Publicerat 2019-08-26 09:40

Jerzy Sarnecki: När det fattas poliser blir det brottsförebyggande eftersatt

Professor Jerzy Sarnecki har skrivit en gedigen rapport på runt 200 sidor om bland annat problemen att mäta bra polisarbete. Han konstaterar att vi oftast mäter begångna brott och om polisen klarar upp dessa. Men i verkligheten är ett brott som begås, ett misslyckande för samhällets och polisens förebyggande arbete - Som är mycket svårare att mäta. Rapporten presenteras bland annat i DN och i Sveriges Radio.
 
I DN inleder Sarnecki sin artikel: "2015 års polisreform har på kort sikt orsakat en hel del kaos och ineffektivitet inom polis­organisationen. Nu, efter fyra och ett halvt år, kan vi dock skönja viktiga förbättringar som reformen har gett upphov till och som få tycks känna till. Polisen står i dag i ett vägskäl mellan gammal slentrian och ett nytt arbetssätt."
 
Fast, nytt och nytt förresten, nygammalt skulle kanske vara en mer rättvisande beteckning, problembaserat polisarbete (POP) har ju många decennier på nacken, och introducerades på allvar i samband med närpolisreformen runt 1995, vars syfte var att genom uthålligt lokalt polisarbete förebygga så mycket brott att det skulle krävas mindre resurser till ingripande och utredande poliser. Dock skedde förändringen inte på det sätt som förhoppningarna var, utan närpoliserna tvingades efterhand använda lejonparten av sin arbetstid åt: Utredningar och utryckningar. Eftersom utredningsrotlar och utryckningspoliser bantats kraftigt redan innan de förebyggande åtgärderna fått önskad effekt... Surprise.
 
Nu ska vi ju bli 10 000 fler polisanställda till 2024 enligt regeringens löften, hur allvarligt man nu kan ta dessa. En som uppenbarligen lyssnat och hoppas, är Hans Lindblad, ordförande i ESO, som ligger bakom rapporten och som skrivit förordet. Där beskrivs löftet som att målet är att öka antalet poliser med 10 000 till 2024. Vilket inte riktigt är samma sak.
 
Det ska trots allt bli rejält med fler poliser till 2024 enligt statsmakternas intentioner, och då varnar Jerzy Sarnecki för att polisen bara ska fortsätta i gamla hjulspår och förstärka utryckningspolisen och utredande enheter, vars resultat ju är lättast att mäta. Sarnecki noterar att det kan vara en av anledningarna till att polisen inte jobbar tillräckligt förebyggande idag. Han inser dock orsaken; att polisen verkligen är underbemannad. När resurserna inte räcker till allt det man vill och bör göra tvingas polisen prioritera och måste då prioritera akuta händelser "när det brinner".
 
Efterfrågan på utryckning och utredning kommer alltid att vara större än utbudet. Nu står polisen enligt Sarnecki inför en mycket kraftig resursförstärkning - då borde de förebyggande åtgärderna resurssättas på ett klokt sätt. Det förebyggande är prioritet ett, för att minska brottsligheten.
 
Ett bra förebyggande arbete ger färre brottsoffer och mindre behov av utredningar och straff. Det är å andra sidan självklart att om det springer en massa galna människor och skjuter på stan, kan polisen inte sitta och planera vad som händer om ett år.
 
Polisförbundet Syds ordförande Sophia Willander håller i stort med Sarnecki. På grund av resursbrist är det förebyggande polisarbetet inte tillräckligt prioriterat. Men dessutom har det brottsförebyggande arbetet inte tillräckligt hög status i poliskulturen. Plus att det är svårt att mäta. Ett annat problem är att det brottsförebyggande arbetet ofta bedrivs  i projektform, när det börjar ge resultat, tar projektet slut. Frågan är om 10 000 poliser till 2024 är en omöjlig ekvation.

När polisen får mer resurser, kan det förebyggande arbetet prioriteras bättre, konstaterar Sophia Willander. Sarnecki kompletterar med att konstatera att även när polisen griper personer som spränger, skjuter eller begår ekobrott är det också brottsförebyggande.



Det allra viktigaste är att färre medborgare ska bli utsatta för brott. Polisen har efter polisreformen tagit vissa steg i rätt riktning med lokalt förankrade poliser kommunpoliser och medborgarlöften.
 
Blåljus har översiktligt läst rapporten, och det finns många sanningar i den. Men något av det grundläggande problemet, är att vi på många håll har en kommunpolis som kartlägger och gör överenskommelser med lokalsamhället. Gott så. Men det finns ofta ingen lokal uthållig polisresurs som långsiktigt bidrar till tryggheten eller genomför de polisiära åtgärder som lokalsamhället efterfrågar. Då bildas ett glapp mellan viljan och förmågan som riskerar att bli förödande för Polismyndighetens förtroende hos medborgarna.
 
Vi hittade ett favoritstycke i texten, under rubriken "Rättvisa".
"Polisens arbete är en viktig förutsättning för att rättvisa ska skipas och även om detta sker bara i en påfallande liten andel av alla fall, kan man inte bortse från att sådana förväntningar finns djupt förankrade hos den stora majoriteten av befolkningen. Utan att rättsväsendet tar på sig detta uppdrag blir det mycket svårt att upprätthålla den rådande samhällsordningen."

De orden är värda att begrunda.

Tommy Hansson

 
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994