På 1940-talet ansågs statens kaka vara liten men säker, men hur är det att arbeta i statlig tjänst idag? 

Vi är många inom Polisförbundet som har sett hur Polismyndigheten gjort försämringar i anställningsvillkoren till den graden att vi numera inte kan fylla Polishögskolan med den mängd poliser som vi behöver.  

Vad vill facken inom Staten uppnå i kommande lönerörelse? 

Den 22 september i år presenterade de statliga parterna sina yrkanden. I ett första steg kräver facken nu bland annat konkurrenskraftiga löneökningar med individgarantier, att du som medarbetare ska få större möjlighet att påverka dina arbetstider och att vi behåller rätten till en sammanhängande semester under juni – augusti. 

Att ha ett bra försäkringsskydd genom din anställning är oerhört viktigt. Vi vill därför se en rad förändringar i Personskadeavtalet, PSA. För det är tyvärr så att om du skadas under utbildning eller övning så är du sämre försäkrad än om du skadas genom en oförutsedd och plötslig händelse på jobbet. Det är inte rimligt att skadorna bedöms så olika som det gör i dag. Vi vill dessutom ändra så att den som medverkar i rehabilitering inte ska få sämre ersättning än om man fortsätter med passiv sjukskrivning, så som dagens regler är utformade. Vi driver också att restid ska ses som arbetstid samt för ett starkare försäkringsskydd när du jobbar hemma. 

Vad vill då arbetsgivarverket? 

Inga centralt fastställda löneökningar  

En lokal lönebildning med en individuell lönesättning som utgör grunden för såväl effektivitet i de olika verksamheterna som deras kompetensförsörjning är inte förenligt med en avtalskonstruktion som innehåller centralt fastställda siffermässiga löneökningar. Detta vare sig på kollektiv eller på individuell nivå. Sådana konstruktioner motverkar att lönebildningen utgår ifrån de behov och de ekonomiska förutsättningar som råder inom varje verksamhet.

Arbetsgivarverket yrkar att: - Ramavtalet inte ska innehålla centralt fastställda löneökningar i procent eller i belopp. Detta vare sig på kollektiv eller på individuell nivå.

Fastställande av tidpunkt för lönerevision 

Arbetsgivarverket yrkar att: En ordningsregel införs som innebär att lokala parter ska fastställa vid vilken tidpunkt som lönerevision ska äga rum. För det fall en överenskommelse inte kan nås fastställer arbetsgivaren tidpunkten för lönerevision. Begreppet årligen införs som ett riktmärke för fastställandet av revisionstidpunkten.

Lönesättande samtal som huvudväg 

Arbetsgivarverket yrkar att: Lönerevision som huvudregel ska ske genom lönesättande samtal, avvikelse får göras genom lokal överenskommelse. För det fall chef och medarbetare inte kommer överens i det lönesättande samtalet är det arbetsgivaren som beslutar om lönen. Lokala parter kan komma överens om en annan ordning. En sådan ordning ska i så fall utgå från chef och medarbetares roll vid fastställandet av nya löner och inte ske i form av förhandlingar mellan parterna. Om enighet inte uppnås enligt den lokala ordningen är det arbetsgivaren som beslutar om lönen.

Arbetstid 

Arbetsgivarverket yrkar att: arbetsgivaren ensidigt ska kunna förändra och besluta om arbetstidens förläggning för de fall lokala parter inte kommer överens.

Semester 

Arbetsgivarverket yrkar att: - perioden för förläggning av huvudsemestern utgörs av perioden maj-september.

Föräldrapenningtillägg 

Av nuvarande villkorsavtal framgår att det är möjligt att erhålla föräldrapenningtillägg upp till 360 dagar per barnsbörd. 

Arbetsgivarverket yrkar att: - Nuvarande regler i villkorsavtalen ändras så att föräldrapenningtillägg begränsas till att utges för högst 195 dagar per barnsbörd och som längst till dess att barnet fyller 18 månader.

Lön vid omplacering 

Enligt nuvarande villkorsavtal gäller att om en enskild arbetstagare blir omplacerad utan egen ansökan så har denne rätt att behålla den fasta lönen om omplaceringen beror på arbetsbrist, sjukdom eller skada. Ett exempel kan vara när en chef omplaceras till specialist/handläggare med bibehållen lön. Konsekvensen kan bli att medarbetaren kommer att ha en avsevärt högre lön i sitt nya arbete jämfört med övriga kollegor med motsvarande arbetsuppgifter.

Arbetsgivarverket yrkar att: Bestämmelsen ändras så att justering av lönen kan göras i förhållande till löneläget för de nya arbetsuppgifterna

Arbetsgivarverket har sedan de senaste lönerörelserna blivit allt mer tondöv och mer maktfullkomlig när det gäller sina yrkanden. Om politiker och arbetsgivarföreträdare på allvar tror på den svenska modellen så krävs det ett inflytande från facken. Om allt ska avgöras mellan arbetsgivaren och arbetstagaren finns det inte längre någon svensk modell att prata om. 

Tack vare att Polisförbundets lyckats påverka politiska partier beslutade riksdagen att tillföra särskilda medel under en treårs period för att förbättra anställningsvillkoren för polisen. I år avsatte riksdagen 360 miljoner kronor vilket vi är tacksamma för. Vi har även hört politiker beskriva att det är parterna som ska fördela dessa pengar på bästa sett. Trots det går Polismyndigheten ut idag och förmedlar ensidigt hur pengarna ska fördelas. Att de väljer denna väg säger oss att även Polismyndigheten nu agerar tondövt och maktfullkomligt. 

Polisförbundet, Region Stockholm