Renodlat polisarbete 2023
Peppe Larsson, som förutom att han jobbar som polis på fältet, även stöttar nya och blivande poliser genom ett engagemang i Polisförbundet, har delat sina erfarenheter från verkligheten på det som många fortfarande kallar Twitter. Det handlar om hur lätt eller svårt det är att vara effektiv som polis år 2023.
Själv har jag ju erfarenheter från 1970-talet till 2000-talet som polis på fältet. Och nog fanns förhoppningen om att alla glada reformförslag skulle leda till att poliserna skulle kunna bli mer effektiva framöver. Effektivare avrapporteringssystem, nya digitala hjälpmedel, bättre samarbete med andra myndigheter skulle avlasta poliser och ge dem möjligheter att koncentrera sig på kärnverksamheten och att vara tillgängliga för allmänheten. Var det tänkt. Redan på 1990-talet myntades ROPA, renodlat Polisarbete, som skulle göra polisen så effektiv så.
Men hur långt har vi kommit egentligen? En ledtråd kan finnas i Peppes Twittertråd, där han beskriver en verklig händelse:
"Patrull åker till en affär där två personer under 15 år tillgripit varor (ringa stöld, fd snatteri). När patrullen kommer dit vill de gripna först inte uppge sina personnummer. Inte konstigt, för när det till slut kom fram, visade det sig att bägge var efterlysta efter att ha rymt från ett HVB-hem. När personer är efterlysta, så finns det alltid någon vi ska kontakta. I detta fall en polisiär kontakt i annan region.
Kontakt tas, för att ordna fram hur personerna ska föras tillbaka till hemmet. NTE (kriminalvårdens nationella transportenhet) läggs fram som förslag från ovan. Vår region hade precis varit i kontakt med NTE i annat ärende. Körning kunde genomföras först två dagar senare. NTE är således inte tillgängliga. Ny kontakt tas mellan efterlysande region, samt vår region för att undersöka möjligheten till återförande. Patrullen erbjuder sig att köra ner de bägge. En sträcka på lite drygt 25 mil, enkel väg.
Får backning på detta då unga personer i hög grad inte ska åka i målad polisbil med uniformerad polispersonal. Det slutar med att vi kör de bägge till socialtjänsten i angränsande kommun, som i sin tur tar på sig ansvaret att köra dem samma sträcka. När vi kommer fram till socialtjänsten så säger personalen där, ”ja vi får hoppas att de inte sticker efter att ni har lämnat. Vi får ju inte hålla kvar dom”. Socialtjänsten har inga egna bilar, så de ska hyra en bil, för att genomföra transporten.
Vi lämnar av dem på socialtjänstkontoret efter att ha lagt två timmar på aktuellt ärende. De har alltså varit i vårat förvar, med uniformerad personal, i två timmar. Vi lämnar platsen för att åka in och avrapportera. För vår del är ärendet inte över här.
Vi åker in för att avrapportera. Några minuter senare ringer den polisiära kontakt vi haft. ”Jo, jag vill bara återkoppla ert ärende. De efterlysta lämnade socialtjänsten 30 sekunder efter ni lämnat. De är således återigen efterlysta”.
Det finns såklart en del att reflektera över här. Vi har olika infallsvinklar. Jag sitter inte på facit, men här kommer några från mig. Vi ska undvika att köra dem i målad polisbil med uniformerad personal. Men att ha med dem att göra i två timmar är fullt legitimt. Det blir för mig lite motstridigt. Må så vara.
Jag tog en kontakt med en känning på NTE som håller på med transporter likt dessa, för att kolla upp hur de hade gjort. Med målad bil, uniformerad personal, blev svaret. Är Kriminalvårdens bil/buss/uniform mindre avskräckande än vår, alltså?
Socialtjänsten skulle alltså hyra en bil för transport. De har inga egna. Vilket kan tyckas märkligt. Vi ringer inte sällan socialtjänsten för att de ska komma ut till oss i vissa ärenden. Då åker de taxi till platsen. Att en tjänsteman på socialen, inte har befogenheten att hålla fast en efterlyst minderårig, är också något man kan ha synpunkter på. Istället för omhändertagande och återförande, springer de fritt på gatan. Pga ovan.
Vilket är mest skadligt för individen?"
Även hos mig väcker detta tankar. Vilka risker för framtida brottsoffer leder detta regelverk till? Eller att dessa barn blir rekryterade till ännu allvarligare brottslighet?
Själv minns jag när vi som "kvarterspoliser", på 1900-talet fick klä om till civila kläder (egna) för att i civil polisbil köra någon avviken ungdom åter till det beslutade vistet. Kanske 20 mil bort. Så var det arbetspasset över.
Jag hade hoppats vi hade kommit längre. Jag kan väl föreställa mig hur meningsfullt det kan vara att gripa gärningspersoner, lämna dessa vidare och sedan rapportera brottet. Innan avrapporteringen var avklarad kunde gärningspersonerna vara släppta till frihet, mot nya djärva mål...
Been there, done that.
Eller som en kollega en gång uttryckte det mer svenskt, "det är som att trampa runt i snor"...
Med det sagt, är väl Peppes berättelse ett utmärkt exempel på att det fortfarande finns en rejäl förbättringspotential! Vi kan bli effektivare! Både inom polisen och övriga samhället. Ungdomar som har beslut på ungdomsvård, borde inte bara kunna lämna detta hur som helst. Det riskerar deras egen säkerhet och utveckling, för att inte tala om de eventuella brottsoffer som kommer i deras väg.
