3 januari 2014

Se över polisbeväpningen

Diskussionen kring möjliga icke-dödliga vapen som komplement för Sveriges poliser fortsätter. Lars-Kristian Bergh har skrivit ett inlägg till Blåljus, där han förordar exempelvis "bean bags", som han menar har en säkrare effekt än elpistoler

Detta inlägg är en insändare


Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

 

Pistol eller revolver som självskyddsvapen och sista livlinan kan inte ersättas med elpistol. En del dödsskjutningar hade tveklöst kunnat undvikas om polisen haft tillgång till icke dödande vapen. Men elpistoler är inget att hålla i handen i skarpa lägen.

 

Med enbart pistolen som vapen i skarpa lägen är risken för en dubbel tragedi överhängande. När gärningsmannen dör vid ingripandet är det en tragedi för de närstående. Men den enskilde polismannens känslor glöms kanske bort alltför lätt.

 

Poliser i yttre tjänst har hygglig koll på vad som finns hos poliskårer i andra länder. De inser att ”busen” i vissa fall hade överlevt om de hade haft särskilda taktiska vapen att tillgå vid ingripanden som inte är sekundakuta.

 

I bilen kan vapen som är särskilt lämpliga vid ingripanden förvaras. Det kan vara vapen med biljardbollsstora gummikulor. Det kan vara gevär för att skjuta gummikulor, beanbags eller tårgas ( i samma vapen).

 

Elpistoler är opålitliga som verktyg eftersom de långtifrån alltid har avsedd effekt. En av elpilarna kan träffa där det finns en plånbok eller mobil på insidan, en knapp kan vara i vägen eller så kan det räcka med en kraftig skinnjacka så är elpistolen värdelös.

 

Elpistol kräver två poliser

 

I länder där patrullerande polis är helt obeväpnad så är förstås pepparspray och elpistol bra att ha i bältet. Men svensk polis släpar redan på en massa kilo och prylar. Batong, handfängsel, pistol m m.

 

Om vår polis påtvingas elpistoler så kommer ingen enskild polis att våga använda elpistolen i ett akut läge med livsfara med mindre att en kollega med dragen pistol och patron i loppet och med hanen spänd är en backup ifall elpistolen inte har någon verkan. Det är möjligen attraktivt för polisfacket, eftersom elpistoler ökar behovet av dubbelbemanningen.

 

USA ligger före

 

I USA har man sedan mer än 15 år använt s k beanbags. Det är en syntetpåse med 8-10 stora runda blykulor som skjuts ut med slätborrade och ganska korta gevär. Påsen blir en flygande batong och spricker inte vid träff. Ingen genomträngning sker på kroppen. Ett batongslag som en hästspark och ”busen” faller under rejäl smärta.

 

Rejäla blånader och sjukhusbesök som konstaterar revbensfrakturer är en vanlig konsekvens. Pumphagelgevären har magasin som rymmer flera ”påspatroner”, oftast fem. Effektiva skottavstånd är upp till 20 meter.

 

Politiskt motstånd

 

Den politiskt något mindre initierade kanske undrar varför inte ”kloka huset” för länge sedan har skaffat tvåhandsvapen och beanbags som kompletteringsvapen. Skälet är politiskt. Det har funnits och möjligen finns det ännu ett kompakt motstånd till att utrusta svensk polis med gevär.

 

Dåvarande justitieministern Laila Freivalds(s) har en ytterst fientlig attityd, möjligen fobi, mot vapen av alla slag och under hennes tid var det en komplett omöjlighet att ens lyfta frågan om gevär inom den ordinarie polisverksamheten.

 

Synen av gevärsutrustad polis gav associationer till militär och då blev motståndet kompakt hos vänsterpartiet och socialdemokraterna.

 

Nu visar kriminaliteten ett annat ansikte och det politiska landskapet kanske kan tänka sig långa kompletteringsvapen (ej att förväxla med förstärkningsvapen) för att minimera antalet dödsskjutningar. En del av dem hade tveklöst kunnat undvikas om ett lämpligt kompletteringsvapen hade varit standardutrustning i bilarna.

 

Det är tid att våga diskutera polisbeväpningen utan att låsa blicken vid elpistoler som jag menar inte fyller någon meningsfull funktion i Sverige. I diskussionen om beväpning borde RPS också ta till sig kritiken från rikspolisstyrelsens etiska råd och byta ammunition i enlighet med etiska rådets rekommendation till samma sort som danska och tyska polisen har.

 

Den har ännu bättre egenskaper än Gold Dot, med samma stoppverkan, men utan dess förödande skadeverkningar och snabba förblödning.

 

Lars-Kristian Bergh

Vapenjournalist, författare och debattör

 

Blåljus kommentar: Det polisfacket förordat har varit ett komplement till den nuvarande beväpningen, för situationer där en planlagd insats kan få ett bättre slut än döden, bland annat av just de skälen som Bergh anför. I sådana situationer finns det fler än en polis på platsen, och det kan vara känt hur den som skall gripas är utrustad. Om det är elpistol eller Bean-bag gun som är det lämpligaste kompletteringsvapnet att förvaras i polisbilarna bör utredas och prövas med det snaraste. Bergh beskriver dock väl hur moståndet mot en mer human beväpning av svensk polis sett ut. Mer om elpistoler finns att läsa här och här och här.

 

Tommy Hansson