Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-06-30 10:10

Passa dig Hanif, vi vet var du bor!

Samtidigt som Polismyndigheten inte märker av någon ökning av våld mot poliser, är det inte bara Polisförbundets statistik som berättar om en annan verklighet. Både i glesbygd och i storstadens förorter känner sig allt fler poliser allt mer utsatta.

Huvudskyddsombudet i Region Nord beskriver den verklighet som poliserna i norra Sverige upplever. Och där finns fortfarande inga särskilt utsatta områden, inga riskområden och inga utsatta områden enligt NOAs sammanställning.

Så här beskrivs polisernas utsatthet i den regionen: "I mindre orter har du aldrig samma anonymitet som du har som polis i  en större ort. Det innebär att de hot som du får som polis i Norrland – det blir väldigt personliga. Du kan inte gömma dig här. Alla vet vem du är."


Huvudskyddsombundet bekskriver ett slags subtila hot: "Det kan vara att någon nämner var barnen går i skola, vad mannen heter, vad kvinnan heter, vilka sträckor de kör, vad de har för bil. Det är de här subtila hoten som är väldigt besvärliga att ta på som egentligen är farligast för samhället och Polisen i stort, säger Jan Johansson som är huvudskyddsombud för Polisförbundet i Region Nord till SR Norrbotten. Han betonar vikten av att arbetsgivaren stöttar sina utsatta poliser, något som man arbetar med i regionen.

I Västervikstidningen är tongångarna likartade. Där intervjuas kommunpolisen Linda Koblanck som berättar att poliser nästan dagligen utsätts för hot som inte betraktas som så allvarliga att de föranleder polisanmälan. Det handlar just om att lagen är så otydlig att det ändå inte blir någon påföljd, vilket både gärningsmän och poliserna vet om. Även om just Västervik inte har något särskilt utsatt område i närheten, finns det personer som polisen helst har två polispatruller när de ska ingripa. Men i just detta område har polisen ganska bra personkännedom, vilket i sig innebär en trygghet, plus att kollegorna stöttar varandra.

En polis som jobbar just i ett av Sveriges mest utsatta Lokalpolisområden är Hanif Azizi. Han berättar för SVT om sin verklighet ute i Rinkeby/Tensta där han är områdespolis. Han är mycket tydlig med vikten av att polisena känner att samhället tar våld och hot mot poliser på allvar. De brotten är ju ett brott inte bara mot personen i uniformen, utan ett brott mot samhället och demokratin, konstaterar han.

Han ser den akuta polisbristen som den kanske viktigaste faktorn bakom det hårdnande klimatet. Dessutom har många kriminella full koll på var gränserna går för att polisen och rättssamhället ska reagera. Han säger till SVT att han själv regelbundet utsätts för både hot och våld, och att sådana brott oftast läggs ned, då straffvärdet är så lågt. I många fall är hoten förtäckta, och ses inte som brott alls.

– När vi tar in personer som misstänks för narkotikabrott så kommer förtäckta hoten. Man säger, 'du Hanif, du ska passa dig, du ska akta dig – vi vet var du bor. Vi har sett din brorsa, hur mår han?'säger Hanif till SVT.

 

Ett annat bekymmer är att de kriminella får ökad status om de hotar en polis inför andra. Särskilt ungdomar kan tycka att det är häftigt. Hanif ger även exempel på mer konkreta attacker mot poliser som förekommer som att köra på poliser med moped, puckla på dem eller tackla omkull dem. Polisbristen har att göra både med att poliser utsätts för hot och våld. Det blir ännu värre när poliserna känner att samhället inte står bakom dem, och att lönen är så dålig. Det leder till att många lämnar kåren, att det inte känns som att det är värt att jobba som polis...

När poliserna flyr yrket, väljer politikerna att söka efter nödlösningar. En sådan nödlösning, är att skapa ett b-lag av poliser. Eller som Moderaternas nye kriminalpolitiske talesman Tomas Tobé att betrakta väktare som B-poliser och ge dessa större befogenheter, både var gäller områdesansvar och lagliga befogenheter. Exempel på uppdrag som dessa vakter skulle få blir att visitera personer, beslagta vapen och skjutsa i väg en person.

En som reagerar med kraft mot det slaget av kortsiktiga och demokratiskt tvivelaktiga lösningar, med erfarenhet som polis, ombudsman på Polisförbundet, politik, statsråd och kommunalt verksamhet mm Hillevi Engström. Så här kommenterar hon förslaget på Twitter: "Förvånad över förslaget att utöka ordningsvakter (med 80-timmars utbildning) befogenheter och ge status som "B-poliser)?!"

Frågan var och en bör ställa sig är: Vad är rättsäkert - att polis med tre års utbildning ingriper med våldsbefogenheter, eller att kreti med 80 timmars utbildning ges liknande befogenheter? Det blir ibland fel, även när en välutbildad och noga utvald polis ingriper. Men det finns anledning att bäva för att sätta sämre skickade och sämre utbildade människor att ingripa i utsatta situationer.  Till det kommer den demokratiska aspekten att ekonomin skall styra rätten till trygghet, bevakningsföretagen skyddar de som betalar. Det skulle kunna innebära klara fall av lojalitetskonflikter som kunde drabba svaga och utsatta grupper.

Driftchefen på Securtias har en nykter inställning till de nya propåerna och säger till DN:
"– Vi klarar oss väl med de befogenheter vi har i dag. Vi ska inte ersätta polisen, vi ska vara ett komplement till polisen."

Till saken hör att hittepåförslag som detta inte är något nytt, se denna artikel från 2002... fast då handlade det om glesbygdsproblem snarare än förortscentra. Men argumenten är likartade, även om vi måhända hade klokare politiker på den tiden.

Tommy Hansson









Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det