Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-11-29 09:50

Varför fortsätter poliserna kämpa?

I ett stort upplagt reportage i SvD, av Frida Sundkvist, får ett antal poliser berätta om vad som motiverar dem att fortsätta göra skillnad i samhället. Det handlar om poliser i Rinkeby, i Botkyrka och i Vällingby. Och polisen Ted Eriksson, i Stockholm City, som alla får berätta om sina erfarenheter som poliser och vad som driver dem.

Frida låter bland annat poliser kommentera begreppet no-go-zoner,
och ställer frågan varför någon ens vill vara polis när de får utstå spott, hot och attacker på jobbet eller fritiden. Svaren ges från poliser som berättar vilken skillnad de gör när de kan beslagta vapen, narkotika eller bygga kontakter. Polisen Amir i Rinkeby berättar för SvD  att det är här vi behövs. Det är här vi gör skillnad. Folk som bor här ute har en uppförsbacke från början. Åtminstone kan man hjälpa till att plana ut uppförsbacken lite, säger Amir.

När det gäller begreppet no-go-zoner,  skrattar poliserna åt uttrycket. Det finns ingenstans de hellre vill vara än här, för alla dem i området som känner sig trygga av polisens närvaro. Dock fattas det poliser överallt, och poliser i områden som inte anses vara särskilt utsatta, suger upp de resurser som till äventyrs går att skaka fram.

Ted Eriksson, som överlevde en knivattack vid Medborgarplatsen i Stockholm i Augusti, menar att han har Sveriges finaste yrke och finns för att folk ska känna sig trygga. På SvDs fråga vart alla poliser som borde finnas på gatan har tagit vägen tänker han att förr kunde rutinerade trafikpoliser självständigt ordna trafikkontroller, men nu kan det krävas fyra timmars planering av en liknande insats.

Tidningen berättar även om andra polisers utsatthet, hur de skadas i tjänsten, hur de attackeras och hotas. Som en polis i 30-årsåldern säger till SvD: Man hinner bli gammal fort i kroppen i det här yrket... Han berättar att han tillhör den grupp av poliser som förre inrikesminister Ygeman ansåg överrepresenterade inom polisen: Man med militär bakgrund, från en mindre ort i Sverige. Trots yrkets påfrestningar, säger han att han aldrig gått till jobbet och känt att jag vill göra något annat. Inte en enda dag.

Reportaget är högst läsvärt, och fanns i lördagstidningen, på nätet finns det dessvärre bakom betalvägg. Det har även fina bilder av fotografen Emma-Sofia Olsson

Blåljus uppskattar särskilt den avslutande faktarutan som SvD lagt upp, som säger mycket om villkoren för att bli polis. Vi hoppas att SvD överser med att vi citerar den i sin helhet, förhoppningsvis kan det leda till någon ny prenumerant.

"Trots den hårda arbetsmiljön tjänar ingripandepoliser runt 27 000 kronor i månaden. I särskilt prioriterade områden är lönen för runt tusenlappen mer.

Lönen lyfts av flera poliser som SvD pratat med som det som gör att många poliser lämnar yrket. Detta trots att flera även vittnar om att ha blivit bitna, hotade och fått avföring på sig.

 

Bara under hösten har flera attacker skett mot poliser. En sprängladdning detonerade vid ingången till polishuset i Helsingborg, en person sköt mot villan där en polis med familj låg och sov och polisen Ted Eriksson knivhöggs på Medborgarplatsen i Stockholm.

Polisers OB-tillägg är 30 kronor i timmen för nattpass på vardagar. Nattpass på helger ger 52,50 kronor extra i timmen, övriga helgtider 45 kronor extra i timmen."

 

Blåljus kan inte avhålla sig från en kommentar om överrepresentationen av poliser av visst ursprung, yrkesbakgrund och kön. Snart är vi väl så få, givet brottsutvecklingen, att ingen kategori poliser kan sägas vara överrepresenterad.

 

Tommy Hansson

 
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det