Publicerat 2006-06-25 21:49Fler poliser, en satsning på närpolisen och polisutbildning med högskolestatus. Så ser det ut att bli, oavsett vem som vinner valet i höst. Det visar en kartläggning av riksdagspartiernas motioner och rättspolitiska program som Polisförbundet tagit fram.

- Det är viktigt med en tydlig och framåtsyftande polispolitik i Sverige, säger Polisförbundets ordförande Jan Karlsen som också poängterar att enigheten skapar förutsättningar för en gemensam polispolitik över blockgränserna.

Men på några områden skiljer partierna sig åt. Det handlar om buggning, kommunalisering av polisen och huruvida polisen ska organiseras i enda myndighet.

Polisförbundet lyfter inför valet 2006 upp fem polispolitiska frågor som har en avgörande betydelse för utvecklingen av svensk polis. Det handlar om att skapa en treårig högskoleutbildning för poliser, legitimera poliserna, skapa en medborgarnära polis, skapa förutsättningar för ett modernt ledarskap samtidigt som rätt antal poliser utbildas.

- Med dessa förutsättningar uppfyllda får vi en polis med stora möjligheter att upprätthålla demokratin och samtidigt åstadkomma ett tryggt samhälle, avslutar Karlsen.

Vill du läsa mer om den politiska kartläggningen? Gå in på Polisförbundets Valwebb:  www.polisforbundet.se .

Polistidningen har för övrigt kommit med ett nytt nummer – som vanligt matnyttigt och läsvärt. Konflikten mellan förbundsstyrelsen och poliserna i Stockholms län berörs vilket är naturligt eftersom representantskapet närmar sig. Får du som enskild medlem en känsla av att den texten inte riktigt stämmer med vad du brukar höra här i huvudstaden ska du vända dig till dina lokala fackliga ombud som vid behov kan ge kompletterande information.

-----------------------------------------------------------------

INSÄNDARE:


”Lycka till
med sanningen”


”TACK, Lars Ericson för dina ärliga ord, men det behövs MER sanning! De senaste åren har jag blivit en aning frustrerad, eftersom den bittra sanningen döljs för allmänheten hela tiden. Allmänheten har ju trott att polisen kommer när man är i nöd och inte två timmar SENARE! De har trott att polisen svarar när man ringer och slippa att sitta en timme i telefonkö! . . De har trott på polisen nya tfn 114 14, men DÄR är det ingen som svarar! De har trott att polisen gör en utredning när de fått stryk av grannen och varken informeras eller förstår att utredningen OMEDELBART läggs ner samma sekund de gör en anmälan om det! De har trott att polisen faktiskt LETAR efter deras stulna cykel eller deras stulna bil. De har trott att det finns tillräckligt många poliser ute på gator o torg så att de kan känna sig trygga! OM DOM VISSTE HUR FEL DE TROR! OM DOM VISSTE HUR ILLA DET ÄR STÄLLT! OM DOM VISSTE HUR FÅ VI ÄR! OM DOM VISSTE HUR LITE VI KAN GÖRA! OM DOM VISSTE HUR POLITIKERNA LJUGER! Tänk om det vore som det var en gång, för ca 10 år sedan! DÅ fanns det resurser så att polisen kunde leverera! (vilket är ett helt nytt ord, men inte för posten o.s.v.) (för polisen är ordet ”leverera” bara löjligt!) KANSKE det kan bli ändring! Lars Ericson är sanningen nära! LYCKA TILL MED SANNINGEN!”Kerry””

-----------------------------------------------------------------

”Ingenting fungerade
Larm, spärrar
missades”


”Under de inledande timmarna fungerade i stort sett ingenting. Handlingsförlamning rådde på de flesta nivåer. Rutinmässiga åtgärder som larm och avspärrningar missades.”

Curt Nilsson, legendarisk kommenderingschef vid en lång rad insatser av polisen Stockholms län berättar -  i det här fallet om mordet på statsminister Olof Palme. Blåljus har fått förmånen att välja delar ur Curts bok om sitt polisliv som sommarläsning på hemsidan. Tack Curt och tack Carin Götblad för detta! Boken har nämligen skrivits av Curt på uppdrag av länets polisledning som också givit ut den. Boken finns att köpa hos polisen i länet och rekommenderas alla som vill minnas och alla som vill lära något av det nära förflutna.

