Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-03-12 09:50

Jobba längre inte enda lösningen

Idag kan den som är fundersam över framtidens pensionslösningar läsa hur Annika Strandhäll ser på pensionssystemet. I en artikel på SvD Näringsliv, skriver hon om hur "vi" måste arbeta längre för att inte få orimligt låga pensioner. Hon menar att framtidens arbetsliv kommer att se annorlunda ut, och att regeringen nu ger möjlighet genom rätten att jobba till 69 års ålder.

Pensionsmyndigheten har nyligen höjt prognoserna för hur länge man måste arbeta för att få en "rimlig" pension. Det bygger på en beräkning av hur länge vi i framtiden måste jobba för att få en lika stor andel av slutlönen som en person som var född 1930 fick om den gick i  pension vid 65 års ålder. Denna s k alternativa pensionsålder innebär att en person född 1975 har att arbeta till knappt 70 års ålder, och en född 1985 till drygt 70 års ålder, vilket är en höjning i förhållande till tidigare prognoser med ungefär ett år. Anledningen är den förlängda förväntade medellivslängden, vilket väl får betraktas som den goda nyheten.

Annika Strandhäll menar att högre pensionsavgifter inte är lösningen, utan att det som återstår är att arbeta längre.

Blåljus kan inte låta bli att slå ett slag för avtalspension. Det är som bekant kollektivavtalslösningar, som ger olika yrkesgrupper olika bra tillägg för att möjliggöra en rimlig pension vid en rimlig ålder. Pensionsgruppen har som bekant lagt förslag på nya tidigast möjliga pensionsåldrar i framtiden, något som sannolikt har en majoritet av riksdagen bakom sig, medan det är mer tveksamt bland blivande pensionärer. Enligt SIFO tycker ca 56% att de nya högre pensionsåldrarna är mycket dåliga eller dåliga. Ca 30% tycker att de är bra eller mycket bra. Och kvinnor är mer negativa än män.

Och undra på det. Hur ska en undersköterska, sjuksköterska eller städerska orka jobba till den första möjliga pensonsåldern i framtiden, 64 år? Eller en polis som väljer eller tvingas jobba skift under en stor del av arbetslivet och därefter sitter med gigantiska utredningshögar? Däri ser vi problemet med generella lösningar när människor har olika förutsättningar och olika arbeten som sliter på olika sätt.

Blåljus kan konstatera att med Polispensionen, som Polisförbundet förhandlade fram 2008, kommer poliserna trots allt att ha en realistisk möjlighet att gå i pension vid den första ålder som myndigheterna gjort möjlig och ändå har en någorlunda rimlig levnadsstandard jämfört med andra lösningar, Kåpan Extra gör stor skillnad. En förutsättning är dock att den enskilde inte valt att ta ut den pensionsavsättningen under arbetslivet. Särskilt tidigt i karriären som polis har vi ju uselt betalt, och kan tvingas till jobbiga prioriteringar för att ha råd med bostad och ev familj... Och den första kronan som sätts av till pension är den som blir mest värd vid pensionstillfället.

Ett annat sätt att möjliggöra att poliser jobbar längre och kan bidra till att bromsa polisbristen, är att arbetsgivaren ger sina trotjänare möjligheten till delpension enligt delpensionsavtalet. Då kan flera poliser jobba några år till och överföra sin kunskap 0ch erfarenhet till kommande polisgenerationer. Det leder både till en avsevärt högre pension och dessutom till en mjukare övergång till den eviga ledigheten. Den bygger dock på att Polismyndigheten anser sig ha råd, vi får hoppas på kommande budgetar.

Så, sammanfattningsvis, finns det i avtalspensionerna nycklar till ett uthålligare arbetsliv och till rimlig pension vid rimlig ålder. Det gäller bara att arbetsgivaren, staten, vill utnyttja den möjligheten.

Tommy Hansson



Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994