HR för vems skull?
HR för vems skull?
Mats Alvesson, professor i organisationsstudier och ledarskap, har skrivit en högst tänkvärd artikel på Expressens kultursida. Han granskar hur HR tenderar att öka sin makt och inflytande, och hur det kan gå ut över mer verksamhetsbaserat ledarskap.
I sin debattartikel beskriver han att det inte finns några gränser för hur mycket arbete som kan göras för att kartlägga och förbättra arbetsmiljön, förhindra diskriminering, jämställdhetsoptimera, lansera och ordna utbildningar i det senaste ledarskapsmodet (karismatiskt, hållbart, tillitsbaserat, autentiskt, coachande?), förbättra folks värdegrund, strukturera löne- och medarbetarsamtal. Och så vidare.
Han menar vidare att ju fler man blir på HR desto mer kan man hitta på. Man vill rättfärdiga sin existens, bygga ut maktbasen men också utöva vad man själv tycker är ett positivt inflytande. Ofta gör man det inom ramen för sitt eget, snäva perspektiv och sitt särintresse.
Alvesson skriver vidare att "stora HR-avdelningar med många specialister sköter inte bara sitt utan vill gärna styra andra. Liksom många andra administratörer vill man jobba med strategier. Många HR-personer är frustrerade över att tvingas syssla med operativa frågor. På önskelistan kommer strategier överst, sedan styrning, därpå stöd och längst ned service, till exempel om sjukledighet, pensionsfrågor med mera. HR vill öka status och inflytande, vara med i ledningsgruppen och verka genom andra. Strategier innebär att man styr centralt, andra utför. Som ett annat HR-skämt lyder: ”Vi står bakom chefer … långt bakom”."
Exemplen som Alvesson ger, är hämtade från offentlig förvaltning och forsknings/universitetsvärlden. Han talar om HR som "Den bättre vetande klassen", som riskerar att leva sitt eget liv långt från den verksamhet som ska utföras i kärnverksamheten. Och medan kärnverksamheten minskar sväller HR.
Liknande synpunkter som Alvesson framför, har svensk polis inte varit förskonade från. Särskilt inte efter omorganisationen 2015, då lokala personaladministratörer sögs upp i en rejäl HR-avdelning, ofta centralt placerad. Poliserna fick allt mer administrera sig själva.
Nu har dock polisen fått en ny HR-direktör, Fredrik Modigh, som enligt en artikel i Polistidningen tycks ha en mer verksamhetsinriktad inställning till sitt uppdrag.
"Just nu bereds 22 nya styrdokument bara på HR-avdelningen. Sedan tillkommer det som produceras på övriga avdelningar. Jag tror inte att någon har förutsättningar att vara inläst på allt.
I grunden är avsikterna goda, enligt Fredrik Modigh. Medarbetarna på de nationella avdelningarna är ambitiösa och vill göra ett grundligt jobb, men effekten blir ett överflöd av riktlinjer.
– När man vill tömma ut ett ämne och visa att man har tänkt på allt, då kan det hända att man överarbetar. Sammantaget blir det en sådan mängd och omfattning att det blir svårt att ta till sig. Och risken är att myndigheten inte får genomslag för den styrning som är viktig, att den försvinner i mängden.
Enligt Fredrik Modigh pågår det nu en diskussion inom myndigheten om att minska antalet styrsignaler."
Modigh har även deltagit i möte med förbundsområdesordförandena i region Stockholm, som Blåljus berättat om tidigare, så kanske kan polisen bli ett positivt exempel i framtiden!