oss som något positivt och en trygghet där. Jag är med som tunnelbanepolis på nästan varenda högriskmatch på Råsunda och där är det väl inte alltid så hjärtligt. Men här funkade det fint. Vid ett tillfälle i München var det några svenska fans som stökade lite men när vi gick fram och tilltalade dem på svenska lugnade de ner sig direkt.

Hann inte se fotboll


- Någon fotboll hann vi aldrig se. Vi jobbade stadigt 12 – 14 timmar per dygn och så resor på det. Vi var i Dortmund, Berlin och München. Vi borde ha varit ännu fler poliser faktiskt. Vi kände att vi gjorde en viktig insats och att det hade varit bra om den varit ännu mer omfattande.

Nu njuter Lars med familjen av den svenska sommaren i Stockholms skärgård. Sedan bär det av till Göteborg och poliskommenderingen där. När den är över hoppas Blåljus kunna publicera en utförligare dagbok från honom och Tomas om upplevelserna i Tyskland.

-----------------------------------------------------------------

GRANSKNINGSRAPPORTEN:

Viktigast är det
som inte står


GU-gruppen har gjort en omfattande och rejäl genomlysning av verksamheten, vilket de redovisar noggrant. Men det mest spännande i redovisningen är det som inte står. En fundering är om uppdraget; kan de egentligen arbeta med sådant som representantskapet redan godkänt? GU:s verksamhet är ju en produkt av de fyra åren i styrelsens mandatperiod, vilket tidigare även var kongressperiod. Med representantskap varje år så skulle kanske GU gör sin genomlysning varje år? En annan fråga är ju deras påpekande om motionerna, hur länge lever en motion? Lite filosofisk fråga kanske, men är det ett, två, fem eller tio år? Intressant att se hur det blir!

Peter Frisell

V ordf polisfacket i Stockholms län

Du kan själv läsa granskningsutskottets rapport i sin helhet på www.polisforbundet.se.

-----------------------------------------------------------------

INSÄNDARE:


”Otrolig
arrogans”


”Det var mycket snack i våras här på Blåljus om hur Polisförbundet behandlar oss stockholmspoliser. Nu kommer jag hem från en semesterresa och slår fram Blåljus och får se att det blev precis som vi trodde! Inte en enda facklig från Stockholms län nomineras till styrelsen! Det är faktiskt en helt otrolig arrogans mot en stor medlemsgrupp. Det är som om vi inte finns på kartan. Förbundsstyrelsen fortsätter att behandla oss som kattlort och det väntar dom att vi ska tåla. Precis innan jag stack på semester visade vi polisledningen i Stockholm vad vår sammanhållning är god för. Nu är det tamme f. time att vi ger förbundsstyrelsen samma lektion.

”Bosse””

”Det är förstås
rent nys”


”Först blir man förbannad och tänker ”åt pepparn med förbundet”. Sen börjar man tänka efter och frågar sej hur dom egentligen resonerar? För det första vill dom få oss att tro att allt funkar precis lika bra för oss stockholmspoliser även om vi inte har nåt folk i förbundsstyrelsen. Det är förstås rent nys. Vi ser ju nu att våran styrelse inte får den information dom behöver. Vi har ingen representation och inget inflytande i förbundsstyrelsen och det gör att vi har sämre möjligheter till exempel när det kör ihop sej mellan arbetsgivaren och oss. För det andra måste man undra hur det ser ut med demokratin i ett förbund som utesluter en stor medlemsgrupp från inflytande. Vi är väl en tredjedel eller kanske en fjärdedel av förbundet, jag vet inte säkert. Finns det någon annan facklig organisation som helt struntar i en medlemsgrupp av det formatet? För det tredje undrar jag om det här bara är förbundsstyrelsens spel när dom hotar att hoppa av om Lars Ericsons väljs (är det respekt för demokratin?)? Eller är det så att resten av landet också satt sig i sinnet att kväsa oss stockholmspoliser och hålla oss borta från dom centrala besluten? I så fall kan man verkligen undra om Polisförbundet är nåt för oss. Den sammanhållning man kände i leden i lönefighten i slutet av maj får i alla fall mej att tro att vi skulle klara oss rätt skapligt på egen hand. Varför betala drygt till ett förbund som struntar i oss? Hellre då lägga en bra slant på stockholmsfacket och se till att saker och ting funkar för oss!

”P””

”Vi ska
hållas utanför!”


