I
samband med Polismyndighetens information om den riktade lönesatsningen
till polisen konstaterar rikspolischefen att ”Polismyndigheten är
redan idag en mycket attraktiv statlig arbetsgivare enligt externa
mätningar, men jag tror och hoppas att utformningen av lönesatsningen
kommer att uppvärdera polisyrket ytterligare”.
Innan
bildandet av den nationella Polismyndigheten 2015 var arbetsgivaren
faktiskt intresserad av medarbetarnas åsikt gällande bland annat
anställningsvillkor, arbetsmiljö och ledarskapet. Därför genomfördes
interna mätningar inom polisen (NMI) för att kunna dra lärdomar.
Om
nu Polismyndigheten vore en mycket attraktiv arbetsgivare med goda
anställningsvillkor så skulle det inte vara ett problem med att fylla
polishögskolan, särskilt inte när vi har en arbetslöshet i Sverige
uppemot tio procent.
Istället
var det förmodligen problemet med bland annat rekryteringen till
Polishögskolan som regeringen 2017 gav Polismyndigheten i uppdrag att "för
att göra en anställning i Polismyndigheten attraktiv och för att
behålla erfarna medarbetare är det nödvändigt att, på ett bättre sätt än
i dag, ge medarbetarna möjlighet att ta karriärkliv genom att
exempelvis specialisera sig eller på andra sätt kunna utveckla sig inom
professionen”.
Även om parterna inom polisen arbetat med karriär- och utvecklingsvägar, KUV, är det långt ifrån färdigt och det tar förmodligen flera år innan det är på plats fullt ut. Så med de extra lönemedel som tillförts Polismyndigheten kan vi konstatera att förutom individuella gratifikationer och smärre justeringar på våra tillägg har lönesättningen av våra senast nyanställda polisassistenter lönesatts enligt följande:
Övergripande handlar det om anställning av 605 polisassistenter med en medellön om 27 160 kr.
Av dessa är 591 lönesatta inom spannet 26 500 – 27 500 i likhet med förra kullen. Dessa har en medellön om 27 085 kr.
Återstående
14 är lönesatta inom spannet 27 600 – 35 000 med en medellön om 30 293
kr. (Dessa är sedan tidigare anställda inom Polismyndigheten).
Polisförbundet
uppvaktade Polismyndigheten innan sommaren och påtalade vikten av
skyndsam hantering i syfte att nå en överenskommelse. Polisförbundet
ville se en kraftig höjning av vår dåliga ob-ersättning. Eftersom
Polismyndigheten vill att fler poliser arbetar treskift så skulle även
en sådan satsning visa på att arbetsgivare är villig att betala för det.
Som grädde på moset skulle en sådan satsning även visa på att
Polismyndigheten ledningsgrupp på allvar vill bli en mer attraktiv
arbetsgivare.
Polismyndigheten
återkom efter sommaren och meddelade att de hade för avsikt att medlen
kommer att fördelas enligt 9 § RALS, dvs. vid annat tillfälle än
lönerevision. Detta innebär att polisregionerna utifrån de nationella
direktiven kommer att fatta beslut om fördelning på individnivå.
Samverkansformerna i förhållande till arbetstagarorganisationerna följer
av samma paragraf.
Denna
sista vackra meningen om samverkan kan ge ett sken av att vi inom
Polisförbundet kommer få ett visst inflytande men i klartext står det i
9§ RALS ” innan överenskommelse om ny lön träffas ska berörd lokal
arbetstagarorganisation informeras. Om arbetsgivaren bedömer att
verksamheten kräver det får överenskommelse om lön ske före
informationen”.
Även om Polismyndigheten har rätt i sak
så kanske den gode arbetsgivaren gett medarbetarnas fackliga
företrädare inflytande i alla fall. Särskilt då politikerna påtalat ett
flertal gånger att parterna ska komma överens.
Vidare
informerar Polismyndigheten under frågor och svar på intrapolis varför
alla pengar läggs på lön. Arbetsgivaren svarar med att ”det har pågått
flera diskussioner i myndigheten om att exempelvis justera ob-tillägget
istället för att lägga pengarna på grundlöner. Frågan är komplicerad och
kräver vidare analys”.
Ob-ersättning har Polisemyndigheten
betalat ut sedan förstatligandet 1965. Vi ställer oss frågande till
vilka analyser Polismyndigheten måste göra. De vet hur mycket
Ob-ersättning som betalas ut varje månad. Höjer vi Ob-ersättningen rakt
av med 50 procent så kommer kostnaden öka med lika mycket. Med tanke på
att vi ska bli fler poliser i skift så kan det bli en större kostnad men
vi utgår från att arbetsgivaren har gjort sin verksamhetsanalys så att
de vet hur många fler som ska arbeta två- och treskift. Vi tror mer på
att Polismyndigheten inte vill dra på sig en ökad kostnad över tid.
Polismyndigheten
har mycket mer att bevisa innan Polisförbundet i region Stockholm
skriver under på att Polismyndigheten är en mycket attraktiv statlig
arbetsgivare.
Förbundsregionstyrelsen i Stockholm
Blåljus kommentar:
I Polismyndighetens direktiv inför lönesättningen finner vi följande mening, som kanske i någon mån förklarar oviljan att samverka med polisfacket vid lönesättningen:
"I 2019 års lönerevision, som innebar ytterligare ett steg i uppvärderingen av polisyrket, breddades träffbilden för de strukturella satsningarna i förhållande till 2018 års revision. Polismyndigheten anser dock att 2019 års träffbild över strukturella satsningar blev för bred."
Och senare i dokumentet: "Satsningen för 2020 gäller för sådana poliser som uppehåller särskilt kompetensförsörjningskritiska polisiära funktioner i polisregionerna. Här avses polisiära funktioner i basen av kärnverksamheten där personalomsättningen över tid legat högre än vad som ger goda förutsättningar för en robust verksamhet. Syftet är alltså att förändra lönestrukturen för att minska den oönskade interna och externa rörligheten."
Polismyndighetens historiska försök med olika I-lönesatsningar, har allt som oftast mest lett till missnöje, oavsett hur mycket pengar som spenderats. Poliser har traditionellt en viss aversion mot orättvisor och godtycke.
Mer om lönesatsningen, retroaktivitet, utbetalningsplan, Polisförbundets förhandlingschefs kommentar och Polismyndighetens inställning finns att läsa i en intressant artikel i Polistidningen.
Tommy Hansson