Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-06-29 12:40

Otryggheten störst i utsatta områden särskilt för kvinnor

Andelen otrygga är högre i socialt utsatta områden jämfört med övriga urbana områden och mest otrygga är kvinnorna. Brottsligheten är högre i de socialt utsatta områdena men det är små skillnader mellan områdena vad gäller förtroende för rättsväsendet. Det visar en ny rapport från Brottsförebyggande rådet.

 

– Otryggheten och oron bland kvinnor i socialt utsatta områden är i vissa fall markant högre, jämfört med män i samma områden, liksom i jämförelse med både kvinnor och män i övriga urbana områden, säger Sofie Ahlin, utredare, Brå.

 

Särskilt stor är skillnaden vad gäller otrygghet vid utevistelse sen kväll i det egna bostadsområdet. Nästan hälften av kvinnorna (48 %) i socialt utsatta områden, uppger att de är otrygga på kvällstid i sitt eget bostadsområde, jämfört med en tredjedel (30 %) av kvinnorna i övriga urbana områden. Även bland män är det stora skillnader. I socialt utsatta områden uppger 22 procent av männen att de är otrygga när de vistas i sitt eget bostadsområde på kvällen. Motsvarande siffra för män i övriga urbana områden är 9 procent.

 

Fler utsätts för brott i socialt utsatta områden

Andelen utsatta för brott mot enskild person är högre bland boende i socialt utsatta områden jämfört med övriga urbana områden. Bland kvinnor i socialt utsatta områden uppger 19,9 procent att de utsatts för brott, medan 16,9 procent av kvinnorna i övriga urbana områden uppger detta. Motsvarande siffror för män är 19,4 respektive 16,1 procent. Sett till utvecklingen över tid har skillnaderna mellan områdena minskat.

 

Små skillnader i förtroende för rättsväsendet

Andelen med stort förtroende för rättsväsendet och dess myndigheter är generellt sett något mindre i socialt utsatta områden (52 %) än i övriga urbana områden (57 %). Dock är nivåerna och utvecklingen över tid i områdena likartade.

 

– I första hand är det utvecklingen över tid vad gäller utsatthet för brott, otrygghet, oro och förtroende för rättsväsendet, som vi tittar på genom den här undersökningen. Och om man jämför socialt utsatta områden och övriga urbana områden så är utvecklingen snarlik. De följs alltså åt på flera områden, säger Maria Söderström, utredare, Brå.

 

  • Andelen utsatta för brott mot enskild person (inklusive våldsbrott) är större bland kvinnor och män i socialt utsatta områden jämfört med kvinnor och män i övriga urbana områden.
  • Andelen otrygga är generellt sett större bland kvinnor och män som bor i socialt utsatta områden jämfört med kvinnor och män i övriga urbana områden. Kvinnor i socialt utsatta områden upplever otrygghet och oro i högst grad.
  • Andelen med stort förtroende för rättsväsendet och dess myndigheter är generellt sett mindre i socialt utsatta områden än i övriga urbana områden. Dock är skillnaderna små, och när det gäller förtroendet för polisen, kriminalvården och synen på hur rättsväsendet hanterar utsatta är andelarna i princip på samma nivå.
  • Resultaten ska tolkas med försiktighet. De som har särskilt lågt förtroende för rättsväsendet nås troligtvis i mindre utsträckning med undersökningar som NTU, och då svarsfrekvensen i de socialt utsatta områdena är lägre finns det en risk att förtroendenivåerna överskattas.
Rapporten kan läsas här.  Texten ovan är från BRÅs hemsida.
I rapporten resoneras kring möjliga felkällor och vad som kännetecknar de utsatta områdena:
 
"Personer med lågt förtroende för rättsväsendet troligtvis underrepresenterade

 

Boende i socialt utsatta områden har enligt tidigare rapporter lägre förtroende för polisen och övriga rättsväsendet (Polisen 2015; Brå 2016). Detta kommer bland annat till uttryck genom att brott inte polisanmäls i samma utsträckning som i övriga delar av landet. Det förekommer även i vissa områden att polis och räddningstjänst attackeras vid ingri­panden.

 

Grupper med särskilt lågt förtroende för rättsväsendet nås tro­ligtvis inte med undersökningar som NTU. Därför finns det en risk för att förtroendenivåerna i socialt utsatta områden överskattas. På samma sätt riskerar även utsatthetsnivåerna att underskattas, eftersom särskilt brottsutsatta samtidigt är svåra att nå via frågeundersökningar. Troligen är problematiken dock relativt konstant över tid, och lär därför inte få samma inverkan på utvecklingen över tid, som är huvudfokus i den här rapporten."


Tommy Hansson
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994