RRV

RRV kritiska till Polisens särskilda händelser

RRV kritiska till Polisens särskilda händelser

När Polismyndigheten under längre tid använder ledningsformen särskild händelse för att bekämpa grova brott gör det mer skada än nytta. Framför allt för att det ofta innebär resursförflyttningar som ger negativa konsekvenser i de lokalpolisområden som måste bistå med resurser, noterar RRV.

RRV fortsätter:

"Särskild händelse är en ledningsform som polisen använder vid händelser som den ordinarie polisverksamheten inte är anpassad för. Verksamheten leds då i särskild ordning, och resurser och kompetens kan mobiliseras snabbt.

Riksrevisionens granskning visar att särskilda händelser kan vara ett effektivt sätt att leda arbetet under de första timmarna eller dagarna efter att ett grovt brott har begåtts. Men särskilda händelser som pågår under längre tid gör mer skada än nytta. Framför allt för att de ofta innebär resursförflyttningar som ger negativa konsekvenser i de lokalpolisområden som bistår med resurser. Riksrevisionen bedömer därför att bekämpning av grov brottslighet inte bör ske genom långvariga särskilda händelser

– Polisen behöver använda sina resurser mer effektivt. Särskilda händelser som pågår under lång tid kan på sikt leda till parallella ledningssystem och ineffektiv resursanvändning, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Majoriteten av de polisanställda som Riksrevisionen har tillfrågat i granskningen uppger att särskilda händelser har störst effekt i det korta perspektivet. Närmare en tredjedel av de lokalpolisområdeschefer som besvarat Riksrevisionens enkät uppger dessutom att särskilda händelser riktade mot grov brottslighet till största delen kunde ha hanterats av linjeverksamheten, med stöd av tydligare ledning och styrning.

Granskningen visar vidare att brister i polisens administrativa system gör att det inte är möjligt att mäta effekten av särskilda händelser riktade mot grov brottslighet, eller hur mycket merkostnader de genererat. Det saknas till exempel information om hur många särskilda händelser polisen har genomfört, om de har riktats mot grov brottslighet samt hur länge de har pågått. Det är heller inte möjligt att avgöra vilka polisiära eller utredningsmässiga åtgärder som genomförts inom ramen för de särskilda händelserna, eller vad de lett till.

– Kunskapen om särskilda händelser är bristfällig. Att det saknas grundläggande information som behövs för ledning, styrning, samordning och uppföljning av verksamheten är anmärkningsvärt, säger Linda Jönsson, projektledare för granskningen.

Det saknas också tydliga kriterier för att besluta om särskilda händelser vilket innebär att bedömningen i grunden är subjektiv. Det är viktigt att Polismyndigheten förbättrar det underlag som används vid bedömningar både inför ett eventuellt beslut om en särskild händelse och under tiden händelsen pågår, för att säkerställa att resurserna används på ett effektivt sätt.

Eftersom Polismyndigheten sällan följer upp eller utvärderar sitt arbete med särskilda händelser är det dessutom svårt att tillvarata tidigare erfarenheter.

Rekommendationer i korthet

Riksrevisionen rekommenderar Polismyndigheten bland annat att

  • utveckla kriterier för när en situation ska hanteras som en särskild händelse
  • utveckla dokumentationen av särskilda händelserta fram en nationell lägesbild som underlag inför beslut om resursförflyttningar
  • följa upp och utvärdera särskilda händelser, med fokus på risker och framgångsfaktorer.

Se rapporten för fullständiga rekommendationer."

Polismyndigheten svarar på sin hemsida:

"Syftet med en särskild händelse är att utöva en ledning som skapar en gemensam inriktning och samordning, för att hantera situationer som linjeverksamheten inte bedöms ha möjlighet att hantera.Polismyndigheten invänder mot Riksrevisionens slutsats om att särskilda händelser i det längre perspektivet gör mer skada än nytta. De eventuella konsekvenser som uppstår när extraordinära situationer föranleder förändrat resursbehov kan inte härledas till ledningsformen - utan är ett resultat av prioriteringar av den problembild som Polismyndigheten för tillfället har att hantera.

