Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-04-10 09:20

Martin efter ett 16-timmarspass

Martin Marmgren var en av alla poliser som inte kom hem till sina familjer enligt plan i fredags. Han fick jobba dubbla pass, en del poliser jobbade ännu längre. Ändå har han tagit sig tid att fundera på hur polisen kan bli ännu bättre. Och på skillnaden mellan konstruktiv kritik av polisen och vanligt gnäll...

"Liksom de flesta poliser i Stockholm tjänstgjorde jag under fredagskvällen. Medan många kollegor direkt hanterade terrorattentatet fick min grupp arbeta trygghetsskapande i Järvaområdet och följa händelseutvecklingen via polisradio och media. Vi imponerades över den insats som byggdes upp, som bland annat ledde till att gärningsmannen redan samma kväll kunde gripas.

 

Svensk polis får mycket kritik. Vi är inte tillräckligt effektiva. Vi använder för mycket våld. Vi är för lama och passiva.


Det är viktigt att polisen kan kritiseras.

Så länge kritiken är konstruktiv kan vi dessutom lära och utvecklas av den. Och många poliser, däribland jag, är också själva kritiska. Vi lägger ner utredningar som skulle kunna leda till åtal och domar. Vi dröjer ibland på tok för länge med att svara på larm. Vi är inte tillräckligt närvarande i lokalsamhällena för att skapa trygghet och förebygga brott. Men även om vi absolut kan utveckla arbetssätt och kompetens så beror tillkortakommandena främst på bristande resurser och i viss mån otidsenlig lagstiftning.

 

Vissa anser att vi är gnälliga.

Däribland Johan Croneman som ägnade en hel krönika åt hur vi tycker synd om oss själva (DN 3/4). Saken är dock att det inte främst är av egenintresse som vi lyfter problem, det är för att poliser, till skillnad ifrån de flesta tidningskrönikörer, möter de människor som drabbas när vi inte räcker till för att skydda, hjälpa och ställa till rätta. Och vi lider med dem.

 

När svensk polis får rätt förutsättningar

att arbeta är man dock betydligt bättre än sitt rykte. Det har exempelvis visats i insatser mot den grova organiserade brottsligheten i Södertälje och Göteborgs norra förorter.

Och det visades med besked igen i helgen genom insatsen mot terrordådet på Drottninggatan.

När jag åkte hem efter ett 16-timmars pass i fredags natt kände jag en stor stolthet över att dela uniform med så många engagerade och kompetenta kollegor. När det väl gäller sluter kåren upp och gör sitt bästa för att utföra sin uppgift, oavsett om det innebär att hjälpa en tant över gatan eller springa rakt emot faran. Och de allra flesta gör det med bravur.

Jag kände också stolthet

 

över hur Stockholm mötte hotfullheten med omtanke och kärlek. Hur människor öppnade sina hem eller bilar för att erbjuda hjälp. Och glädje och tacksamhet över hur den kärleken nu rinner över på oss poliser i överflöd, vackert illustrerade av polisfordon täckta av blommor.

 

För anhöriga till de mördade kommer livet aldrig bli detsamma igen, och vi är skyldiga dem och alla framtida presumtiva offer att ytterligare stärka både vårt förebyggande och repressiva arbete mot terrorism. De flesta av oss andra kommer snart att återgå till vardagen igen, många med en medveten och sund viljeansträngning att inte låta terrorn påverka våra liv. Jag önskar att vi alla tar med oss in i vardagslivet en del av den gemenskap, uppslutning och kärlek som har visats de senaste dagarna.

 

Många i Sverige får inte den hjälp och omsorg de behöver.

Förhoppningsvis kan det här fruktansvärda terrordådet få oss att uppvärdera och stärka de samhällsinstitutioner som arbetar med att bistå människor i behov, som polis och sjukvård.

Kanske ännu viktigare är att vi försöker hålla kvar i känslan av samhörighet, även med de människor vi inte känner, och fortsätter att ta hand om varandra.

 

Martin Marmgren

Polis"

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det