”Jag som har varit med lite över tjugo år i fackliga sammanhang har nu fått uppleva den slutliga bekräftelsen på stockholmsmotviljan inom Polisförbundet: en styrelse helt utan huvudstadsrepresentation!!! Resten av landet har sett snett på oss i alla år. Nollåttorna har alldeles för bra lön och för snabb befordran. Det är minsann minst lika farligt och krävande att vara polis i Knäckebröhult och dom där förbannade stockholmarna ska inte tro att dom är nåt eller att dom ska ha nåra särskilda fördelar. Jag har hört det i tjugo år och nu förstår jag att den sista spiken ska slås i kistan. Vi ska hållas utanför!!! Jag har redan talat med mina ombud som reser till förbundets representantskap och gjort klart för dom att dom inte får komma hem och berätta att dom lagt sej för det här angreppet på oss. Alla i min tur tänker lika om den här saken och vad jag förstår är stämningarna likadana i hela distriktet.

”Arbetsledare””

”Tycker du  ska
bli polis!”


”Hej Pierre! Tycker absolut att du söka till polishögskolan. Har själv jobbat ute som ordningspolis nu i snart 3 år och jag ångrar inte mitt val en sekund. Arbetet ute på fältet är precis så roligt och givande som jag hade tänkt mig, om inte bättre! Frustrationen som man ibland kan känna beror inte på jobbet i sig, eller klimaten på ens primära arbetsplats, som jag upplever som mycket bra! Det man kan bli arg och förbannad på är helt andra saker. Mestadels på våra höga chefer och på våra politiker, som vänder kappan efter vinden och inte verkar lita på oss i något avseende. De styr upp vårat arbete och lägger på oss uppgifter som inte känns som prioriterade för oss som faktiskt jobbar på gatan. Allt för att kunna visa mätbara resultat, som tex ett högre antal utskrivna böter. Att sitta en extra halvtimme med en målsägare som blivit rånad verkar inte betyda något, utan det verkar vara kvantitet och inte kvalitet som räknas. Det här är nog som redaktionen påpekade inget exklusivt problem för polismyndigheten utan ett problem i samhället i stort. Marknaden styr och man jagar ständigt effektiviseringar! Men, det jag ville ha sagt är i alla fall att jag inte kan tänka mig att man kan ha ett roligare och mer stimulerande jobb, så jag tycker absolut att du ska fullfölja din plan!

”Ung pa””

BLÅLJUS KOMMENTAR: Det kanske kan vara läge att påpeka att de åsikter som uttrycks i insändare inte nödvändigtvis i alla avseenden behöver delas av styrelsen i polisfacket i Stockholms län. Blåljus är ett fritt forum för åsikter inom vårt område och vi publicerar alla insändare med relevant innehåll som följer publiceringsreglerna. En  av dagens insändarförfattare hade klickat i rutan för ”Anonym”. För att inte få sådana signaturer har red valt en bokstav i dennes namn och satt den som signatur.

-----------------------------------------------------------------

Disciplinåtgärder
för studenter ses över


Studenterna på polisutbildningarna är inte nöjda med hur disciplinärenden sköts. Det finns ingen åtgärd mellan varning och avskiljande och det finns risk att skolorna inte gör samma bedömningar när anmälan ska ske eller ej.

Det finns en bifallen motion från Polisförbundets representantskap 2004 Den går ut på att verka för en total omarbetning av polisutbildningsförordningen.

Samma grupp inom förbundet som nyligen tog fram förslaget om etikforum har även uppdraget att presentera förslag till förändringar i polisutbildningsförordningen gällande disciplinåtgärder. Som ett led i arbetet ordnades ett seminarium i våras där statistik på anmälningar från de tre utbildningsorterna presenterades.

På seminariet diskuterades ett konkret förslag till förändring av hantering av disciplinärenden.

Arbetsgruppens arbete fortsätter efter sommaren.

-----------------------------------------------------------------

4 av 5 poliser
vill förbättra
bemötandet
av brottsoffer


En majoritet av poliserna tycker att deras bemötande av brottsoffer och gärningsmän kan bli bättre, visar en ny undersökning kring polisetik med resultat länsvis från Polisförbundet. För att lyckas efterlyser man bättre vidareutbildning inom områden som rör bemötandet av människor samt en etisk kod för poliser. 1008 poliser i landet har besvarat frågor om detta. Bara 20 procent av poliserna tror att brottsoffer är mycket nöjda med deras bemötande, 65 procent tror att bemötandet är ganska bra medan sju procent tror att brottsoffer är missnöjda med deras bemötande.

Efterlyser etikutbildning


- Brottsoffer är redan utsatta och det är därför viktigt att känner en trygghet i att poliserna har rätt förutsättningar att möta dem med ödmjukhet och respekt säger Polisförbundets ordförande Jan Karlsen.

Poliserna i undersökningen efterlyser framförallt utbildning i etik, moral, kommunikation och beteendevetenskap. Dessutom vill drygt hälften av poliserna, 48 procent, införa en etisk kod för poliser. Ett etikarbete, där man bl a tittar på en etisk kod, pågår just nu inom Rikspolisstyrelsen.

