Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-01-04 10:10

Grova brotten ökar, polisen halkar efter

Rubriken låter som en dystopi, men av ett par purfärska artiklar att döma har de efterlängtade effekterna av polisens omorganisation (för nu ganska exakt tre år sedan) ännu inte gett avsedda effekter. Vad det nu kan bero på. Grova brott ökar, särskilt skjutningar och andra grova brott som har samband med grov asocialitet.

I DN, en tidning som historiskt skyllt polisens tillkortakommanden på ineffektivitet, och som talade om miljardregn över polisen redan innan omorganisationen får nu Anders Bolling beskriva Sveriges grova brottslighet så här i början av 2018 på ett helt uppslag.

Bollings artikel beskriver hur unga hänsynslösa män med vapen lett till fler blodiga uppgörelser med skjutvapen än någonsin i Sverige under 2017. Det varierar till och från vilken storstadsregion som för ögonblicket är allra värst utsatt, men i artikeln beskrivs hur även andra regioner blir allt mer utsatt för det grova våldet, både mellan kriminella och mot poliser. Det konstateras även att det inte bara är i särskilt utsatta områden som problemen ökar utan problemet är mycket mer utbrett än så.

I Bollings artikel får regionchefen i region Mitt, Carin Götblad sista ordet och säger:

"I dag har vi grova kriminella som uppbär bidrag, och de har barn som växer upp med kriminella värderingar. Det här går inte"

Carin utvecklar sitt resonemang i en debattartikel i Expressen.
Hon beskriver samma brottsutveckling som Bolling i DN, en situation där den kriminella världen flyttar fram sina positioner och rent av utmanar rättssamhället på ett sätt som är mycket oroande och helt oacceptabelt.

Hon beskriver polisens otillräcklighet och vad som ändå görs med de resurser som står till buds:

"Region Mitt har fullt av professionella och beslutsamma medarbetare

men polisen är inte dimensionerad för att möta omfattningen av den kriminalitet som har utvecklats de senaste åren. Vi behöver vara många fler men även hitta nya arbetssätt för att jobba effektivare med de resurser vi har. 

 

 

Region Mitt har därför startat en långsiktig satsning mot grov och organiserad brottslighet, Operation Lynx. Den innebär att delar av regionens resurser regelbundet samlas och gör kraftfulla punktvisa insatser. Den första insatsen skedde under tre dygn i mitten av december och hade som mål att beslagta olaga vapen och sprängämnen. Av 25 husrannsakningar fick vi träff på 22. Bland annat grep vi nio personer och beslagtog narkotika, vapen och kontanter.

Vi beslagtar ofta vapen, sprängämnen och narkotika kopplat till grov brottslighet. Men det är svåra utredningar, svårt att bevisa vem den skyldige är då knappast någon längre är beredd att vittna."


Carin är nöjd med att det nu blir enklare att få till kameraövervakning av brottsutsatta platser, och att straffen för vapenbrott skärps. Men för att komma tillrätta med krimnaliteten måste samhället börja med familjen, där värderingarna grundläggs tidigt i livet, noterar hon. Idag är det vanligt i vissa områden att barn och unga skolas in i en kriminell livsstil.


Polisen behöver resurser för att kunna påverka den utvecklingen som Carin skriver:


"Idag är dock polisens resurser inte tillräckliga för det förebyggande och förtroendeskapande arbetet på lokal nivå. Detta på grund av att en mycket hårt ansträngd ingripandeverksamhet tar i anspråk de poliser som behövs för att bygga relationer i de utsatta områdena.

Från polisens sida möter vi allt oftare barn som växer upp i kriminella familjer. I familjer där inte någon vuxen har eller någonsin har haft ett arbete. Familjer där nära nog alla män är kriminella. Det rör sig inte om enstaka utan många barn. I de här familjerna finns också mycket våld i nära relationer – våld mot kvinnor och barn."


Hur viktigt det förebyggande och förtroendeskapande arbetet på lokal nivå är, nämns även i ett annat samanhang av terrorforskaren Magnus Ranstorp som skriver en ledare i SvD. Bara rubriken på ledaren är skrämmande nog: "Terrorismen frodas i Sverige"...


I artiklen, som dessvärre tillhör SvDs premiumutbud, hyllar Ranstorp polisens insatser vid terrordådet på Drottninggatan. Efter dådet visade även allmänheten prov på uppslutning bakom sina poliser, noterar han. Dessutom har samhället vidtagit åtgärder av typen betonglejon och andra hinder för tung trafik - Så vi borde vara trygga?


Men det är en falsk trygghet noterar Ranstorp och fortsätter: "Terrorister anpassar sig ständigt i hur de planerar, instruerar och utför attacker. Och även om SÄPO och polis har tagit rejäla kliv framåt för att avvärja dåd och vara sista skyddslinjen mot terrordåd behöver andra aktörer komma upp på banan. Både regeringen och kommuner behöver ta ett större helhetsgrepp. Mer verkningsfulla krafttag behövs mot en växande våldsbejakande extremism. För utvecklingen går åt fel håll."


Ranstorp målar upp en dyster bild, där antalet terrorbenägna av politiska eller religiösa skäl i Sverige mångdubblats de senaste tio åren. Medan kommunerna och den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism inte leverer resultat. Metodutveckling mot våldsbejakande extremism och fungerande avhopparprogram saknas dessutom ofta på kommunal nivå.

Han avslutar ledaren med orden: "Regeringen måste nu fokusera mycket mer på lokalt förebyggande arbete, som komplement till brottsbekämpande insatser. Endast då har vi förutsättningar att trycka tillbaka extremism och i slutändan reducera risken för terrordåd liknande det på Drottninggatan."

Blåljus kommentar:
Det är inte bara ett problem som Sveriges poliser måste lösa. Utan flera. Samtidigt. Och det är inte i 23 särskilt utsatta områden som problemen finns. Utan på många platser i Sverige. Samtidigt som utredningsrotlar knäar under fler och fler förundersökningar, samtidigt som utryckningsenheterna kör som skållade råttor mellan uppdragen.

Så den springande punkten är vilka resurser polisen har till det långsiktiga förebyggande arbetet överallt där det skulle behövas. En ledtråd är att varken gruppvåldtäkter eller skjutningar tycks ha upphört i och med årsskiftet. En annan ledtråd är att polisen i region Syd ser problem att förse den nya Polishögskolan i Malmö med polisiär kompetens. När den öppnar 2019.

De första nya poliserna från den nya polishögskolan i Malmö, torde vara nybakade poliser först år 2021. Och idag står hundratals tomma platser på de befintliga polishögskolorna. Och poliser lämnar yrket i en takt vi inte sett förr. Den utvecklingen måste vändas nu, om poliserna ska ha en rimligt chans att vända utvecklingen av brottsligheten. Och terrorismen, för den delen. 

Tommy Hansson


 

 
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det