Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-04-03 09:20

Att lämna in polisbrickan

Förra veckan fick vi på Blåljus en beskrivning av en anledning att lämna in polisbrickan; pensionering. Den texten andades optimism och framtidstro, för polismyndigheten och poliserna. Idag har vi en aningen mer pessimistisk bild att förmedla, som beskriver vilka faktorer som får poliser att prestera, trivas och stanna kvar inom polisen eller lämna yrket...

Så här skriver en kollega som efter elva år valt att lämna in polisbrickan...

"Hur börjar man skriva ett hejdå till en myndighet man ser ned på men samtidigt högaktar de kollegor som tjänstgör i den samma?

Min tid i polismyndigheten blev 11 år.

11 år som jag inte ångrar.

11 år som jag till lejonparten varit stolt över.

 

När jag var på plats i Stockholms stadshus tillsammans med min termin från Polishögskolan var jag mycket stolt och lycklig att äntligen få börja som polisaspirant och tjänstegraden polisassistent hägrade.

 

Den dagen hade ingen kunnat få mig tro att jag skulle säga upp mig av fri vilja efter 11 år. Jag var helt övertygad om att tjänstgöra som polis fram till pension. Den övertygelsen hade jag med mig i flera år.

 

Så blir det inte i mitt fall

Varför blir det inte så?

 

Anledningarna är många. Stora brister i myndighetens organisation. Bristande resurser. I vissa fall total avsaknad av kontakt mellan ledning och hantverkare. En nedlåtande syn på polisen från högsta ledningen. ATA08. Löneutveckling som påminner om ett dåligt skämt. En stor del högre chefer som är så långt från verkligheten att de aldrig står upp för sin personal. Mediadrev utan att ansvariga chefer förklarar vad polisens roll egentligen är. Politiker som vägrar se det som vi står inför. Tjänstetillsättningar som inte kan förklaras. Polisyrket är ett kall och detta utnyttjas långt bortom bristningsgränsen.

 

Listan går att göra hur lång som helst.

Chef är en fråga om delegation och ledare är någonting helt annat. Detta är mycket tydligt i myndigheten, mängder med chefer och få ledare.

 

Den avgörande orsaken är dock att jag saknar hopp om att myndigheten kommer lösa den här katastrofen. Det finns ingenting som tyder på insikt från högsta chef, eller för den delen vilja att lösa dessa gigantiska problem.

 

När jag nu lämnar myndigheten gör jag det med lätthet. Beslutet att söka mig utanför myndigheten var dock mycket svårt och tog ganska lång tid.

 

Varför blev jag kvar i 11 år?

Anledningen till detta är lika enkel som den är svår att förstå för den som inte varit med.

 

Kollegan.

Kollegor som tillsammans med mig gjort stor skillnad i det lilla för enskilda människor. Räddat liv, varit med när liv tagit slut, skrattat, gråtit, slagit människor, kramat människor, skjutit, låtit bli att skjuta, upplevt fara tillsammans, meddelat dödsbud samt stöttat varandra när det upplevts att hela världen stod emot oss.

 

Från min aspirantperiod i Roslagen till min nuvarande placering vid Norrmalm har jag för det mesta haft äran att tjänstgöra med otroligt bra kollegor som jag för alltid kommer vara stolt över att känna.

 

Tack mina kollegor och mina ledare. Ni vet vilka ni är!


Fredrik Hammar 5105

Från 19/5-2017 f.d. Polisinspektör"

 
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det