Det går ut över medborgarna


- Det är bra att man har tillsatt ett etikarbete. Men vi har en del funderingar kring delaktigheten bland poliserna ute i landet. Arbetet går väldigt fort fram och risken är stor att poliserna inte känner att detta arbete berör dem och i slutändan går det ut över medborgarna.

Enligt Jan Karlsen är delaktigheten viktig och därför måste arbetet börja underifrån. Men det är lika viktigt att etiken utgår ifrån ledarskapet:

Tvekan hur gärningsmän bemöts


- Det är genom att lyssna på organisationen, och skapa en långsiktig dialog, som etiken får en verklig möjlighet att genomsyra polisverksamheten. Dessutom måste arbetet med etik få ta tid. Attityder och värderingar ändras inte över en natt, avslutar Karlsen.

Endast 7 procent av poliserna tror att gärningsmän tycker att deras bemötande är mycket bra, 58 procent tror att gärningsmännen tycker att bemötandet är ganska bra och 27 procent tror att gärningsmän uppfattar bemötandet som dåligt eller ganska dåligt.

• 33 procent anser att etiken inom polisen diskuteras i för liten utsträckning, 63 procent att den diskuteras i lagom utsträckning och 3 procent i för stor utsträckning.

• 82 procent av poliserna vill levandegöra etiken genom samtal i vardagen, 62 procent genom vidareutbildningar, 48 procent vill levandegöra etiken genom seminarier.

• Poliserna tror att det behövs fler poliser för att de ska ha möjlighet att bättre bemöta människor.


Vill du läsa hela undersökningen, även uppdelad länsvis? Gå in på www.polisforbundet.se.

-----------------------------------------------------------------

Under sommaren uppdateras Blåljus en gång i veckan. Det betyder inte att sommaren blir händelselös här på hemsidan. Tvärtom kommer t ex intressanta nyheter kring Polisförbundet inför representantskapet i september.

Hemsidan har uppdaterats den 9 juli kl 2145. Nästa uppdatering blir cirka den 16 juli då vi troligen också fortsätter att publicera avsnitt ur Curt Nilssons polismemoarer.

-----------------------------------------------------------------

MINNS DU


Den 10 juli 1957 väckte riksbankens chef Per Åsbrink och tre socialdemokrater i riksbanksfullmäktige uppståndelse när de beslutade att höja räntan utan att i förväg underrätta regeringen. Idag är riksbanken som bekant mer fristående.

Den 11 juli 1949 rundade det sista fraktförande segelfartyget med full last Kap Horn. Det var Pamir, en fyrmastbark av stål på 4 500 ton dödvikt, sjösatt 1905 i Hamburg. Hon ägdes 1931-50 av den åländske redaren Gustaf Erikson. År 1950 kom fartyget i tysk ägo. Hon byggdes om till fraktförande skolsegelfartyg och förliste med 86 man ombord 21 september 1957 i orkanen Carrie väster om Azorerna. Endast 6 man räddades.

Den 12 juli 1952 infördes passfrihet i de nordiska länderna.

Den 13 juli 1954 startades den första svenska kärnreaktorn. Den var en forskningsreaktor i ett bergrum vid Drottning Kristinas väg i Stockholm och utvecklade maximalt en värmeeffekt av 600 kW. Den var igång till 1970.

Den 14 juli är Frankrikes nationaldag. Denna dag 1789 stormades Bastiljen i Paris. Den sommaren hade stånden i Frankrike slagits samman och proklamerat sig som en grundlagsstiftande nationalförsamling. Det ledde till politiska aktiviteter både i huvudstaden och landsorten. I Paris stormade alltså en folkmassa den gamla fästningen Bastiljen för att komma åt dess vapenförråd. I städer som Strasbourg, Lyon och Rouen togs det lokala styret över av de revolutionära. På landsbygden samlade sig bönderna i följen De angrep ofta närmaste herresäte. Adelsmannen fördrevs, och jordeböcker, vällingklockor, duvslag och andra symboler för den feodala ordningen förstördes.

Den 15 juli 1932 uppträdde Josephine Baker på China i Stockholm och polisen blev inblandad. Hennes mycket lättklädda framträdande ansågs på den tiden stötande för sedligheten.

16 juli 1945 detonerades den första kärnladdningen. Manhattanprojektet inleddes 1941 av den amerikanske presidenten Roosevelt. I detta utnyttjades den nya kärnfysiken för att framställa en atombomb. Arbetet motiverades med att det nazistiska Tyskland annars skulle hinna först med ett sådant vapen. Vetenskaplig ledare för det omfattande och topphemliga projektet, med forskningsarbetet koncentrerat till Los Alamos, New Mexico, var Robert Oppenheimer. Den första kärnladdningen detonerades i Alamogordoöknen i New Mexico. Bomber med olika konstruktion användes skarpt mot Hiroshima 6 augusti och Nagasaki 9 augusti 1945. Manhattanprojektet födde en ännu aktuell debatt om forskarnas samhällsansvar.

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994