Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-04-30 12:10

Kritiska röster om en omorganistion

Ingen kan ha undgått att märka att Polisen omorganiserats. Förändringen skedde under en matta av vackra ord, som närmare medborgarna, att stuprören skulle bort, att allt skulle bli kostnadseffektivare och att personalens och medborgarnas inflytande skulle öka. Kort sagt skulle allt bli bättre! Blåljus har lyssnat på röster från en annan omorganisation, som radioprogrammet Kaliber i P1 granskat, och tycker oss känna igen en hel del. De enda ändringar i texten vi gjort är att vi bytt ämne till polisen och tagit bort personer och titlar.

 

-Hur kunde man rasera och fullständigt förstöra en organisation som var fullt fungerande för bara några år sedan? Som det idag bara återstår en spillra av.


I sin nya chefsroll skulle han själv få förfoga över de resurser han behövde för sin verksamhet. Men så har det inte blivit, säger han, och idag är entusiasmen borta.

 

– Detta leder till ett förstärkt stuprörsbeteende och ökade konflikter på olika nivåer. Det var ju det som den nya organisationen skulle motverka, men i stället har förstärkt.

 

– Med hela den nya administrativa överbyggnaden så har man anställt människor som inte har någon polisiär i utbildning och egentligen inte kan kärnverksamheten. Men på något sätt har den administrativa verksamheten blivit en kärnverksamhet. Och egentligen är det ett fåtal av dem som behövs för kärnverksamheten. Resten är en pseudoverksamhet som har blivit mer eller mindre självgående och som egentligen, om alla brott och brottslingar försvann så skulle de kunna fortsätta att arbeta precis likadant, knappast märka att brotten försvann.

 

­Men i min värld är det så att om man startar ett nytt projekt eller en ny modell så måste man ju ha ödmjukheten att faktiskt utvärdera, okej det här blev inte bra, vi måste ändra lite för att se varför det inte fungerar. Den ödmjukheten fanns aldrig. I alla fall inte under den tid jag var där och med dem jag har kontakt med nu kan jag säga att jag ser den inte nu heller.

 

I senaste medarbetarenkäten är det bara en mindre del av personalen som har förtroende för ledningen.

 

Kontakten försämrades med cheferna i och med den nya organisationen. 

– Man såg dem aldrig överhuvudtaget. De var aldrig närvarande. Och frågade man dem om något så kunde de inte fatta ett beslut. Vid ett internt möte, uttryckte hon kritik. 

– Jag sa till att idag har det gått så långt, vi har dränerats på så oerhört mycket kompetens här under det sista året, så idag kan jag varken rekommendera någon att be om hjälp eller arbeta här längre. Och då tog det hus i helvete. 

Det finns upprepade vittnesmål om tystnadskultur. 

Ansvarig chef menar att de inte kan kommentera enskilda medarbetares uttalanden. ”Vi arbetar för en arbetsmiljö där vi inte upplever oss ha en tystnadskultur. Vi ska ha högt i tak och alla ska kunna uttrycka sin mening och åsikt.”


– Det vi har byggt upp under flera generationer blev förstört på ett och ett halvt år. Jag trodde inte ens det var möjligt att dränera en hel verksamhet på så mycket kunskap – och ska det gå att bygga upp då måste man ju återvinna förtroendet i den här organisationen så att folk vill komma tillbaka och jobba, och som det ser ut just nu så, nä, folk vill inte jobba här...

 

Vi har alltså fått ta del av kritik, både vad gäller den nya organisationen och när det gäller möjligheten att påverka. Flera har beskrivit en tilltagande byråkratisering. En del anser också att de otaliga möten som poliser och särskilt chefer tvingats ägna sin tid åt, har bidragit till det ansträngda läge som polisen befinner sig i. 

 

Chefen säger att polisen måste lära sig att använda sina resurser mer effektivt. Och det är därför det krävs att man samlar in rätt sorts data. Men man ska fokusera på meningsfulla data, som gör skillnad. Och han ser stora potential i de digitala resurser, som IT-enheten håller på och utvecklar. De kommer att kunna följa upp kvalitet och processer på ett helt nytt sätt. Det kommer verkligen att vara till stor hjälp för organisationen.

 

Och när det gäller de låga förtroendesiffrorna är han medveten om att det gånga året inneburit många prövningar för personalen.

 

– Jag skulle vilja starta något som vi kunde kalla professionsupproret. Professionen måste ta tillbaka makten över Polismyndigheten!

 

– Poliser och annan personal måste ta tillbaka makten över myndigheten. De måste vara ledare. De ska ha ett bra stöd av ekonomer, IT-människor, HR-människor, självklart. Men det ska vara professionen som styr, med hjälp av de andra, och inte tvärtom, avslutar han. 

 

Blåljus kan bara lida med de som kommer i kläm vid omorganisationer som de beskrivna. Som så klart inte alls är Polismyndighetens, utan Karolinska Universitetssjukhusets i Stockholm. Men, som det brukar stå i slutet på dåliga filmer; Eventuella likheter med verkliga skeenden är helt slumpmässiga och oavsiktliga. Eller inte. Programmet i sin helhet kan avlyssnas nedan:



Tommy Hansson
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994