Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-09-12 08:40

När poliserna fattas blir prioriteringarna orimliga

Studio ett hade under måndagkvällen ett par ytterst upprörande reportage. De handlade om vad som händer när polisen tvingas prioritera mellan mycket grova brott och extremt grova brott. Då "vinner" de extremt grova brotten, och brottsoffren blir de som blir lidande.

Journalisten Joakim Lamotte har forskat i vad som hände med utredningen sedan en tolvårig flicka anmälet att hon blivit våldtagen, misshandlad och hotad till livet på en toalett vid kollektiva färdmedel, av en känd gärningsman. Efter ett par månader har polisen gjort - ingenting. Han talar med den ansvariga utredaren, som beskriver en omöjlig arbetssituation.

De upprörande ärenden som Joakim beskriver, handlar om region Väst och Mitt, men Jan Evensson, ansvarig för utredningsresultat vid Stockholmspolisen och Nina Rung, kriminolog och genusvetare beskriver att situationen är likartad i region Stockholm, där Nina varit brottsutredare.

Nina beskriver hur svåruthärdligt och frustrerande det är att inte räcka till vid utredningar av sexualbrott mot barn, och hur det förebyggande arbetet blir satt på undantag. Det riskerar att bidra till att brotten och brottsoffren blir ännu fler. Sexualbrotten ökar. Hon beskriver även hur sexualbrottsutredare inte får jobba med den ärendetypen i fred, sedan deras enhet lagts ned vid omorganisationen.

Jan påpekar att polisernas och polismyndighetens ambitioner är något helt annat, men att det nu är en förfärlig situation. Den nuvarande situationen river i polissjälen. Den bottnar i de hundratals skjutningarna som slukar polisresurser. Allvarliga brott ställs mot ännu allvarligare brott, och brottsoffren blir lidande.



Katarina von Sydow, ordförande i Polisförbundet region Väst, konstaterar att situationen är fruktansvärt upprörande. Polisförbundet har påtalat resursbristen länge, och nu har vi kommit till ett läge där högprioriterade ärenden ställs mot varandra. Polisantalet i Sverige har inte hållit jämna steg med samhällsutvecklingen, och många poliser har lämnat yrket.

Det hela är ett politiskt ansvar. Katarina välkomnar att regeringen nu äntlingen satsar på polisen. Men det handlar nu också om att värdesätta yrket polis, för att det ska bli så attraktivt att färre lämnar yrket. (och att det går att rekrytera framtidens poliser) Polisförbundet jobbar ständigt för att vrida utvecklingen i den riktningen, och att polismyndigheten ska få behålla sina erfarna poliser.

Blåljus välkomnar att polisens resursbrist blir belyst, även om det känns som ett svek mot de brottsutsatta. Det är viktigt att både polischefer, tidigare medarbetare och polisfacket är tydliga med var ansvaret ligger. Särskilt när det handlar om barn...

SvD:s Ivar Arpi har skrivit några rader om hur detta kan påverka förtroendet för rättsstaten:

"Rättsstaten bygger på ett social kontrakt: Medborgaren hämnas inte på egen hand, utan låter i stället rättsväsendet hantera ärendet. Men om rättsväsendet fortsätter att svika brottsoffer på det här sättet, hur många kommer börja anse att kontraktet inte gäller längre?"

Tommy Hansson



Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det