Ledde flertalet stora insatser


Curt Nilsson är långvägare – en tidig pionjär på området. Under de första 20 åren arbetade han i huvudsak med traditionellt polisarbete: övervakningsverksamhet, radiobilstjänst och utredningsarbete. Han var polisbefäl på alla nivåer och blev 1983 chef för Södermalmspolisen. 1984 blev han polisintendent och operativt ansvarig på myndighetsnivå. Under 18 års tid  ledde han flertalet större poliskommenderingar i Stockholm. 1995 befordrades han till polisöverintendent vid polisoperativa avdelningen och blev chef för de ordningspolisiära specialistenheterna: piketen, nationella insatsstyrkan, hundenheten, trafikenheten, rytteriet, sjöpolisen och försvarsenheten.

Imponerade av omild behandling


I det här avsnittet av Blåljus utdrag ur hans bok berättar Curt från mordet på statsministern . I nästa avsnitt handlar det om den jättelika kommenderingen till dennes begravning som fick planeras på tio dagar – 157 nationer sände representanter till Stockholm för att hedra Olof Palmes minne. Där skriver Curt bl a: Männen var mycket imponerade över hur beslutsamt och omilt de behandlats av polisen. Vilka hade den märkliga inställningen? Läs i nästa Blåljus!

MORDET PÅ
STATSMINISTER
OLOF PALME 1986


Den 28 februari 1986 mördades statsminister Olof Palme. Polisen var lika dåligt förberedd på att hantera en sådan situation som samhället i övrigt. Under de inledande timmarna fungerade i stort sett ingenting. Handlingsförlamning rådde på de flesta nivåer. Rutinmässiga åtgärder som larm och avspärrningar missades. En särskild juristkommission tillsattes senare med uppgift att granska polisens arbete den närmaste tiden efter mordet. Senare tillsattes också en parlamentarisk kommission, Edenmankommissionen, med uppgift att granska polisens arbete i ett längre perspektiv.

Kallades in fyra timmer efter mordet


Jag kallades in till sambandscentralen cirka fyra timmar efter mordet på statsministern. Min uppgift var att i första hand svara för de säkerhetsåtgärder som händelsen påkallade. Hit hörde bevakningen eller skyddet av regeringsbyggnaderna men också av enskilda statsråd och deras hem. Palmes bostad på Västerlånggatan liksom arbetarkommunens lokaler på Sveavägen sattes under bevakning dygnet runt.

Nästan varje kväll förekom spontana sorgemanifestationer i City varvid 10 000 till 30 000 människor deltog. Det ställde stora krav på planeringsfunktionen vid sambandscentralen som sattes under hård press. Dessutom besöktes mordplatsen dagligen av tiotusentals personer som förorsakade trafikkaos i City. Jag ingick i den ledningsstab som länspolismästaren tillsatte kort efter mordet.

Palmerummet ställdes i ordning


Inledningsvis organiserades den i det nuvarande stabsrummet men flyttade efter ett par veckor till ”Palmerummet”, som skyndsamt iordningställts för spaningsledningens behov. Staben hade regelbundna möten varvid även de ordningspolisiära frågorna fick utrymme. Som tidigare framgått var pressen på ordningspolisen mycket hård under de närmaste veckorna efter mordet. Demonstrationerna, bevakningsuppgifterna och övriga säkerhetsåtgärder tärde hårt på avdelningens personal. Ovissheten om vem eller vilka som låg bakom mordet på statsministern medförde ett ständigt behov av en stark insatsberedskap.

Största kommenderingen i svensk polishistoria


Inget kunde uteslutas eller lämnas åt slumpen. Om förövarna var terrorister kunde exempelvis ett nytt attentat redan vara planerat. Mot den bakgrunden hade piketen högsta tänkbara beredskap. Ordningspolisen stod samtidigt inför den största kommenderingen i svensk polishistoria, nämligen begravningen av statsministern. Statschefer från i stort sett hela världen förväntades komma till Stockholm och en halv miljon människor beräknades komma att kanta kortegevägarna. Begravningen skulle äga rum den 15 mars det innebar att vi i verkligheten hade cirka tio dagars planeringstid.

