Polisförbundet är beredd att kapitulera?
Anna-Lena Mann berättar i GT om hur missnöjet slår i verkligheten. Hon berättar om hur det känns när en nybakad polis kommer ut i polisyrket, och hur viktigt det då är att det finns trygga, erfarna konstaplar som kan ge en introduktion. Hon fick just en sådan introduktion, men hennes första mentor inom polisen har fått nog nu och lämnar polisyrket. Anna-Lena beskriver hur nödvändigt det är att polisen tar vara på de poliser som finns, det kommer att ta många år att utbilda nya poliser. Hon avslutar artikeln med orden:
"All den kunskap, erfarenhet och rutin som då hunnit lämna går inte att reparera. Kraven på intagningen till polisutbildningen sänks. Vad blir det för poliskår vi kommer att se i framtiden? Det kommer inte att finnas många kvar av den sorten som jag hade turen att få arbeta med under mina första stapplande steg i poliskarriären.
Läget är akut. Polismyndigheten blöder. Jag och mina kollegor skriker oss hesa. Hoppas att någon som bryr sig och har makten att förändra hör."
Många frågar sig hur polismyndighetens kommunikation fungerar just nu, bland annat Hallands Nyheter. Där har ledarskribenten noterat en tondövhet som fått uttryck i ord som "larv" och "fånigt" när det gäller Polisförbundets krav. Det riskerar bara att reta upp en misstrogen och pressad poliskår. Ledaren avslutas med orden:
"När missnöjet visar sig vara så stort och dominerande krävs det andra signaler från organisationens ledning. Det behöver inte innebära att man går facket till mötes och tillsätter en kriskommission, men ett bra mycket rimligare svar på denna undersökning hade varit: ”Vi är medvetna om oron och kritiken som finns. Vi kommer ändå gå vidare med arbetet, men ska sätta oss tillsammans representanter för personalen för att se hur vi kan öka delaktigheten i omställningen”.
Se där Mats
Löfving. Svårare än så är det inte att bidra till förtroende och lugn. Eller är
budskapet kanske för ”fånigt”?"
Slutligen har Jönköpings Tidning en ledare som beskriver hur polisen kan drabbas av negativ kritik nästan oavsett vad polisen gör. Tidningen beskriver beskriver hur en polis fått sin bil vandaliserad i sin trädgård, en attack mot hela samhället som tidningen skriver. Tidningen noterar Polisförbundets undersökning som visar på en framtidspessimism som riskerar att utarma polismyndigheten. Tidningen skriver:
"SAMTIDIGT SOM många ropar efter fler poliser har alla dessa slitningar istället orsakat ett annat problem: Det är allt fler poliser som själva lämnar sina jobb.
Därför ska vi värna om de poliser vi har kvar, de som vill stanna eftersom de gillar sitt jobb och tycker att de gör något bra för samhället.
Det räcker med de svårigheter som polisen får möta med omorganisationen och hoten/våldet på jobbet. De ska inte också behöva känna sig hotade på fritiden.
Det är ju för allmänheten som enskilda poliser fortsätter med sitt arbete. Om inte allmänheten står bakom dem är steget till resignation bara en bit bort."
Tommy Hansson
när missnöjet visar sig vara så stort och dominerande krävs det andra signaler från organisationens ledning. Det behöver inte innebära att man går facket till mötes och tillsätter en kriskommission, men ett bra mycket rimligare svar på denna undersökning hade varit: ”Vi är medvetna om oron och kritiken som finns. Vi kommer ändå gå vidare med arbetet, men ska sätta oss tillsammans representanter för personalen för att se hur vi kan öka delaktigheten i omställningen”.
Se där Mats Löfving. Svårare än så är det inte att bidra till förtroende och lugn. Eller är budskapet kanske för ”fånigt”?
- See more at: http://hn.se/asikter/ledare/1.4715318-samsta-mojliga-svar#sthash.7DnNrxz6.dpufnär missnöjet visar sig vara så stort och dominerande krävs det andra signaler från organisationens ledning. Det behöver inte innebära att man går facket till mötes och tillsätter en kriskommission, men ett bra mycket rimligare svar på denna undersökning hade varit: ”Vi är medvetna om oron och kritiken som finns. Vi kommer ändå gå vidare med arbetet, men ska sätta oss tillsammans representanter för personalen för att se hur vi kan öka delaktigheten i omställningen”.
Se där Mats Löfving. Svårare än så är det inte att bidra till förtroende och lugn. Eller är budskapet kanske för ”fånigt”?
- See more at: http://hn.se/asikter/ledare/1.4715318-samsta-mojliga-svar#sthash.7DnNrxz6.dpuf