Publicerat 2020-02-17 09:40

Martin Marmgren om debatten om ungdomsrånens orsaker

Debatten om ungdomsrånen och dess orsaker pågår som bekant med olika förklaringsmodeller. Kriminologer, journalister, höga polischefer och kanske allra mest politiker kommer dragandes med sina favoritförklaringar, som förvisso pekar i en del olika riktningar avseende skuld och orsakssamband. Martin Marmgren, verksam polis, har bättre insikt än de flesta i ämnet.

Blåljus lånar Martins text från Facebook:

Angående de uppmärksammade ungdomsrånen:

"Jag blir precis lika förbannad som alla andra. Min ilska inför den sortens kränkningar är en av anledningarna till att jag blev polis. Att polisen nu rapporterar en ökning av fall där unga rånar unga, samt ökande inslag av våld och förnedring, bör tas på största allvar, och det är helt rimligt att det leder till debatt och förslag på åtgärder.

https://www.expressen.se/…/dubbelt-sa-manga-barn-ranas-av-…/

 

Det vore dock bättre om debatten kunde hållas mer nyanserad. Dessvärre är det sällan fallet, och speciellt inte när det gäller ämnen som kan kopplas till brott och straff, eller migration och integration.

 

Att tvärsäkert föra fram sin egen favoritkäpphäst som förklaring till ungdomsrånen imponerar inte. Det gäller så klart den främlingsfientliga och rasistiska högern som skyller allt på invandring, men även den vänster som påstår att det istället beror på skattesänkningar (Löfven) eller "klasspolitik" (Snecker) som ser till att ungdomar med invandrarbakgrund i utsatta områden "står helt utan framtidsutsikter" (en del av dem med liknande förutsättningar som rånarna blir läkare eller företagsledare) . Enkla förklaringar på komplexa problem är i bästa fall missledande och ofta rent felaktiga.

 

Först, jag har så länge jag har varit polis tyckt att samhället agerar för tafatt mot grov brottslighet bland unga. Jag är medveten om att detta är otroligt svåra frågor, men det är helt enkelt inte acceptabelt att en person kan begå djupt kränkande brott som river sönder liv för andra människor, gripas, och sedan strax därefter vara ute och göra om samma sak. Men så fungerar det dessvärre allt för ofta. Vi behöver självfallet se till vilka åtgärder som på sikt ger bäst förutsättningar för att unga brottslingar leds in mot harmoniska och laglydiga liv, men vi måste samtidigt kunna skydda nuvarande och framtida brottsoffer mot fler kränkningar. Här behövs bättre möjligheter till ingripande åtgärder som helt enkelt i mycket högre grad stoppar fortsatt brottslighet. Detta är speciellt viktigt i socialt utsatta områden, där unga kriminella ledargestalter som får hållas drar med sig mängder med yngre barn in i brottslighet och samtidigt fördjupar utanförskapets mekanismer med otrygghet, tystnadskultur och urholkat förtroende för samhällskontraktet.

 

Här krävs främst mer resurser till socialtjänst, SIS och andra institutioner som ansvarar för och arbetar med unga i eller på väg mot kriminalitet. Det behövs också rejäla förändringar i socialtjänstlagen där mer hänsyn tas till brottsoffer, samhälle och helhet i bedömningar kring exempelvis när ett LVU-omhändertagande krävs, samt en ordentlig uppluckring av sekretess mellan socialtjänst, polis och skola.

 

Sen är det så klart ännu viktigare att angripa orsakerna bakom problemen. Men då behöver vi också ärligt försöka förstå dem, och inte bara hantera rånen som propaganda i vår egen politiska agenda. Gärna genom att lyssna på kunniga och nyanserade röster som exempelvis Niklas Långström (exempelvis 6 min in i detta Aktuellt https://www.svtplay.se/…/2…/aktuellt/aktuellt-13-feb-21-00-3).

 

För mig är det tydligt att det strukturella utanförskapet i en del utsatta stadsdelar är en av de mest grundläggande orsakerna till grov kriminalitet bland unga. Däri ligger sannolikt också en del av förklaringen till de ökande förnedringsinslagen. Dock beror dessa nog inte främst beroende på etnicitet (rasisternas favoritförklaring) eller maktlöshet (populär förklaring om man vill flytta över skulden ifrån gärningsman till samhälle) utan på en blandning av olika faktorer där framväxten av extrema och sjuka machokulturer där våldskapital och avsaknad av empati och gränser kan ge status i den egna gruppen är central.

 

Vad som har skapat utanförskapet i sig tänker jag inte gå in djupare på här, men även här är det definitivt mer komplext än att det skulle bero enkom på lågt skattetryck eller hög invandring. Och jag välkomnar mer komplexa och nyanserade analyser, som faktiskt tillför något och för frågan framåt.

 

Det finns hur som helst många kloka texter om vad som behöver göras, bland annat av Ingvar Nilsson (se ex. http://www.socioekonomi.se).

 

Det krävs bland annat stora satsningar på skolan, tidiga och breda stöttande åtgärder riktade mot familjer med barn i riskzonen (som t.ex. "Rinkebymodellen" där socialtjänst och BVC gör upprepade hembesök) och en samhällsomdaning som bygger bort segregationen. Detta samtidigt som samverkan mellan samhällets olika delar som arbetar med de här frågorna stärks på alla nivåer. Dock kommer effekterna av det förebyggande arbetet kraftigt försämras om vi inte samtidigt klarar av att sätta in åtgärder, likt de ovan nämnda, som trycker tillbaka den pågående kriminaliteten ordentligt."

 

Martins text är tänkvärd, menar vi på Blåljus. En faktor som också förtjänar att betonas är att det borde finnas fler lokala poliser på fler orter som hade möjlighet att jobba nära problemen på liknande sätt som Martin och hans kollegor gör i Tensta-Rinkeby. Det är inte ok att polisen är sällsynta gäster i ungdomarnas vardag. Blåljus väljer att länka även till ytterligare ett debattprogram om problemet, Agenda, där kriminologen Felipe Estrada Dörner, Mustafa Panshiri, fd polis och Jacob Fraiman, fd kriminell diskuterade frågan från olika perspektiv. Även där sades en del sanningar.


Vilket föranledde Martin Marmgren att skriva ytterligare en text om sina erfarenheter i ämnet, som i sin tur har fått åtskilliga intressanta kommentarer. Rekommenderas!


Tommy Hansson

Gilla sidan:
TIPSA FRAGA













wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994