Publicerat 2020-02-05 11:00

Lena Nitz vill inrätta en brottsförebyggande minister

Lena Nitz, Polisförbundets ordförande, för ett mycket intressant resonemang i sin ledare i Polistidningen. Hon noterar att poliserna ofta är de som först märker av och ingriper mot nya brottsliga trender. Politikerna har då oavsett regim ofta varit senfärdiga att lyssna och vidta nödiga åtgärder. Nitz vill inte peka ut ansvariga, utan ser nu framåt och kommer med konkreta förslag till förbättringar.
 
Hon noterar att redan flera år innan det ökade antalet skjutningar blivit ett etablerat faktum larmade många kollegor att man var för få och att man tappat i lokal närvaro i utsatta områden. Sedan följde det vi ser nu, en period med ett ökat antal skottlossningar, fler skottskadade och fler dödsskjutna. En period med förändrade attityder och ett hårdnat klimat.

 

Men först efter tre år med kraftigt förhöjda siffror över skottskadade och dödsskjutna – och en polisbrist som inte längre gick att ignorera – togs politiska beslut om fler poliser.

 

Nitz beskriver hur hon tänker på barnen som rekryteras till de kriminella grupperingarna, barnen som förmås att leverera knark och vapen. Hon tänker på barnen – ibland så små som åtta år – som står bakom det ökade antalet så kallade ungdomsrån. Längs vägen fram till de brottsliga gärningarna är jag säker på att det funnits vuxna som i sin yrkesutövning, eller i sitt ideella engagemang, sett att allt inte stått rätt till. Men vilka verktyg, resurser och samverkansformer har de haft till sitt förfogande för att kunna göra den skillnad som krävs för att förhindra destruktiva beteenden?


Nu ställs krav på en bred samhällelig mobilisering för att bryta brottsutvecklingen. Men Lena Nitz frågar sig vem som kvalitetssäkrar och följer upp att satsningen fungerar? Vem blir ytterst ansvarig?

 

Lena Nitz avslutar sin ledare med orden:

"Bäst vore en brottsförebyggande minister vars ansvar omfamnar inte bara rättsväsendet utan även övriga aktörer av betydelse för ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete. Om inte det är möjligt vill jag att regeringen tar initiativ till en nationell samling för att stärka det brottsförebyggande arbetet. Ett brott som aldrig begås är en vinst för alla."


Blåljus håller med. Polisens brottsförebyggande arbete har allt för länge varit eftersatt på grund av mer prioriterade arbetsuppgifter. Det är en omöjlig ekvation att ställa områdespoliser med långsiktiga uppdrag mot akuta insatser mot redan inträffade grova brott. (som Rimfrost eller Hagelstorm) Bakgrunden är, som alla insett vid det här laget, att poliserna är för få. Befolkningen har vuxit, liksom brottsligheten som har tillåtits växa och bli grövre.


På det måste det bli en ändring.


Tommy Hansson

 
Gilla sidan:
TIPSA FRAGA













wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994