Det mesta av polisarbetet efter mordet har belysts ingående av de två tidigare nämnda kommissionerna. Deras synpunkter på den polisiära beredskapen vid särskilda händelser har fått förnyad aktualitet sedan Göteborgskommittén redovisat sin rapport. Chefer med operativt ansvar bör därför ta del av i första hand juristkommissionens rapport, eftersom den också berör ledningsfrågorna i Stockholm. Sambandscentralen spelar i detta sammanhang en nyckelroll. Jag delar i princip de uppfattningar som kom till uttryck i de två förstnämnda kommissionsrapporterna och avstår därför från att i detta sammanhang beröra polisinsatserna ytterligare. Några reflektioner tillåter jag mig dock.

Otydlighet i ledningsfrågor


Hans Holmér, dåvarande länspolismästare, kritiserades i efterhand mycket hårt för att han intog rollen som spaningsledare. Jag tycker att den kritiken var överdriven. Åtminstone under de första veckorna efter mordet var det av största vikt att lednings- och samordningsfrågorna fungerade effektivt. Det var nämligen inte självklart att ärendet skulle hanteras av Polismyndigheten i Stockholms län utan även Rikspolisstyrelsen hade sina intressen. Säkerhetspolisen däremot förhöll sig avvaktande i själva ledningsfrågan.

Holmér var vid den tidpunkten en stark och dynamisk chef. Genom att personligen ”sätta sig på” ärendet lämnade han aldrig något utrymme för ett övertagande. Jag är säker på att det var Holmérs starka personlighet och hans kontakter i regeringen som avgjorde ärendets hemvist under en lång tidsperiod. Biträdande länspolismästaren Gösta Welander fick uppdraget att leda den övriga verksamheten i polismyndigheten under Holmérs tid som spaningsledare. Det visade sig emellertid att Welander långt ifrån hade detta mandat fullt ut. Holmér fattade vissa  beslut utan Welanders vetskap som hade ständig rapporteringsskyldighet till Holmér. Det utvecklade en otydlighet i ledningsfrågorna som var mycket besvärande även för oss underordnade chefer.

PKK kunde ligga bakom mordet


Holmér har också kritiserats för att han beslutade om ett onödigt starkt och påkostat livvaktsskydd för sin egen person. Det har också ifrågasatts varför han inte använde säkerhetspolisens utbildade livvakter utan valde polismän från Norrmalmspolisen och piketen. Kritiken var enligt min mening helt obefogad. För det första aktualiserade Holmér aldrig skyddet kring sin egen person. Han var däremot mån om sin hustru och sina barn som sattes under en viss bevakning. Det var jag som vid ett stabsmöte tog upp frågan om skyddet kring länspolismästaren. Sedan Hans Holmér offentligt hävdat att PKK kunde ligga bakom mordet på Palme försatte han sig i en mycket utsatt situation. Man måste också ha klart för sig att PKK var klassad som en terroristorganisation med flera mord på sitt samvete. Det hade närmast framstått som oprofessionellt att inte förse spaningsledaren med livvaktsskydd i det läget.

Utsåg Holmérs livvakter


Efter mordet hade i stort sett samtliga statsråd försetts med personskydd. Belastningen på säkerhetspolisens livvaktsenhet var därför mycket stor. Det saknades helt enkelt utbildade livvakter för att skydda Holmér. Vid Norrmalmspolisen och vid piketen fanns polismän med en begränsad utbildning och det var de poliserna som togs i anspråk för Holmérs räkning. Det var jag som utsåg Holmérs livvakter i samråd med chefen för Norrmalmspolisen, Hans Hyllander.

