Publicerat 2002-07-11 10:11Många poliser är missnöjda med hur de behandlats av sina myndigheter efter händelserna i Göteborg i juni 2001. De som fick skador har i många fall inte fått det stöd de borde haft rätt till. Polisförbundets medlemsundersökning återges av TT och har tagits upp i flera stora nyhetsmedier. Blåljus.nu har talat med två poliser från vår myndighet som var med i Göteborg.

- Jag och min enhet var utsatta för ett allvarligt angrepp vid Hvitfeldtska. Vi fick gatsten över oss utifrån samtidigt som samlade grupper gick till anfall inifrån för att ta sig ut. Efter det var vi inte inblandade i direkta våldsamheter men vi jobbade över hela Göteborg och var med om mycket upprörande saker. Bland annat kom vi till Avenyn bara några minuter efter upploppet där. Det var förfärande att se skadegörelsen och se civilpersoner som var så totalt chockade att dom inte var talbara.

Den som säger detta till Blåljus.nu är Peter Jonsson som var chef för en enhet poliser från Stockholms län som arbetade i Göteborg under juni 2001. Han berättade att han och hans enhet hörde till dem som var nere en vecka i förväg. Egentligen skulle deras uppgift enbart vara att skydda Mässan men det blev annorlunda. De kom att sättas in på en mängd ställen – vissa dagar från frukosten vid 5-tiden till runt midnatt.

Hur tycker du att Stockholmsmyndigheten skött stödet till dig när det hela var över?

- Jag erbjöds debriefing och annan hjälp men ansåg inte att jag behövde den. En viktig orsak var att min enhet bestod av erfarna, stabila och vettiga poliser. Vi kände varandra väl. Vi debriefade oss själva hela tiden. Jag har inte hört någon ur mitt gäng klaga på det stöd som våran myndighet ställde upp med.

Har någon från myndigheten hört av sig till dig under det dryga år som gått och frågat hur du mår?

- Nej.

---------------------------------------------------------------

- Jag har inte hört av myndigheten. Min chef har frågat hur jag mår och jag har sagt att psykiskt är det OK. Jag vet inte vad dom mer kunde ha gjort. Men jag tänker på dom som räddade mej. Dom har ingen hört av sej till. Och jag hade dött om dom inte undsatt mig.

  Rickard Segerstedt jobbar på piketen och var med i Göteborg. Han rusade fram för att undsätta en kollega som var i stor fara nära Vasagatan. Då fick han en sten i huvudet och sjönk till marken. Där överöstes han av ett regn av stenar men räddades av arbetskamrater som släpade honom bakåt ca 15 meter. Där började han ta sig upp på fötter men fick en ny sten i huvudet och sjönk ihop igen. Nu hjälpte hans chef honom bakåt och han fördes i sinom tid till sjukhus.

- Det är konstigt, säger Rickard till Blåljus.nu. I USA hör man hur polischefer och andra håller tal för hjältar och delar ut medaljer. Dom kolleger som räddade mej när demonstranterna stod på mej och kastade sten ner på mej så mycket dom kunde – ja, dom räddade ju ett människoliv. Ingen har sagt ett vänligt ord till dom ens en gång. Det tycker jag är dåligt.

Rickard gick på semester direkt efter Göteborg och det blev hans konvalescens. Han hade ont i huvudet och var blåsvart över hela kroppen. Men det gick över och han upplever inte han har några men av händelsen. Han håller med Peter om att den bästa debriefingen fick han tillsammans med nära arbetskamrater.

Avdelningsstyrelsen kommenterar:

Ett  viktigt beslut som fattades av Lpme, var att alla poliser som var i Göteborg skulle genomgå en debriefing när de kom hem. Totalt skulle denna omfatta 400 poliser. Tiden för debriefingen var kort(måste ske före midsommar och semestrarna). Grupperna blev stora och inriktmingen blev avlastningssamtal. Planeringen av samtalen var bra men faktorer på vägen störde, bl a nådde inte kallelserna alla poliserna. Trots detta fick ungefär 300 poliser delta i samtalen. I augusti fick de som inte tidigare varit med en ny möjlighet. Med våra erfarenheter från Göteborg är det viktigt att krisberedskapen planeras i samband med och FÖRE alla stora kommenderingar. Mental förberedelse och mentalt omhändertagande bör vara naturligt vid alla större polisiära händelser. Alla kommenderingar bör också avslutas med avslutnings- eller avlastnings samtal så att frustrationen över logistik, arbetstidsfrågor mm får utlopp (även detta för att förbättra nästa kommendering). Därför bör allt detta vara planerad arbetstid inom kommenderingen.

Lena Andersson, huvudskyddsombud.

Klicka här för att läsa om förbundets undersökning

   Först publicerad 020711 kl 0040.Uppdat senast 020711 kl 0859.
Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994