Skillnad på polis och ordningsvakter!

Vedran Lafitic är polis och juriststuderande. Han har funderat på förslagen att låta ordningsvakter fylla upp tomrummet när poliserna upplevs som otillräckliga. Det fick honom att skriva en debattartikel till SvD, som på pricken beskriver varför fler poliser är lösningen, inte mer befogenhet åt ordningsvakter.
Vedran Lafitic är polis och juriststuderande. Han har funderat på förslagen att låta ordningsvakter fylla upp tomrummet när poliserna upplevs som otillräckliga. Det fick honom att skriva en debattartikel till SvD, som på pricken beskriver varför fler poliser är lösningen, inte mer befogenhet åt ordningsvakter.

"Det väcks allt fler röster om ett ökat behov av bevakning och övervakning av väktare och ordningsvakter i samhället. Hänvisningar görs till att människor känner sig mer otrygga och att polisens resurser inte räcker till.

 

Bevakningsföretagen utnyttjar den upplevda otryggheten genom att lobba för att trygghetskapandet och ordningshållningen ska överföras till dem.

I Dagens industri läser vi rubriken "Låt vaktbolagen göra Sverige säkrare" och i Metro läser vi "Rikspolischefen, låt bevakningsföretagen hjälpa till att skapa trygghet". Justitieministern uttryckte nyligen att han inte vill se en ordning där bevakningsföretag svarar för den allmänna ordningshållningen. En sådan motion har ändå varit på beredning i justitieutskottet och Stockholms stad har ansökt om ett stort arbetsområde för ordningsvakter. När stora utmaningar uppstår är det lätt att glömma de grundförutsättningar som finns för olika verksamheter och att nödlösningar i stället leder till fler problem.

 

Väktare och ordningsvakter är anlitade av olika uppdragsgivare som har ett behov av utökad bevakning, till exempel köpcentrum, krogar eller runt industrilokaler men normalt sett inte allmänna gator och torg. Deras utbildning omfattar dessa typer av bevakning och de sköter det på ett bra och professionellt sätt. Men för att få behålla ett uppdrag krävs det att det finns just ett uppdrag, vilket innebär att arbetsmetoderna ibland kan ifrågasättas.

 

Jag har otaliga gånger i mitt arbete läst rapporter från väktare och ordningsvakter med följande berättelse: "Jag observerar gärningsmannen när han går in i provrummet med en tröja. Efter någon minut kommer gärningsmannen ut utan tröjan som inte heller är kvar i provrummet. Jag följer efter honom tills han har passerat sista betalningsmöjlighet och griper honom tillsammans med min kollega som anlänt. Vid visitation hittar vi tröjan som gärningsmannen har tagit på sig under sin egen jacka. Vi tar honom sedan till lagret där vi inväntar polispatrull.".

 

Inget konstigt med det tänker du. Men vad är det egentligen de har gjort? De har tillfört ytterligare ett brott till svensk kriminalstatistik och redovisat ytterligare ett uppdrag till uppdragsgivaren i stället för att avbryta stöldförsöket och därmed förebygga ett brott.

Det som händer härnäst är att en polispatrull måste komma till platsen och vidta ett antal utredningsåtgärder. Poliserna blir sedan låsta på polisstationen med timtals av avrapportering vilket håller dem borta från sitt grunduppdrag; att minska brottsligheten och öka tryggheten. Samhället vilar då i händerna på väktarna och ordningsvakterna som kan återgå till att öka kriminalstatistiken och redovisa fler uppdrag till uppdragsgivarna så att bevakningsföretagen ska kunna ta betalt.

 

En ökad trygghet nås genom minskad brottslighet. För att nå dit krävs inte ytterligare lagstöd till väktare och ordningsvakter. De behöver inte heller uppluckrat våldsmonopol, större områden att verka inom eller möjligheter att själva transportera omhändertagna till polisen, vilket är ett axplock av de förslag som på senare tid haglat i media från bevakningsföretagen. Securitas vd skrev i tidigare nämnd text i Metro att han har samma målsättning som rikspolischefen; att göra Sverige tryggt och säkert.

 

Det är givetvis inte sant. Rikspolischef Anders Thornberg, jag och våra 30 000 kollegor inom svensk polis har fått det uppdraget. Bevakningsföretagens uppdrag däremot är att tillgodose aktieägarnas krav på att leverera en lönsam verksamhet. Utan en lönsam verksamhet skulle varken aktieägarna eller bevakningsföretagen finnas, ett krav polisen inte har. Utan gripna finns det inget uppdrag att ta betalt för. Något som står helt i motsats till polisens huvuduppdrag: minskad brottslighet och ökad trygghet.

 

Polisens uppdrag är mångfacetterat och komplext och kan inte utföras av vem som helst. Det är lätt att i vardagen glömma att uppdraget bygger på att dagligen gå emot de mänskliga rättigheterna som skyddar befolkningen mot bland annat kroppsliga ingrepp, frihetsberövanden och visitationer. Avkall på sådana rättigheter måste föregås av kvalificerad utbildning, hållas mycket restriktivt och vara förknippat med hög transparens. Det är en del av Sveriges höga rättssäkerhet att även kunna utsätta verksamheter med tvångsmedelsanvändning för offentlig kontroll likväl som allmän kontroll, genom vår rätt att begära ut information. Bevakningsföretagen är inte en del av detta.

 

Svensk rättsordning har valt att göra avkall på ovan genom att ge företagen möjlighet till viss tvångsmedelsanvändning under specifika förhållanden och inom restriktiva områden. Det är en ordning som kan accepteras i en demokrati eftersom polisen inte har resurser för att exempelvis bevaka ett enskilt köpcenter på heltid. Bevakningsföretagen är då ett bra komplement, men endast på dessa begränsade platser med begränsade befogenheter och inte på allmänna gator och torg.

 

En ordning där det ordningshållande arbetet sökts av bevakningsföretagen skulle primärt leda till fler vinstdrivande verksamheter men även minskad insyn och kontroll, svårare för samhället att bestämma och styra över och riskera att befolkningen blir utsatt på grund av uppdragsjakt (se stöldexemplet ovan). Till det kommer även bevakningsföretagens avsaknad av befogenheter och arbetssätt som polis arbetar med (spaningsregister, kontroll av efterlysta, möjlighet till utlänningskontroller och initial brottsutredning för att nämna några exempel) och som krävs för att lyckas med trygghetsuppdraget. Sådana befogenheter och arbetssätt ska privat sektor inte ha tillgång till.

 

Det är polisen som ska finnas på gator och torg för att förebygga brott och tillförsäkra allmänheten hög trygghet. Därför tillförs svensk polis 10 000 personer de närmaste åren, vilket gör att det inte behövs någon utökning av dagens ordning för bevakningsföretagen. Vi behöver snarare fråga oss vilka uppgifter som snarast ska återgå till svensk polis för att inte låta den allmänna tryggheten bli en vinstdrivande verksamhet.


Vedran Latific
polis och juriststudent"


Blåljus tackar Vedran för hans text, som beskriver det vi själva tycker, men ännu bättre. Vi har belyst problematiken här och här och här.

Tommy Hansson