Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-10-25 09:40

Vad är det för fel på kriminalpolisen

Micael Björk är docent i sociologi, och har genom åren ganskat polisens yrkeskultur och avprofessionalisering. Reformer har kanske en kontraproduktiv effekt om de innebär ökad administration och att poliser inte tillåts använda sin erfarenhet och professionalism, konstaterar han.

Blåljus har tidigare skrivit om hans slutsatser av hur polisens profession värderas, "Polisens arbete skulle behöva uppvärderas, men nedvärderas konstant.

 När detta sker kan en socialpsykologisk följd bli att vanliga poliser upplever att expertisen alltid finns på annat håll; aldrig på gatan, aldrig i bilarna, aldrig i polishuset. Alltså att polisen bara kan bli effektivare om förändringar initieras utifrån, av andra som tror sig veta bättre."

 

Nu har arbetar han med en granskning av polisen bortom NPM, i ett forskningsprojekt. Dessutom har han skrivit en gästkrönika i GP, där han bland annat funderar över varför det inte finns några kriminalpoliser i Sverige längre. Han menar att kriminalinspektörer, kriminalkommissarier som arbetar på kriminalavdelningar och kriminalrotlar, får man nu vända sig till TV-serier för att finna. I stället har vi fått ”operatör” eller ”handläggare” i en ”utredningsgrupp”. Polisreformens skapare tycks ha missat att verksamheten är en del av rättsstaten, där straffbelagda handlingar ska bekämpas av domstolar, åklagare och polis. Att utreda brott är inte detsamma som att utreda nya lekplatser, skriver Micael.


Han konstaterar att utredningsarbetet har blivit mer komplext, och att det ständigt kommer nya brott och brottstyper.


"Praktisk kunskap är det vitala, inte planer och policys. Inte heller kan man räkna med att tekniken producerar otvetydiga resultat. DNA är bra men det är inget solklart bevis. Det samma gäller övervakningsfilmer och ”tömda” telefoner. Praktisk kunskap handlar om att du måste (våga) översätta abstrakta regelverk till konkreta situationer och verkliga individer; använda ditt omdöme och fälla ett avgörande."


Micael drar följande slutsats: "Om vi kan vara överens om att det brottsutredande arbetet kräver erfarenhet, integritet och tålamod, så måste den formella kontrollen bli mindre. Det är sant att det praktiska kunnandet behöver tränas. Känslan för hur bevis och lagar ska matchas föder inte sig själv. Men denna yrkesskicklighet, eller ”invanda kunskap” med orden från en spaningsledare, kräver något annat än toppstyrning och klandertillskrivande byråkratisering. Det är också anledningen till att jurister – domare, åklagare, advokater – har getts en betydande frihet att agera efter eget huvud. En verklig förbättring av utredningsresultatet kommer först när landets kriminalpoliser behandlas på samma sätt."

 

Blåljus har många gånger framhållit, att den bästa kriminalutredaren sannolikt har med sig en rejäl ryggsäck från handfast polisarbete i blå kläder. Den som har ingripit i krogköer, avbrutit våldtäktssituationer eller utfört långtgående förstahandsåtgärder i samband med kvinnomisshandel, har sannolikt en djupare förståelse för hur brottet utreds på bästa sätt. Den som har sett brottsoffren i ögonen i samband med ett butiksrån, en våldtäkt eller ett vanligt inbrott, kanske även drar sig för ett ekonomiskt betingat nedläggningsbeslut. Men det kräver att den professionella automomin bibehålls, och att de administrativa strukturerna inte tillåts ta över.

 

Om de inte gjort det redan...

 

Tommy Hansson




 

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det