Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2018-05-28 09:20

Polisens centralisering ökar avståndet för alla

Blåljus beskrev förra veckan planerna på att stänga ytterligare arrester och polisreceptioner i Region Stockholm, och polisernas oro över åtgärden. Det är valår, och finns risk för massgripanden, som kan komma plötsligt. Men polisens centralisering och så kallade effektivisering leder även till ett längre avstånd till medborgarna. Någon som minns omorganisationens motto?


Ewa Malm Eriksson minns, och sammanfattar sina tankar och erfarenheter i en text som Blåljus bett henne skriva:

 

"I centraliseringens spår har medmänsklighet inte längre någon plats.

 

Polisens centralisering resulterar i att vi kommer allt längre ifrån våra medborgare och vårt kall att "hjälpa och ställa tillrätta" närmar sig ett minne blott.

 

Idag lyssnar vi till politiker som inför höstens val utlovar fler poliser, betald utbildning (inget nytänk, det hade vi förr) och man försöker bräcka varandra i sina vallöften. Den ena sidan använder sig av (missvisande) statistik som gör gällande en ökad redovisning av vissa brottstyper medan den andra (mera korrekt) hävdar motsatsen.

 

Men fortfarande är det få bland politiker (om ens någon) som förstår hur polisen fungerade förr och hur polisen fungerar i dag och konsekvensen av det som nu följer i centraliseringens spår. Kort sagt är kunskapsnivån skrämmande låg. Inte ens de yngsta poliser förstår och gapar många gånger då vi gamla "uvar" beskriver polisen förr och nu.

 

Nåja oavsett alla vallöften och alla som tror sig förstå så finns i sammanhanget något ganska viktigt och som totalt glömts bort. Det är individen, den enskilde eller enkelt uttryckt, den lilla människan.... Ni vet den där som polisen en gång i tiden var satt att hjälpa.....

 

Då jag för en tid sedan anlände till jobbet en kväll satt en rullstolsbunden kvinna utanför polisstationens mur. Vårkvällen kändes kylig och det regnade till och från. Jag känner kvinnan sedan flera år eftersom hon ofta omhändertagits på grund av berusning. Hon hade precis släppts ut från en så kallad "fyllecell" i vilken hon fått sova några timmar.

 

Jag stannade och inledde ett samtal med henne och mitt polishjärta berördes faktiskt av det därför att det är just en medmänniska som hon som är en av förlorarna på grund av Polismyndighetens omorganisation.

 

Jag frågade om skjuts till härbärget var ordnat och hon svarade jakande. Hon tog ett djupt bloss på sin cigarett och tittade sedan upp på mig. Våra blickar möttes och jag såg att hennes ögon var tårfyllda. Hon gav mig ett leende och berättade att hon fått en "ny" jacka av polisen. Hon strök med handen över bröstet och höll därpå ut armarna för att visa att hon tyckte den både var fin och skön och kommer komma till användning. Hon tog ett nytt bloss på sin cigarett och fortsatte "Jag fick till och med en kopp kaffe av grabbarna"..... Hon var så tacksam för en kopp kaffe och en jacka som någon av oss polisanställda lämnat till arresten för att delas ut till behövande.

 

Ett resultat av centraliseringen är att arresten stänger under sommaren (i framtiden ska den ju stängas för gott). Det är inte bara i staden Södertälje som detta kommer att ske utan även på Södermalm i huvudstaden Stockholm slås arrestens portar igen. Sedan några år har arresten i Nacka och Handen slagits igen för gott.

 

För Stockholm syd, det vill säga för åtta lokalpolisområden (Nacka, Farsta, Globen, Skärholmen, Huddinge, Botkyrka, Haninge/Nynäshamn och Södertälje) innebär detta att frihetsberövade ska köras till Flemingsberg eller Västberga. Omhändertagna berusade personer får nog övervägande köras till S:t Görans sjukhus.

 

För medmänniskor som av olika skäl hamnat i ett missbruk och som är bostadslösa blir det besvärligt. Det blir många mil bort från hemorten.

 

Även för medmänniskor utsatta för brott har avståndet mellan utredare och målsägande (brottsoffer) blivit alltför långt.

