Publicerat 2020-03-06 09:20

Genomsyras svensk polis av rasister som stigmatiserar?

Det är lätt att få det intrycket, noteras i en ledare i Borås Tidning, skriven av Anela Murguz. Hon gav exempel från "Sverige Möts" och från Riksdagen, där en advokat respektive en riksdagsman varit aktiva att sprida bilden av svenska poliser som skapar frustration och motsättningar samt förekomsten av "grov rasism" i poliskåren.
 
Murguz skriver att Sverige inte är USA, och att svensk polis inte är amerikansk polis. Det är destruktivt att importera konfliktlinjer som inte är lika bärande i Sverige och inte fyller någon vettigare funktion än att bekräfta den negativa bild av polisen som redan har bäring bland vissa ungdomar i utanförskapsområden och yngre män i synnerhet. Och om man på allvar menar att förebyggande insatser är mest effektivt mot grov brottslighet borde ambitionen vara att främja goda relationer mellan polis och andra myndigheter i dessa områden – inte att medvetet spä på rykten och fördomar.
 
Hon noterar att i själva verket är de flesta boende av uppfattningen att polisen inte är tillräckligt närvarande och inte tydligt nog markerar mot gäng som satt reglerna ur spel, vilket till exempel Peter Esaisasson slår fast i sitt samhällsvetenskapliga reportage i Hjällbo och Bergsjön i boken Förorten (Timbro förlag, 2019). Ändå är det bilden av polisen som rasprofilerare som framställs som representativ.

Detta innebär så klart inte att polisen aldrig har gjort fel, eller att misstag, olagligheter eller övergrepp skett i enskilda fall. Murguz sammanfattar det hela med att de som förlorar allra mest på att en onyanserad bild av polisen plockas upp av en och annan megafon är de som redan har svårt att lita på polisen.

I Sveriges Radios Studio Ett den 5 mars, hölls en debatt mellan Kristoffer Tamsons (M), trafikregionråd i Stockholm, Anna Sehlin (V), oppositionsregionråd i Stockholm, och Olle Wästberg, tidigare svensk generalkonsul i New York.

Tamson förordade med hänvisning till brittiska erfarenheter fler poliser i T-banan som skulle ha större befogenheter att visitera människor för att eftersöka vapen och andra olagliga föremål. Wästberg beskrev utfallet av satsningen i New York "Stop and frisk", som hade både för- och nackdelar. Bland annat beroende på att fler färgade personer blev kontrollerade, vilket enligt honom berodde på att de var vanligare förekommande i brottsliga sammanhang. Unga som utsatts har enligt Wästberg fått skolproblem efter kontroll.
 
Sehlin varnade för kontraproduktiva effekter av för mycket poliser och visitationer i kollektivtrafiken. En medelålders vit man i kostym skulle knappast bli utsatt för visitation enligt henne, däremot rasifierade ungdomar. Hon ville snarare öka den upplevda tryggheten genom fler trygghetsvärdar än visitationszoner.



Intressant och viktig debatt, tycker vi på Blåljus. Vi kan inte ha det så, att det ska bli ännu vanligare med grova våldsdåd i vår kollektivtrafik (också). Med det sagt, lär visitationszoner inte lösa problemet utan att det blir väldigt många fler poliser - helst Tunnelbanepoliser! Lagstiftning blir ett kraftfullt slag i luften om det inte finns poliser nog för att öka upptäcktsrisken, enligt forskning och erfarenhet. Och fanns det tillräckligt med poliser för att skapa en tunnelbanepolis värd namnet, kanske det inte ens skulle behövas visitationszoner...

Tommy Hansson
Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994