Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-01-21 09:50

Om domstolarna använde hela straffskalan, behövdes inte straffskärpningarna

Många poliser har nu fullt upp med att diskutera hur det nya löneavtalet påverkar dem och yrket polis. Men en polis i Stockholm som även har funderat på något annat, är Emil Schyberg, som skrivit en högst läsvärd artikel i Expressen som handlar om att straffskalor inte är allt, när domstolarna ändå hamnar på minimi eller under minimistraffet för grova brott.

Emils artikel är mycket läst och har bland annat toppat Sociala Nyheters delningsindex.

Han har själv i sitt jobb som polis i yttre tjänst i Stockholm noterat att attackerna mot blåljuspersonalen tyvärr blivit värre och mer frekventa de sista åren. Brottsligheten rent generellt är något jag också upplever blir värre – med gruppvåldtäkter, skottlossningar och handgranatsattacker bland mycket annat.

Emil menar att straffskärpningar inte är lösningen, utan att domstolarna borde använda hela straffskalorna - även de högre nivåerna i större utsträckning. Och inte alltid köpa varje förmildrande omständighet som försvararna grävt fram som intäkt för straffmildring.

Problemet är särskilt tydligt när det gäller multikriminella personer som polisen lagför gång på gång, och som ändå tillåts fortsätta sin kriminalitet med fler brottsoffer som följd.

Emil avslutar sin artikel med orden:

"Vi tar rattfyllerister som gör sig skyldiga till sitt tionde grova rattfylleri och som kommer undan med skyddstillsyn.
Vi griper våldsbrottslingar för grov misshandel som får fyra, kanske fem månaders fängelse trots att minimistraffet är ett års fängelse. Jag ställer mig ofta frågan hur grovt ett brott ska vara för att domstolarna ska döma i den övre delen av straffskalan.

Hur grov ska våldtäkten vara för att gärningsmannen ska få åtta till tio års fängelse i stället för två, tre, fyra år som det oftast döms till i dag?

Det är riksdagen och riksdagsledamöterna, tillika våra lagstiftare som har makten att göra något åt dessa brister i systemet. Det värsta i denna soppa är att politikerna genom dessa utspel och förslag, medvetet eller omedvetet för medborgarna bakom ljuset. Medborgarna vaggas in i tron att straffen nu kommer bli mycket hårdare och längre när de mest troligt inte kommer påverkas nämnvärt.

 

Eller så beror det på okunskap hos politikerna. Jag vet inte vilket som är värst."


Blåljus kan bara hålla med.

Och då har Emil ändå inte tagit upp det som vi själva retat oss mest på, att unga lagöverträdare kan ha mer eller mindre frikort. Detta utan att de ens har kunnat bevisa hur unga de eventuellt är i verkligheten. Numer händer det ändå att domstolarna ordnar en åldersutredning vid tveksamma fall, men där är marginalerna oftast på gärningsmannens sida. Hur gammal är exempelvis knivmannen som kvivskar Ted Eriksson? Tänk om det vore en omvänd bevisbörda. Ska du bli dömd som en 14 åring eller 17-åring, ska du visa att du är 14 eller 17 år. Annars borde en skönsmässig bedömning räcka.

 

Tommy Hansson


Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Ser du det ingen annan ser, banner.
Nu räcker det