Publicerat 2019-07-09 08:50

Martin Marmgren om vem som finansierar gängbrotten

Martin Marmgren, som är polis i Rinkeby, har skrivit en text om narkotikaköpares ansvar och den politiska debatten kring narkotikaproblemet. När det blir en fråga om att peka finger åt en grupp man ogillar blir det mest polarisering och trams, konstaterar Martin som även ser de internationella problemen kring droghandel...

Blåljus har fått låna Martins text, som kommer från hans facebooksida.

"Det är svårt med ansvar.

SR Konflikt släppte nyligen ett program om kopplingen mellan kokainhandeln och gängskjutningarna. Sedan tidigare har ett liknande program gjorts för cannabishandeln. Att man som narkotikaköpare har ett ansvar för den kriminalitet som utförs av de grupperingar man betalar in pengar till är så självklart att det inte borde behöva sägas. Ibland är bidraget direkt, när det är själva drogmarknaden det mördas över.

 

Ofta är det indirekt, drogköparens pengar utgör blodomloppet och basinkomsten som finansierar allt ifrån vapenköp till den kriminella lyxkonsumtionen som förenklar rekryteringen av unga på glid in i grov brottslighet.

 

Och detta är bara konsekvenserna i Sverige, ofta spills det betydligt mer blod i samband med narkotikahandeln i ursprungs- eller transitländer som Mexiko och Colombia. Utan de enorma inkomster som kommer ifrån droghandeln hade kriminella nätverk längst hela produktions- och distributionskedjan tappat lejonparten av sin inkomst och reducerats kraftigt i form av våldskapital, makt, inflytande och förmåga att rekrytera. Och inkomsterna kommer i princip uteslutande ifrån slutkonsumenten, d.v.s. drogköparen.

 

Detta skaver dock tydligen något hemskt. När Konflikts påpekande sprids bemöts det ifrån delar av högern med hånfulla avståndstaganden. Det pratas om ansvar, med udden direkt riktad mot dem som säljer och skjuter, men de köpare som tillhör den egna samhällsklassen verkar helt friskrivas från ansvar för sina egna handlingar. Detta trots att orsakskedjan mellan köpet och våldet ursprungligen rapporterats av polis och tull (myndigheter man normalt lyssnar noggrant på) och köpare de facto begår ett brott (vilket man normalt gärna tar kraftfullt avstånd ifrån).

 

Och ifrån delar av den drogliberala vänstern så målas istället alla köpare upp som drogmissbrukande offer utan eget ansvar för sina köp. Detta trots att en ansenlig andel av alla som konsumerar droger, inte minst cannabis, inte nödvändigtvis är mer fast i ett substansberoende än en vanlig alkoholkonsument. Man gör det för att man kan och gillar det, och skiter i konsekvenserna för andra. Eller med den kokainköpande "Victoria" ifrån Danderyds ord ”Det finns där, det är enkelt, jag bryr mig faktiskt inte”.

 

Det är för övrigt dessa lyxkonsumenter som har mest att vinna på en avkriminalisering av innehav och eget bruk, då blir deras finansiering av gängvåldet plötsligt både laglig och riskfri (medan de som är fast i tungt missbruk ändå begår en massa andra brott och redan är socialt och ekonomiskt marginaliserade, så för dem skulle det göra marginell skillnad). Jag har inget emot en sansad diskussion om en liberalare narkotikalagstiftning, men i så fall bör det vara en reglerad och kontrollerad legalisering man diskuterar och inte en avkriminalisering som skulle skapa ännu större pengaflöden in i de kriminella nätverken.

 

Enligt en ofta citerad BRÅ-rapport konsumeras det betydligt mer droger i välbeställda områden som Danderyd och Kungsholmen. Jag är ordentligt skeptisk till huruvida den är rättvisande, då både tendensen att svara uppriktigt på enkäter om de egna narkotikavanorna och hur konsumtionen faktiskt ser ut (och hur mycket den påverkar lokalsamhället) lär skilja sig åt ordentligt. Det spelar egentligen ingen större roll, och viljan att kunna peka fingret mot en viss grupp och lägga allt ansvar där leder bara till polarisering och trams.

 

Varje människa har en egen kamp att utkämpa, och det kan finnas orsaker till att man hamnar fel och all anledning att visa förståelse och ge stöd. Men ansvar har man oaktat det, och helt oberoende av var man bor.

 

Säljer eller köper man illegala droger har man blod på sina händer. Punkt."


Martin Marmgren

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994