Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-05-10 09:00

Synpunkter på placering av nya polisaspiranter

En polisstudent, skrev dagarna efter terrorattacken den 7 april ett brev till rikspolischefen och till inrikesministern. Då han inte tycker att han fått något tillfredsställande svar, publicerar vi brevet, i anonymiserad form. Detta då vi uppfattar osäkerheten om placeringarna som ett välkänt problem som drabbar både blivande poliser och polisorganisationen. Det är som bekant en lösning på gång, men ännu finns poliselever i systemet som får leva med oron.

 

"Jag som skriver detta är 29 år gammal, bor i norra Stockholm tillsammans med min fru och min son på ett år. Jag studerar för närvarande på Polisprogrammet vid Södertörns Högskola i Stockholm, termin 2. 

 

Anledningen till att jag kontaktar er är inte på grund av att beklaga mig över lönen eller omorganisationen utan detta är med anledning av de glädjande nyheterna jag nåddes av idag i denna tid av sorg och ilska. Nämligen den att det skall öppnas fler polishögskolor och ett stort ökat antal poliser men jag känner en viss oro. 

 

Jag ser, gemensamt med mina äldre klasskamrater, ett problem som jag vill uppmärksamma er på, nämligen det hur nyanställa och nyexaminerade polisassistenter placeras. 

 

Nu har vi frångått det gamla systemet med att man genomför två sökförfarande, det första inför aspiranten och det andra inför anställningen där man blev placerad utifrån tester, intervjuer och vitsord från aspiranttjänstgöringen. Vi som började utbildningen HT -16 och VT -17 hamnade i ett mellanläge som gör att vi får erbjudande om anställning där vi gjorde aspiranten vilket är enorm lättnad då man slipper lotteriet som blev vid det förra förfarandet.

 

De som jag pratat med är mer än nöjda med detta! Problemet är dock hur man väljer att rangordna de sökande för att se om man eventuellt får den plats man önskat eller om man skall placeras någon helt annan stans. Detta görs med gymnasiebetygen som omvandlas till ett meritvärde som sedan bestämmer vilka som ska få sina placeringar där dom önskar. Detta förfarande i sig är inte konstigt vid ansökningen men när man nu bedriver en högskoleutbildning så kan man ställa sig frågande till varför man då hoppar tillbaka ett steg och går på de betyg som man sökte in till utbildningen på.

 

Ett annat problem med detta är att åldersspannet på studenter som omfattas av detta system är mellan 19 år till 53 år i skrivande stund. Är det rimligt att vi äldre studenter som gick under ett annat betygssystem skall konkurrera med de yngre studenterna som går via de nya betygen som i sin tur generellt ger ett högre snitt än de äldre betygen?

 

Jag personligen kommer vara 31 år gammal när jag är färdig polis. Är det då rimligt att jag ska få stå till svars för högst mediokra och 13 år gamla betyg som egentligen inte har någon betydelse annat än när man söker till högskolan? Då är jag heller inte äldst utan som sagt vi har en student som är 53 år gammal.

 

Jag är övertygad att ni båda ser det som en tillgång att ha poliser med olika livserfarenheter och bakgrunder! Men är det då rimligt att efterfråga detta när man missgynnar äldre studenter som har en etablerad tillvaro någonstans i landet? Då vi varit i kontakt med HR och Polisförbundet så ges beskeden att man inte på någon sätt tar hänsyn till att man har barn. Jag personligen ser det inte ett alternativ att riva upp min familjs tillvaro i Stockholm för att jag skall få arbeta med mitt drömyrke 60 mil längre bort? Speciellt då min egen son har sjukdomsproblem vilket försvårar det ytterligare då läkare och mottagningar också skall kollas upp och bytas, finns det ens de behoven på orten? Det blir därför inte aktuellt vilket resulterar i att jag eventuellt tackar nej till min tjänstgöring och har då har Polismyndigheten en polis mindre och jag står med en kvarts miljon i studieskulder.

 

Även de äldre klasskamraterna jag talat med upplever samma konstanta oro över placeringen. Vi är alla införstådda att man kanske inte får just den station eller polisområde man önskar men någonstans i länet borde vara högst rimligt. Det vill säga att jag kanske önskar att arbeta i Stockholms city men blir placerad i Farsta, det är inte det som oroar utan att bli placerad i ett annat län flertalet mil ifrån hemmet.

 

Med denna stora satsning på fler poliser och med den personalbrist som föreligger är det då inte rimligt att försöka behålla de blivande studenter som nu går på skolan? Kan det inte annars bli så att vi som är lite äldre väljer att tacka nej i slutändan för att vi har etablerat oss mer än någon som kanske är 20-22 år gammal?

 

Avslutningsvis vill jag bara meddela att vi i min klass var ute på våran fältstudievecka förra veckan där vi som en del av utbildningen fick följa med polisen och observera, många av oss hade praktik eller skulle haft praktik fredagen den 7 april men av förklarliga skäl fick vi inte det. Jag kan säga att det var många frustrerade röster som hördes, man ville finnas till för allmänheten och hjälpa till i all kaos som uppstod utan tanke på det egna välmåendet. Detta har stärkt oss i vår övertygelse att vilja vara en tillgång för allmänheten och samhället i stort.

 

Jag ber er därför att tänka till över det jag nu skrivit och om ni ser mångfald som en tillgång i detta yrke så måste man på någon sätt ta hänsyn till sådana enkla saker som familjeförhållanden hos de äldre studenterna och inte tvinga någon att skilja sig eller leva 50-60 mil ifrån sina barn. Vi är villiga att arbeta i främsta ledet och försvara det vi alla värnar om mest, men är ni beredda att stötta oss?

 

MVH

polisstudent."
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det