Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-02-25 08:40

Polisen måste lära av Rinkeby

Måndagkvällen i Rinkeby var kanske inte polisens stoltaste ögonblick. Martin Marmgren berättar om hur han upplevde det som hände, och hur polisen i mångas ögon svek Rinkebyborna. Hade det funnits resurser i form av uniformerad polis på Rinkeby Torg från början hade sannolikt upploppen kunnat undvikas noterar Martin, som fått nedanstående text publicerad i Aftonbladet.

"Måndag kväll. Jag befinner mig hemma när jobbtelefonen börjar plinga. Upplopp i
Rinkeby. Stenkastning mot polis. Bilar som bränns. Barrikader som blockerar vägen in mot centrum. Och information om att en kollega som har träffats av stenar har skjutit i nödvärn.

Jag och kollegorna i Järvas områdespolisgrupp kallas in för att hantera dialogen med de ”goda krafter” som finns ute, samt för att efter att ordningen återställs förebygga ryktesspridning och fler kravaller genom kommunikation och samverkan.

 

När vi anländer till ledningsplatsen finns där en stor polisresurs. Vi har då kontakt med en del personer som befinner sig i centrum, och kan ge en lägesbild av pågående vandalisering och inbrott i butiker. Efter en stund fattas beslut om att åka in i Rinkeby. Där bussarna rullar fram springer de vandaliserande ungdomarna undan. Vi åker med in och parkerar på torget.

 

En kvinna som står framför en butik klappar ironiskt när vi kliver ur. Hon berättar att hon under mer än tre timmar själv stått framför sin butik och försökt freda den medan polisen har väntat utanför, samt att hon och en annan kvinna med risk för att själva bli attackerade tvingades att ingripa när en man misshandlades på torget.

 

De ringde 112. Ingen kom. Jag kunde inte annat än att be så mycket om ursäkt å polisens och samhällets vägnar.


Bland dem som i polisens frånvaro fanns på torget och försökte få stopp på vandaliseringen märks främst imamen ifrån moskén vid torget och flera lokala ungdomsvärdar. Det kan vara värt att notera med tanke på hur ofta muslimer eller förortsungdomar i allmänhet skuldbeläggs för vad en klick kriminella ställer till med.

 

Sverige har inga ”no go zoner”. Vi poliser ska inom rimlig tid ingripa mot brott och ordningsstörningar oavsett var de sker. Att Rinkeby centrum i praktiken lämnas i sticket i flera timmar är ett stort misslyckande för oss.


Det sagt, så är polisarbete fullt av komplicerade bedömningar.

Det gäller insatsledning så väl som hur man agerar i en nödvärnssituation. För kollegan som upplevde sig tvingad att skjuta så var alternativet att riskera att skadas eller i värsta fall dödas av stenregnet. När jag pratade med ungdomar på torget direkt efter upploppen som uttryckte ilska över att en polis hade avlossat sitt vapen, så frågade jag vad de själva hade gjort om det hade regnat sten mot dem och de var beväpnade. Svaret kom direkt. ”Skjutit”. Sen dog den diskussionen.

 

Tack och lov skadades ingen allvarligt vid händelsen. Men med tanke på hur nära vi var en tragedi, och eventuellt även, om skottet hade träffat, betydligt kraftigare kravaller, krävs eftertanke.


Vi poliser ska absolut inte undvika att arbeta aktivt mot kriminalitet i utsatta förorter som Rinkeby bara för att det kan leda till oroligheter. Det initiala ingripandet i centrum var utmärkt polisarbete i en svår miljö. Vad vi kan göra är att fortsätta försöka stärka både det relationsskapande och samverkande förebyggande arbetet, samt den resurs som konstant finns ute i området.

 

Hade vi haft uniformerad personal i anslutning till Rinkeby torg i samband med den första händelsen hade risken för stenkastning minskat drastiskt.

Dessutom är det centralt för vår legitimitet att Rinkebyborna uppfattar att i princip allt polisarbete som sker i deras område är för deras skull.

 

Även killar som irriterar sig på vår närvaro förstår oftast att deras egna släktingar kräver av oss att vi får bort narkotikan, buskörningarna och våldsbrottsligheten. Men det kräver också att vi hela tiden agerar med de boendes intresse för ögonen. Det innebär självklart att ständigt ha ett korrekt och bra bemötande, men än viktigare är att vi visar att vi kommer när de behöver oss.

 

Måndagskvällen var inte första tillfället när vi under pågående upplopp inte har klarat av att leva upp till det. Nu gäller det att dra lärdomar av vad som gick fel så att det åtminstone blev det sista.


Martin Marmgren"


Blåljus kommentar: Till sist kokar det ned till resurser. Polisen måste ha en högre närvaro. I Rinkeby, i Skogås, i Hagsätra och i Dals Långed. Regeringspartiet säger att de satsar på trygghet och lag och ordning. Men frågan är om det är tillräckligt och i tid eller för lite och för sent. Parollen för den kommande kongressen är "Trygghet i en ny tid".


Brottsligheten utgör ett hot mot det demokratiska samhället. Idéerna verkar finnas, men när frågan ställs om avtrycken i vårbudgeten, ges svaret: Det återstår att se... Ett tips: Otryggheten är här och nu. Och inte bara i de 14 allra mest utsatta förorterna...


Blåljus väntar med spänning.


Tommy Hansson



Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det