 

Kvinnor boende i område Stockholm syd (dvs i något av de åtta ovan nämnda lokalpolisområdena) och som är utsatta för våld av den man hon har eller haft en relation med hänvisas till Västberga (brott i nära relation) För andra brottsoffer utsatta för allvarligare brott hänvisas till Flemingsberg (grova brott). Det blir många mil för den som bor långt ut på Värmdölandet eller i södra delarna av lokalpolisområdet Södertälje.

 

För kvinnor som inte sällan levt under våld och hot över tid behöver mycket stöd av "sin" utredare för att orka att fullfölja rättsprocessen. För henne att ta sig till ett förhör är som att behöva bestiga Mount Everest.

 

Inflödet av denna typ av ärenden är dessutom ohanterligt stort så varje kvinna som inte klarar att medverka i en fortsatt utredning är en "vinst" för polisen eftersom ärendet då många gånger avbryts genom ett nerläggningsbeslut. Dessutom möter just dessa brottsoffer flera utredare i vart fall om mannen grips av polisen och senare anhålls av en åklagare. Då är det nämligen joursektionen syd som inledningsvis hanterar ärendet. Kvinnan får i regel samtala med flera utredare innan ärendet kommer till domstol för häktning. Därefter, oavsett om mannen häktas eller ej av tingsrätten, läggs ärendet till avdelningen "brott i nära relation".

 

Förr, då det fanns utredare i varje område, det var oftare en enda utredare från ax till limpa, dvs från anmälan till rättegång, vilket är mycket viktigt för kvinnan eftersom hon ofta utsatts för många brott svåra att prata om. Tid och ett förtroende för utredaren är två viktiga byggstenar för utredningen.

 

Om vi kan räkna varje nerlagt ärende som en "vinst" för polis/samhälle i pengar vet inte jag men jag vet att den medmänskliga förlusten är hög och det är just det humana och medmänskliga som inte går att räkna i kronor och ören och det är just det som går förlorat i det samhälle vi nu skapar genom att centralisera (kan jämföras med vård och omsorg).

 

Inte heller är detta en god arbetsmiljö varken för verksamheten eller för den polisanställda. För stora områden och enheter skapar en frustation hos den enskilde polismannen/polisanställde.

 

När det inte längre är hanterbart, när förutsättningarna för att göra ett jobb man själv känner sig tillfreds med inte längre är möjlig, när man vet med sig att brottsoffer inte ens kan få tag på sin utredare på telefon, när man till sist får nöja sig med att göra så gott man kan men långt ifrån vad som borde göras så slutar snart engagemanget och glöden för jobbet falnar. Jag har hört många unga poliser som uttryckt "nu räcker det".

 

Det är inte endast individen inom myndigheten som tar stryk av en icke fungerande organisation utan också effektiviteten som får sig en snyting.

 

Att t ex stänga flera arrester innebär som bekant längre transportsträckor för den yttre personalen. Polisbilar blir stående i bilköer då frihetsberövade ska köras allt längre bort från hempolisstationen. Att ha en våldsam person i polisbilen i en sträcka av några kilometer är faktiskt bättre än under flera mil.

 

Mitt resonemang rör Stockholmsområdet - jag vill inte ens tänka tanken på hur det ser ut i Norrland.

 

Jag har haft förmånen att få arbeta flera år innan spektaklet "centralisera verksamheten" började, dvs i samband med närpolisorganisationen (mitten av 1990-talet). De första stegen var att göra polisdistrikten till polismästardistrikt, att slå ihop alla ledningscentraler (varifrån polisbilarna får sina uppdrag) från de distrikt som hade sådana och flytta dem till Stockholm och vidare ta bort alla polisdistrikts unika telefonnummer och skapa en växel med telefonnumret 114 14. (Förstå träffsäkerheten förr för telefonisten att koppla rätt eftersom han/hon i regel dessutom hade ett ansikte på den som samtalet kopplades till).

 

Polisen var faktiskt duktiga och effektiva förr trots avsaknad av tekniska hjälpmedel så som mobiltelefon och radiosystemet Rakel. Med den gamla organisationen och med dagens tekniska möjligheter i den elektroniska världen hade vi idag varit oslagbara med ett engagemang och glöd som aldrig skådats. Ingen kan i vart fall bevisa motsatsen!!!

 

Polisens värdegrund är effektiv, tillgänglig och engagerad - sätt ett "o" framför varje adjektiv och vi når upp till värdegrunden till hundra procent.

 

Tack för att du tagit del.

 

Ewa Malm Eriksson, polis sedan 1981 i Stockholms län.

Maj 2018."



Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994