Det är viktigt att ansvaret för personskyddet är tydligt. Säkerhetspolisen ansvarar för skyddet av den centrala statsledningen, den diplomatiska kåren och utländska statschefer eller motsvarande under deras besök i Sverige. Ansvaret för övriga personskyddsfrågor åvilar de lokala polismyndigheterna. Skyddet av Holmér var därför i första hand Stockholmspolisens ansvar. Längre fram redovisar jag hur samverkan mellan säkerhets – och huvudstadspolisen utvecklats i praktiken under de 18 år som dessa frågor utgjort en central del av min vardag.

Närgångna privatspanare


Åren efter Palmemordet blev mycket händelserika för Stockholmspolisen. Sorgedemonstrationer förekom under hela våren 1986 och kulminerade i samband med förstamajdemonstrationerna, varvid uppskattningsvis 250 000 personer deltog. Sambandscentralen, som sedan sommaren 1985 ingått i mitt ansvarsområde, utsattes för hård granskning inte bara av juristkommissionen utan även av de så kallade privatspanarna vars aktiviteter skulle öka kraftigt under de kommande åren. Det var främst oenigheten inom polisen om tidpunkten för mordet samt den efterföljande underlåtenheten att sprida larmen som gav näring åt olika konspirationsteorier. Teorierna utvecklades successivt under de följande åren och många poliser utsattes hårt av den mycket närgångna granskningen från privatspanarna.

Fortsättning på nästa uppdatering av Blåljus.

-----------------------------------------------------------------

Under sommaren uppdateras Blåljus en gång i veckan. Det betyder inte att sommaren blir händelselös här på hemsidan. Tvärtom kommer t ex intressanta nyheter från Polisförbundet inför representantskapet i september. Både valutskottet och granskningsutskottet bör ha en hel del spännande saker att berätta.

Hemsidan har uppdaterats den 25 juni kl 1800. Nästa uppdatering blir cirka den 2 juli.

-----------------------------------------------------------------

MINNS DU


vad du gjorde den 26 juni 1959? Många som var unga då gör det. Red. satt med en kompis på en liten kobbe i skärgården och försökte hålla liv i en transistorradio. "Ingo", Ingemar Johansson, blev världsmästare i tungviktsboxning. Sedan han med sin fruktade höger golvat Floyd Patterson sju gånger i tredje ronden stoppade ringdomaren VM-matchen i svenskens favör. Många svenskar var vakna trots den tidiga timmen och lyssnade som vi på direktreferatet i Radio Luxemburg.

Den 27 juni 1902 återvände Sven Hedin till Stockholm efter att ha gjort sin andra stora expedition i Asien.  Det året blev han adlad, som den siste i vårt land, sedan han kastat ljus över forntidens kontaktvägar mellan Östasien och Europa.

Den 28 juni 1914 inträffade en händelse som skulle leda till två förödande världskrig. Franz Ferdinand, österrikisk ärkehertig, mördades tillsammans med sin hustru, Sophie von Chotek, i Sarajevo vilket blev den omedelbara orsaken till första världskrigets utbrott.

Den 29 juni 1912 invigdes de femte olympiska spelen i Stockholm. De  kom att bilda mönster i fråga om organisation och regler. De blev också en stor publikframgång med totalt 327 282 betalande åskådare.

Den 30 juni 1908 inträffade en explosion i atmosfären över tajgan vid floden Steniga Tunguska i Sibirien. Explosionen föregicks av en eldkula av extrem ljusstyrka och utvecklade en energi motsvarande en 10-15 megatons atombomb ca 7-8 km upp i luften. Skogen fälldes  över ett område på 3 000 kvadratkilometer.Tryckvågen registrerades två varv kring jordklotet.  Stora skogsbränder bröt ut. Orsaken var att en mycket liten himlakropp, endast ca 100 m i diameter, kolliderade med jorden. Dess natur är inte närmare känd, men den torde svara mot en komet eller asteroid. Ingen krater har hittats och inga rester av föremålet.

Den 1 juli 1976 satte löparen Anders Gärderud världsrekord på 3 000 m hinder. Det blev också Sveriges första OS-guld i friidrott sedan 1948.



Gilla sidan:


 


Tidningen POLISEN


Brandfacket
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994