Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-04-05 09:20

Inget genmäle i Aftonbladet men på Blåljus.nu!

Debatten om brott och straff och hur brottsoffrens rätt tillvaratas, har fått bränsle genom att poliser tagit bladet från munnen. Det är så klart inte helt populärt för journalister med en annan agenda, vilket antyddes i DN häromdagen. Nu berättar Fredrik Marklund, att Aftonbladet inte velat ta in ett genmäle sedan han angripits i en krönika av Oisin Cantwell i tidningen.

På Blåljus väger polisernas åsikter tyngst, så här kommer Fredriks text!


"Naiviteten som rättssystemet och Oisin Cantwell uppvisar är anmärkningsvärd


Jag skrev en debattartikel i Expressen där jag utifrån mina erfarenheter som polis beskrev att återfallsförbrytare gång på gång döms till skyddstillsyn eller villkorlig dom trots att det finns utrymme för fängelsestraff enligt gällande lagstiftning. (som även Blåljus publicerade) 

 

Jag intervjuades sedan i programmet Studio ett i Sveriges Radio där samma ämne diskuterades tillsammans med andra medverkande. Oisin Cantwell skrev sedan en krönika i Aftonbladet där han gick till angrepp mot min beskrivning. Jag försökte få möjlighet att svara på Cantwells krönika i Aftonbladet men fick som svar att deras policy är att inte publicera repliker på krönikor eller ledarartiklar. Då Aftonbladet tycks vilja att deras krönikörer ska kunna skriva utan att få mothugg väljer jag att replikera här.

 

I min artikel

beskrev jag ett ärende från Farsta där en rånare dömdes till skyddstillsyn med behandlingsplan efter att ha knivrånat en klockbutik och sedan försökt tillgripa två bilar. Cantwell skrev i sin tur att det finns en vettig idé med påföljden då den kan användas som alternativ till fängelse om kriminaliteten hänger ihop med drogberoende. Cantwell forsätter med ”kanske vården leder till att mannen skippar knarket och börjar leva laglydigt?”

 

Jag vill poängtera att just denna rånare vid flera tillfällen tidigare dömts för liknande brottslighet. Vad är det som säger att skyddstillsyn med behandling ska fungera denna gång? Visst, jag håller med Cantwell om att personen i det här fallet för allas bästa bör få behandling för sitt missbruk. Men för mig är det obegripligt varför behandlingen inte går att kombinera med ett fängelsestraff istället för skyddstillsyn.

 

Som jag försökt förmedla är just denna gärningsman inte på något sätt unik.

I arbetet som polis möter vi dagligen återfallsförbrytare som gång på gång tilldömts just skyddstillsyn eller villkorlig dom för att sedan återfalla i brottslighet. Jag anser att den naivitet som rättssystemet och Cantwell uppvisar är anmärkningsvärd. Hur kan man inte se att en påföljd av det slaget i många fall är helt verkningslös då det gång på gång visar sig att gärningsmännen återfaller i liknande brottslighet? Jag anser att vi ibland måste skifta fokus från gärningsmannen och istället börja fokusera på vad som är bäst för samhället och ta hänsyn till de brottsoffer som utsätts för dessa gärningsmän.

 

Som jag ser det ger dessa påföljder återfallsförbrytarna möjlighet att befinna sig ute i samhället och begå nya brott och orsaka fler brottsoffer skada. Visst, skyddstillsyn KAN omvandlas till fängelsestraff om gärningsmannen missköter sig. Men min erfarenhet av det är att den omvandlingen inte sker särskilt ofta. Samtidigt som man måste ta i beaktning att om gärningsmannen misskött sig betyder det sannolikt också att gärningsmannen skapat nya brottsoffer.

 

I ett försök att förminska mig och mina åsikter skriver Cantwell följande i sin kolumn:

”Nu är inte denne polis ensam om att ha dålig koll. Föreställningen att brottslingar släpps vind för våg i Sverige tycks vara lika rotad som dumheten att den som badar efter att ha ätit får kramp och drunknar.” 

 

Oisin Cantwell, varför anser du att det är förbehållet dig som journalist att förmedla åsikter och vara delaktig i samhällsdebatten? Jag anser att det finns en vinning med att personer från olika delar av samhället får förmedla sin bild av verkligheten. Jag tycker mig ha ganska bra koll på brott och straff då jag arbetar med det dagligen och träffar både gärningsmän och brottsoffer. Men kanske är den verklighet som Cantwell upplever från skrivbordet på Aftonbladets redaktion viktigare och mer sanningsenlig än den jag försöker förmedla utifrån mina erfarenheter som polis?

 

 

Fredrik Marklund, polis Farsta


Blåljus kan förstå att det kan vara jobbigt att få sin yrkesutövning granskade även för journalister. Kanske är det därför som en del journalister hellre granskar de som konkurrerar med etablerade media om verklighetsbilden, än de politiska makthavarna... Vi kommer inte att sluta publicera polisers verklighetsbild, även om den är jobbig.


Tommy Hansson

 
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det