tre apor apa
1 juni 2022

Polisfacket: Det finns en tystnadskultur inom Polisen

Polisfacket: Det finns en tystnadskultur inom Polisen

Idag publicerade SvD en granskande artikel om polisens arbete mot den grövsta brottsligheten: morden, skjutningarna… Flera poliser vittnar om sin bild av orsaken till de låga resultaten liksom sin både frustration och uppgivenhet.

SvD-artikeln av Frida Svensson med rubriken ”Polisernas nödrop: Kan inte stå för det här längre” ger en närmast dystopisk bild av förutsättningarna för svenska polisers arbete.

Men bilden är högst aktuell och den ges inifrån dvs av poliser med djup inblick om de grundläggande problemen....

Deras bild handlar inte bara om polisens ”resursbrist” – utan om vikten att bl a ha ”rätt kompetens på rätt plats”, långa väntetider på tekniska undersökningar; telefontömningar, dna-svar, brister i den interna kommunikationen om anhållna i sin frånvaro... liksom frågan om varför polisen inte kunnat stoppa unga killar som sedan länge varit kända för att ha stort våldskapital och att polisledning inte agerar/reagerar på de behov poliser framför …. med mera.

Rättskedjans brister lyfts också till exempel: att personer trots fängelsedom är fria att begå nya grova brott (fängelsedomar har inte verkställts). (Se blåljusartikel om Patricia som rånades av en fängelsedömd gärningsman).

Frida Svenssons artikel har gett stort medialt eko. Under förmiddagen skriver bland annat GW Persson i SvD: "Sparka hela polisledningen" (artikeln kan vara låst)

I Sveriges Radio intervjuas SvD-reportern Frida Svensson, den tidigare polisen Andreas Ek (som efter drygt 16 år valt att lämna polisen innan ”utbrändhet”. Idag jobbar han som brandman med långt lägre lön än han hade som polis) och Polisförbundets ordförande Lena Nitz.

Andreas säger bland annat: 
- Det är så många som mår dåligt att det är skrämmande. När man blev polis blev man det för att man ville göra skillnad och hjälpa folk. Men det är svårt att göra det när man har för mycket, när ärenden blir liggande för att man inte hinner med... när högarna bara växer.

Bild
Lena Nitz bloggar

I inslaget säger Lena Nitz bland annat

- Det här är en sorglig bild av svensk polis som målas upp. Och jag känner igen den frustration som våra medlemmar under lång tid uttryckt. Man är sliten men framför allt frustrerad över att inte ha rätt förutsättningar för att kunna göra ett så bra jobb som man vill.

Om källan den anonyme källan "Olsson" som i SVD-intervjun berättade om han fick i uppdrag att utreda ett mord. Till sin hjälp fick ha en ny polis med sex veckors erfarenhet och en civil utredare som vare sig kunde tala och skriva på svenska:
"Hur skulle jag kunna lösa ett mord med dom här personerna - i bästa fall skulle de kunna hitta en en bortsprungen  katt". 

Lena Nitz: Det är sorgligt. För det första är man för få i förhållande till den uppgift man har, och då pratar vi om grova brott som kräver en hög kompetens och en lång erfarenhet för att göra det här på ett bra och kvalitativt sätt. Sen handlar det också om att utredningsteamet inte har rätt sammansättning av kompetenser och erfarenheter.

- Dessutom framkommer allt för ofta att it-forensiken är eftersatt och i polisbristens spår ges inte tid och utrymme för utbildning och kompetensutveckling eller för att utvärdera och utveckla sina arbetsmetoder.

SR.se frågar: "Finns ett problem med tystnadskultur?"
- Det finns ett problem med tystnadskultur. Man upplever att det är väldigt lågt i tak.

- Kritik är egentligen en önskan om att bli bättre och komma med förslag om hur det kan gå till och vad man behöver, säger Lena Nitz. 

"Behöver polisen bli mer självreflekterande och kritisk som organisation?"
Lena Nitz: Ja, definitivt, det finns metoder. Men då behövs också rätt kompetens i utredningsteamet...

Blåljus: Först och främst heder till de poliser som trätt fram och delat med sig av sin bild och analys av vardagens utmaningar som polis och vad det innebär för den enskilde polisen som person. Polisfacket har både nationellt och regionalt under många år lyft sin bild av problemen dvs av bl a polisbristen men också organiseringen

Till exempel

- Tystnadskulturen - chefer och medarbetare lyfter inte förändringsförslag/behov/synpunkter på grund av känslan av en "bestraffande kultur" (eller att förslagen nonchaleras)

- Den höga arbetsbelastningen (sedan flera år) som bland annat påverkar möjligheten till enskilda polisers möjlighet till utbildning 

- Att mandatet för kärnverksamhetens verksamhetschefer utökas och blir tydligare (regioner) 

- Konsekvenserna av rådande ”processledda organisation" (dvs tröghet &toppstyrning)