7 december 2021

Hot och våld mot poliser fortsätter

Hot och våld mot poliser fortsätter

Polisförbundet har åter gjort en undersökning om hur utsatta poliser är för hot och våld i Sverige. Förbundets ordförande, Lena Nitz har presenterat resultatet i olika media, och även beskrivit hur hoten på sina håll blivit både vanligare och mer raffinerade.

Bild
Våld 1

Hon beskriver hur undersökningen visar att hoten har blivit grövre, mer utstuderade och inte bara riktas mot polis i uniform utan också mot polisens privatliv och familj. Poliser i yttre tjänst är mest utsatta, men även utredande poliser utsätts för påverkansförsök genom hotfulla yttranden.

Rapporten som presenteras inom kort bygger på vad poliserna själva beskriver, många gånger kan angreppen mot poliserna ha normaliserats i vissa situationer och platser, så att poliserna tar det för vardag. När frågan ställs om exakta handlingar, kommer dock omfattningen fram.

82 procent av ingripandepoliserna har utsatts för verbala hot, våldsamt motstånd, slag, sparkar, spott med mera de senaste 12 månaderna.

I Sveriges Radio Studio Ett, beskriver en polis i yttre tjänst, Micke Rova, polis vid ingripandeverksamheten i Övertorneå, Pajala/Överkalix, hur en alldaglig handräckning plötsligt utvecklade sig till en livsfarlig situation. Ett bra exempel på att polisyrket kan vara utsatt överallt i Sverige. Men man kan ju fundera på hur just den situationen, med dess extrema press, hade kunnat utvecklas om den hade inträffat i ett särskilt utsatt område...

Det allra viktigaste för att minska polisernas utsatthet är att det blir fler poliser, konstaterar Lena Nitz

Bild
Våld 2

Lena beskriver även vilka mer subtila hot som poliser allt oftare utsätts för. Både hon och Micke Rova har märkt den förändringen, men poliserna i allmänhet blir bara mer beslutsamma att fortsätta skydda medborgarna och det demokratiska samhället. Men det är ändå allvarligt om enskilda poliser väljer att sluta på grund av yrkets utsatthet.

I förordet till rapporten skriver Polisförbundets ordförande Lena Nitz:

"Samhället har förändrats. Attityderna har blivit råare. Hot och våld mot poliser har blivit vanligare, grövre och också mer utstuderat.

Medan hot tidigare oftast uttalades i affekt, kan-ske i samband med kraftig berusning eller psykisk sjukdom, har det nu blivit vanligt att hoten uttalas iskallt kalkylerat, väl medvetet om hur det ska uttryckas för att inte utgöra ett hot i juridisk bemärkelse. Ofta är det kommentarer som är ämnade att visa att man vet var polisen bor, vilken bil som körs privat eller var barnen går i förskola.

Även våldet har ändrat karaktär. Många av mina kollegor jobbar i en miljö där de uppfattar att respekten för människoliv har försvunnit. Över 40 personer skjuts ihjäl varje år i kriminella konflikter.
Nästan alltid sker det helt öppet med risk för att andra dödas och skadas. Till och med barn har fallit offer för skjutningarna, och i somras en polis.

Poliser omringas vid vardagliga insatser, i miljöer där de vet att det cirkulerar stora mängder vapen och där vissa har känslan av att steget att ta till våld mot poliser bara blir mindre och mindre.


Mitt i allt det här fortsätter jobbet med att upprätthålla lag och ordning, för att hålla människor trygga och säkra i ett läge där polisers egen utsatthet ligger på fortsatt höga nivåer – trots att delar av samhället som vi känner det varit nedstängt på grund av coronapandemin. Här jobbar samhällets poliser i vad som fortfarande måste definieras som en skriande polisbrist.

Polisbristen hänger ihop med både känslan av utsatthet och faktisk utsatthet. Det finns ingenting som påverkar våra kollegors säkerhet mer – och därmed deras möjlighet att upprätthålla trygghet och säkerhet för andra – som att ha rätt antal kollegor vid sin sida, eller snabbt tillgängliga.
I dag är utsattheten bland poliser på nivåer jag inte ens kunde drömma om när jag kom ut som nyutbildad polis på 1990-talet. Ovanpå det känner många dessutom att de inte har samhället bakom sig när de blir utsatta, och att de som angriper dem ofta kommer undan. Domslutens

polisman i tjänst ska tåla...

är en formulering som poliser lyfter för att uttrycka sin frustration över ett samhälle de upplever inte backar upp dem.

Polisers unika samhällsbärande uppdrag gör att kåren behöver skyddas bättre. Den som är satt att hjälpa och skydda andra måste själv vara säker. Hoten och våldet måste tryckas tillbaka och den som blivit utsatt för brott ska känna att både arbetsgivare, lagstiftare, åklagare och domstolar tar brottsligheten på allvar.

Men ska polisers utsatthet minska måste vi framför allt bli många fler. I dag gör löner, villkor och utsatthet att poliser lämnar yrket för en tryggare tillvaro någon annanstans, där lönen och villkoren är bättre. Ska fler kollegor vara villiga att fortsätta att utsättas för de påfrestningar och risker som polisyrket innebär måste de kompenseras för det – och för yrkets komplexitet och det enorma ansvar som kommer med polisrollen.

Får vi fler erfarna poliser att stanna i yrket och fler att komma tillbaka, samtidigt som vi lyckas få fler med de rätta kvaliteterna att söka sig till yrket, då kommer vi alla att stå som vinnare. Med rätt resurs för att arbeta mot hot och våld får vi inte bara en tryggare och mindre utsatt poliskår utan också ett tryggare Sverige."