Publicerat 2018-12-28 10:30

Lena Nitz nyårshälsning

Polisförbundets ordförande Lena Nitz kommenterar i sin nyårshälsning polislönefrågan, det politiska läget och Polisförbundets påverkan av politikerna. Vi uppmanar alla våra läsare att läsa den texten, som börjar:


”Det fanns de som påstod att polislönefrågan dog när vi sa ja till avtalet i början av året. Jag hävdade att de hade fel. Nu står vi här i slutet av året med facit i hand, med högre löner och med mer pengar avsatta för 2019. Vi har helt enkelt kommit en bit på vägen, men vi är inte framme än. Låt oss fortsätta framåt tillsammans!”


Blåljus påminner om region Stockholms inställning, då och nu, som var och är att en större press på våra politiker hade kunnat ge ett bättre utfall. Sveriges poliser var beredda på kamp, men avtalet ledde så klart till att en våt filt kvävde en del av den elden. Hur utfallet hade blivit med ännu argare poliser under hela valrörelsen, kan man spekulera om. Som det blev kunde justitieministern parera kritik från oppositionen med att Polisförbundet var nöjda och att Polismyndigheten fått mer pengar än man begärt. Och att det utbildas fler poliser än på tio år… 


Vår inställning vid avtalets tecknande beskrivs så här av Lena: Eftersom 12 procent inte når hela vägen fram till en korrekt lönesatt poliskår fanns det de som argumenterade för att vi borde ha sagt nej till avtalet i protest och stannat på 2,2 procent för en revision. Förhoppningen var att taktiken skulle sätta större press på politikerna i valrörelsen.


Polisfrågan blev stor i valrörelsen, trots allt, men hur stor den kunde ha blivit vet vi inte. Att utfallet då skulle stannat vid 2,2% ter sig inte som realistiskt. (Nota bene att 2,2% är ett revisionstillfälle medan 12% handlar om tre år)


Lena skriver att hon är glad över att vi skrev på avtalet så att Polismyndigheten redan bundit upp sig för, och budgeterat för, ytterligare löneökningar. Vad som hänt om vi inte skrivit på vågar hon inte ens tänka på. Nu vet vi att lönerna kommer att fortsätta uppåt under året som kommer. Men vi vet också att vi måste fortsätta att jobba för att nå vårt mål: att få upp lönerna till en nivå som innebär att avhoppen från yrket bromsas, utbildningsplatserna fylls och poliser som slutat väljer att komma tillbaka, skriver Lena.

 

Hur bra avtalet är i förhållande till situationen för svensk polis, kanske kan mätas just i hur avhoppen bromsas, utbildningsplatserna fylls och att poliser vill komma tillbaka till yrket. Som bekant fylls utbildningsplatserna på PHS fortfarande långt från 100%, och det finns till och med regioner där ledningen menar att det inte finns ekonomi för att återanställa före detta poliser… Visst är det fantastiskt när 11588 söker PHS eller ännu bättre när 15776 personer vill bli polis. Men när de 11588 inte ens fyller 1020 platser på PHS, utan antalet lämpliga elever stannar vid 771, har vi – och framför allt politiken - mycket långt kvar.

 

*Nedersta raden ska sannolikt vara 2019 september.

 

Självklart behöver polisyrket uppvärderas rejält. Det säger Polisförbundet, Politikerna, och polisledningen. Och visst går det framåt. Frågan vi ställer oss är bara om det inte hade kunnat gå fortare. Enligt vårt förmenande tycks Polisförbundet ha visat mer tålamod med både Polismyndigheten och politikerna än de förtjänat. Det räcker inte med ord, det är dags för leverans, vilket är det enda sättet att fylla de uppställda målen.

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:


 


Tidningen POLISEN


Brandfacket
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994