En särskild händelse är en ledningsform och inte ett verktyg för brottsbekämpning av grov organiserad brottslighet.
En av polisreformens grundtankar var att skapa förutsättningar för en nationellt sammanhållen myndighet, för att kunna använda myndighetens samlade resurs på ett effektivt sätt.
Polismyndigheten kommer att omhänderta Riksrevisionens rapport i det framtida utvecklingsarbetet."

En av svensk Polis mest erfarna gängbekämpare, Gunnar Appelgren, förklarar i en intervju sammanhangen i P1 Morgon. Gunnar har jobbat mot gäng i olika positioner sedan Fittja Boys och Mc-gäng var på agendan i söderort på 1990-talet - och han fortsätter arbetet oförtrutet.

Polisförbundet kommenterar:

"Resultaten av Riksrevisionens utredning är tyvärr i samma anda som rapporten om mängdbrott – polisen räcker inte till för att hantera sitt uppdrag fullt ut. I grund och botten handlar det om polisbristen. Det får den ordinarie verksamheten att halta samtidigt som särskilda händelser för att lösa långvariga kriser skapar många problem, säger Polisförbundets ordförande Katharina von Sydow.

Ett centralt problem som Riksrevisionen påtalar, något som även Polisförbundet belyst vid ett flertal tillfällen, är att man flyttar poliser för att lösa resursbrist genom att åberopa särskilda händelser. Det leder i sin tur till resursbrist på andra håll. Poliser som flyttar behöver lägga mycket tid på att etablera sig på en ny ort, får brist på kontinuitet och långsiktighet och sämre möjligheter att arbeta relationsbyggande. 

Granskningen visar också att det saknas system för utvärdering av särskilda händelser och att man inte tar vara på erfarenheter för att arbeta effektivt.

− Det finns tyvärr ingen quick fix för att lösa problemet. Vi behöver en övergripande analys av hur polistillväxten kan ske både snabbt och hållbart på lång sikt samt hur verksamheten kan förstärkas under uppbyggnaden. Polismyndigheten behöver bli en lärande organisation som utvärderar sina metoder för att ge medarbetarna  förutsättningar att göra ett bra jobb, säger Katharina von Sydow."

Blåljus kommentar;

Problematiken som RRV lyfter är inte ny, att när extremt allvarliga brott, katastrofer eller ordningsstörningar sker, tvingas Polisen prioritera. Det går då oftast ut över aningen lägre prioriterad verksamhet, som vardagsbrott, ordningshållning eller förebyggande polisarbete. Exempel på kortvarig särskild händelse, är väl Korankravallerna, medan "Rimfrost" eller "Frank" är mer långsiktiga. Frågan som hänger i luften, är väl närmast, om det är långvarigheten i insatserna som är problemet, eller polisens resurssättning totalt givet nya problembilder avseende terrorhot, social oro eller grov brottslighet med hämndspiraler.

Blåljus har erfarenhet av att lokala brottsförebyggande poliser åtminstone sedan 1970-talet använts som resursreserv. Så när någon personalkrävande demonstration, sport eller semesterperiod inträffade, har den lokala verksamheten alltid fått stryka på foten. Och givet de nya problembilder polisen ställs inför, men inte fått tillräckliga resurser för att hantera, har detta snarast accentuerats.

Tänk om RRV vid polisens omorganisation 2015 gett råd om resurssättningen, som kunnat föregå politikernas senkomna uppvaknande 2017...

Hur skulle det se ut om Polisen efter ett par mord, gängen emellan, drog sig tillbaka och lät konflikterna eskalera ostört.

Med det sagt, är det så klart viktigt att Polisen utvärderar och omprövar sina strategier och åtgärder. En annan fråga, är hur mycket möda Polisen ska lägga på att utvärdera och dokumentera sina insatser, nationella lägesbilder osv, även det drar resurser.