Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2019-02-12 09:00

Hur många gånger kan en tonåring bli beskjuten i Sverige?

Det dödliga skjutvapenvåldet fortsätter. Idag kommer BRÅ att släppa en undersökning som utforskar de bakomliggande orsakerna till att gängvåldet breder ut sig. I avvaktan på det, har P4 Göteborg talat med en tonåring, "Johan", som berättar hur han drogs in i gängen som 13-åring. Vid den åldern hamnade han i sin första skottlossning.

Han har blivit beskjuten mer än tio gånger, blivit träffad vid fyra gånger, suttit på SIS-hem runt åtta gånger och allt bara fortsätter. Nu är han 16 år och börjar tycka att det är jobbigt att kamrater till honom blir skjutna och dödade...



I reportaget beskrivs hur samhällets insatser och påföljder inte haft någon nämnbar verkan. När pojken kommit tillbaka till sin miljö, har gängen uppenbarligen all makt över honom. Nu, efter allt han varit med om,  kan han se det positiva att komma från gängmiljön, även om det är ett SIS-hem. Det var spännande i början med det kriminella livet, men när han ville dra sig ur, var det inte så enkelt... Utanför SIS-hemmet är planeringshorisonten 24 timmar, och framtiden högst oklar.

Polisförbundet och fackförbundet Vision, som organiserar socionomer, har förslag om hur problematiken kan hanteras.

"Det rekordhöga antalet skjutningar som skakar Sverige är toppen av ett isberg. Under ytan ligger mängder av mindre allvarliga brott men också sociala problem, psykisk ohälsa och ofullständig skolgång. Nu kräver fackförbunden Vision och Polisförbundet ett helhetsgrepp och effektiv samordning för att vända en utveckling som kostar i såväl i ekonomiska termer som i mänskligt lidande.
 

För många i samhället är det de mest spektakulära händelserna som syns: det rekordhöga antalet dödsskjutningar och andra skjutvapenrelaterade uppgörelser på öppen gata. Det påverkar både den faktiska tryggheten och den upplevda tryggheten i samhället, särskilt i våra utsatta områden."




I rapporten beskrivs ett motstånd mot polisiär inblandning. Kanske är det en följd av de år som polisen övergivit många förorter - då kommer poliser som gäster till torgen och lämnar inom kort. Det kanske inte bygger relationer eller förtroende. Så här beskrivs det i rapporten:

 

"Våldets ständiga närvaro i den kriminella miljön

speglas också i hur man förhåller sig till polisen. Det finns stor konsensus kring att man riskerar sin egen, och kanske också anhörigas, säkerhet om man pratar med polisen. Knutet till detta finns även uppfatt­ningen om att polisen inte heller kan skydda en från utsatthet om man skulle delta i en brottsutredning. Konflikter hanteras istället inom den kriminella miljön. I materialet finns uttalanden om att polisen inte har någonting med konflikten att göra, att man vill lösa den själv genom en skjutning och att man bränner sin krimi­nella identitet om man skulle prata – även om motståndet mot polisens inblandning inte tycks vara absolut.

 

Dessutom finns det problem med polisens legitimitet, vilket flera intervjupersoner vittnar om. Det uttrycks exempelvis genom berättelser om att man tvivlar på polisens intention – om de verkligen har intresse av att skydda en från våld. Det finns också intervjupersoner som beskriver att deras negativa uppfattning om polisen har bekräftats av egna erfarenheter. Att man vill hantera konflikter inom den kriminella miljön kan därmed i en viss me­ning förstås mot bakgrund av känslan av att polisen inte finns där för en. Samtidigt försvåras därigenom också polisens möjlig­het att spela en roll i konflikthanteringen."


Mer om BRÅ-rapporten här.

Tommy Hansson
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994