Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-11-08 13:20

Ingen värdegrund i världen stoppar en idiot

En högst tillspetsad text om värdegrundsarbetet i Malmö, skriven av en profilerad miljöpartistisk politiker, har ovanstående rubrik. Visst är det vällovligt att försöka förändra organisationer eller människor med ord - men är det möjligt? Vad får det kosta? Det är frågor som alltför sällan ställs - Men nu har Nils Karlsson, miljöpartistisk politiker och fd kommunalråd tänkt till i Dagens Samhälle med tänkvärda funderingar. På Twitter heter Nils @FilosofenNils.

Redan för några veckor sedan, skrev vår kollega Patrik Gustafsson en krönika på samma ämne i tidningen POLISEN, som vi gärna publicerar även här på Blåljus.

Det var en gång en polismyndighet, fast det är inte riktigt sant. Det var egentligen flera myndigheter, fast liksom under samma skyddande vingar. Varje län hade sin egen polismyndighet och över dem vakade likt en överbeskyddande drakhona en rikspolisstyrelse.

Men urtidsdjuret kunde bara bestämma vissa saker, knappt det ibland. Myndigheterna i bestens skugga var svårkontrollerade och spretiga. Något måste naturligvis göras vilket så småningom ledde till omorganisationen av polisen 2015 till en myndighet. Vilket kanske inte låter så dramatiskt, men fick långtgående konsekvenser.

Den svenska statsapparaten uppfann runt millennieskiftet ordet värdegrund. Idén var antagligen lånad från något lyckat företag, men byråkratiserades i sann svensk förvaltningsanda och skulle sedan implementeras lite överallt. Det intressanta med just ordet värdegrund är att det har så olika innebörd för oss alla. Men polisen var ju statlig och nu skulle vi ha en gemensam grund att stå på.

De gamla dogmerna behövde moderniseras. Vi behövde inte bara förnya våra medborgerliga löften, de måste omformuleras och implementeras mangrant i organisationen. Det gamla mantrat hjälpa, skydda och ställa till rätta var sorgligt ålderdomligt.
I en modern myndighet måste det finnas en värdegrund att ställa sig bakom och känna en stolthet inför.

Ja just det….. modern var det. Attans. Här gick det inte att bara bestämma en värdegrund åt myndighetens lakejer. Den måste vara förankrad också. Så mycket bättre i den gamla tiden då det bara gick att peka med hela handen och bestämma. Nu var man tvungen att låtsas som om det kom från medarbetarna. Suck. Skulle vara perfekt att vara chef bara man slapp personalen.

2008 gavs alla medarbetare tillfälle att med hjälp av handledare och brädspel hitta en gemensam värdegrund. Alla skulle vara med hur fånigt och meningslöst man än tyckte att det var. Nåja, arbetsgivaren äger vår arbetstid. Bara att rätta in sig.

Med pompa och ståt presenterades produkten 2009. Engagerad, tillgänglig och effektiv. Det var vad alla vi medarbetare kommit fram till. Äntligen ett mantra som skulle genomsyra hela vår verksamhet. Polisen hade äntligen blivit modern och homogen, trots att vi ännu inte visste vad som låg och lurade några år framåt.

Nu för tiden hör man inte ordet värdegrund så ofta. Varför inte det då? Kanske för att värdegrunden var till för personalen att rätta sig efter och inte något som myndigheten i sig själv skulle följa. För inte känns det som om vi idag ges möjligheterna att följa vår egen värdegrund?

Engagerad. Ja, vad har hänt med våra engagerade närpoliser och vårt så viktiga brottsförebyggande arbete. Efter närpolisreformen för 20 år sedan så trodde chefer på allvar att brottsligheten skulle kunna förebyggas så till den milda grad att behovet av utryckningspoliser skulle vara försumbart. Idag har många drivna och engagerade poliser helt enkelt slutat i myndigheten, oftast på grund av dåliga arbetstider och låg lön. På vilket sätt har omorganisationen gett oss förutsättningar att vara just engagerade på jobbet? Att vara just engagerad kostar nämligen på och det behövs ordentligt med bränsle för att hålla liv i den lågan.

Tillgängligheten skulle ju förbättras. Vi skulle ju komma närmare medborgarna. Hur gick det?  Ja, som medarbetare är man sannerligen tillgänglig. Tack vare övertid så håller vi skutan flytande. Fast det var väl egentligen inte det som menades i vår gamla värdegrund.
Hur står det till med tillgängligheten till våra medborgare? Lyfter man luren hamnar man i timslånga telefonköer. Hittar man mot förmodan en polisstation under icke kontorstid så är den sannorlikt obemannad och ringer man på klockan hamnar man i bästa fall hos en centraliserad ledningscentral. Vi kommer fortfarande i de mest akuta situationerna, men det kan ta tid.
Den blåa linjen är som bekant väldigt tunn.

Effektiv då? Visserligen får färre göra mer, men det är inte samma sak. Det är ju vanskligt att mäta polisverksamhet och gudskelov därmed också svårt att sätta en siffra på vår effektivitet. Svårigheten att rekrytera nya poliser och att sedan behålla dem samtidigt som den brottsförebyggande verksamheten bortprioriterats ska väl inte tas som garant för att vi är supereffektiva.

Finns här någon lärdom att dra? Tja, förmodligen men nu jobbar vi ju inte så i polismyndigheten. Vi kallar ju oss en lärande organisation, men det stämmer ju inte riktigt eller hur. Det enda vettiga är väl att återanvända det gamla mantrat hjälpa, skydda och ställa till rätta.

En sån polis vill jag vara.

Patrik Gustafsson

Blåljus har stoltheten och glädjen att berätta att Patrik Gustafsson lär komma att synas mer i Blåljus framöver. Vi håller andan och väntar med spänning!
Patrik är erfaren polis i yttre tjänst och jobbar även fackligt och som huvudskyddsombud i polisområde Nord.

TH
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994