Vad är ett empatiskt straff för den nya tidens gärningsmän

Många av åtgärderna som efterfrågas i mätningen låter bra på papperet, men är desto svårare att genomföra, enligt Amir Rostami. Han anser att hårdare straff och ökade polisresurser är beroende av att uppklaringsgraden är hög, för att de gängkriminella ska kunna lagföras.

– Polisen har de senaste åren haft kraftigt ökade resurser sett till budgeten och lagstiftningen har skärpts på en rad områden, men ändå ser vi inte effekter på skjutningarna. Många verktyg är korrekta men de behöver också användas rätt för att ha en effekt"

Nu förordar Rostami en haverikommission för att utreda hur polisen i Sverige ska lyckas...

Mustafa Panshiri, som jobbat i Göteborg som polis, och Hanif Azizi, som varit polis i Rinkeby, har skrivit en gemensam debattartikel i Expressen, som jämför det danska och svenska förhållningssättet. De funderar bland annat över vad ett empatiskt förhållningssätt innebär i förhållande till unga gångkriminella - fungerar de svenska silkesvantarna?

"Att ha empati är förmågan att sätta sig in i hur den andre tänker, inte att visa sig snäll mot allt och alla. I Danmark tycks rättsväsendet klara av att förstå hur vissa kriminella tänker och med det inse att det finns människor som kommer utnyttja generositet eller tillmötesgående för att fortsätta sin kriminella bana.  

I Sverige tycks uppfattningen vara att alla innerst inne vill bli som den svenska självbilden. God och omtänksam. Det innebär en narcissistisk föreställning eftersom den drivs av en uppfattning om den egna förträffligheten, och att alla så småningom vill och kommer bli lika förträffliga. Denna föreställning är i bästa fall naiv och i sämsta fall farlig"

De beskriver att danska åklagare har bättre möjligheter att undanhålla bevisning från misstänkta som uppenbarligen ljuger och anpassar sina utsagor efter den bevisning som åberopas än svenska kollegor.

De beskriver även hur det kan förekomma att personer som bedöms vara kriminella, kommer undan med en del beteenden, redan på gatan då det kan förekomma att poliser bedömer dem som straffimmuna mot smärre överträdelser, och inte vill ägna sig åt pappersarbete som inte leder någon vart.

De skriver att svensk polis och rättsväsende är format och anpassat till en föreställning om att människor egentligen är skötsamma och upplever att de har något att förlora på att inte följa lagen. I verkligheten är det snarare så bland många unga kriminella och missbrukare i vissa förorter att de ignorerar både lagen och konsekvenserna av att bryta mot den. Lagar, men även hur vi väljer att jobba, måste ställas om med en förståelse för de nya attityderna vi har i förorten. Vi måste bli mer empatiska helt enkelt.

Panshiri och Azizi noterar att de personer från Sverige som nu misstänks för mord i Danmark, rapporterats vid mängder av tillfällen, men det svenska rättssamhället har misslyckats med att få dem att välja en annan väg en brottets bana. Det är sorgligt för de som blivit offer för deras brottslighet, för dem själva och för det svenska samhället. Därför behöver Sverige bli mindre narcissistiskt och mer empatiskt. Fast på riktigt när det gäller grovt gängkriminella.

Slutligen, har tre KD-politiker, varav en, Fredrik Vallén, skrivit en debattartikel i Aftonbladet med anledning av gängskjutningarnas utveckling i Sverige. Utan att hänvisa till Danmark, har skribenterna noterat det svenska rättssamhällets tandlöshet när det gäller unga, grova återfallsförbrytare. De skriver:

"De kriminella unga män som är i eller nyss har lämnat tonåren och begår den sorts mord vi nu ser, är oftast väl kända av polisen. De har gripits mängder av gånger och ofta även dömts för grova brott vid flera tillfällen. Inlåsta har de däremot inte alltid blivit.

Ett aldrig så gediget polisarbete innebär alltför ofta att den unges kriminalitet bara förhindras i ett par timmar. Sedan kräver lagar och praxis att han ska släppas ut. Den ordningen möjliggör de fortsatta skjutningarna, och därför behöver reglerna för anhållan och häktning av unga ses över."

De nämner även brottsofferperspektivet: "Ytterst handlar det om förtroendet för rättssamhället, om akut samhällsskydd samt om brottsoffers upprättelse och trygghet.

Att bli rånad eller grovt misshandlad och se gärningsmannen gripas av polis, för att lite senare påträffa samma gärningsman väntande utanför den egna porten är orimligt. Det är dock den verklighet som råder i dagens Sverige."

Samtidigt, pågår en utveckling i Sverige i motsatt riktning, genom ett lagförslag om att personer över 18 år inte ska kunna hållas häktade mer än tre månader ens vid allvarlig brottslighet...

Tommy Hansson