Publicerat 2020-04-01 16:20

Erik Nord talar klarspråk om straffrabatternas effekter

Erik Nord, som är polisområdeschef i Göteborg, beskriver med utgångspunkt från ett aktuellt exempel vem som riskerar att få betala priset när återfallsförbrytare bara döms för en bråkdel av sina brott, och ovanpå det får villkorlig frigivning. Vi skapar en hel räcka brottsoffer som inte hade behövt vara brottsoffer, konstaterar han.

Det är i DN som Nord ger exempel på en man, som dömdes att avtjäna sex månader i fängelse för misshandel, olaga hot, hemfridsbrott, ringa stöld och förgripelse mot tjänsteman. Han hade då varit fri från sitt tidigare fängelsestraff från en dom gällande grov misshandel, ringa stöld och häleri i blott sju månader.

De sex månaders fängelse han ådömdes innebar enligt det gällande straffrättsliga systemet i Sverige, att han frigavs villkorligt efter att ha avtjänat fyra månader. Mindre än tre veckor efter denna villkorliga frigivning misstänks han (på sannolika skäl) för mordet på en kvinna i västra Göteborg. Ett brott han dock nekar till.

Nord noterar i DN att det är ett exempel på att vi har ett system som är jättekonstigt. Han har ingenting emot att vi är generösa med straffrabatter i början så att vi inte smäller på för hårt och pressar in personer i kriminalitet på ett stigmatiserande sätt.

Men Erik Nord frågar sig om det rimligt att personer som gång efter annan begår allvarliga brott och som utgör en fara för andra människor ska släppas ut efter två tredjedelar av strafftiden.

De här personerna blir i princip straffimmuna mot vissa brott. Att de ska ha straffrabatter och villkorlig frigivning tycker Nord är märkligt. De är så insjuknade i kriminalitet att det pågår runt dem hela tiden. Då ska man ju försöka hålla dem isolerade så länge som möjligt. Inte för att de ska bli bättre, utan för att skydda resten av samhället, menar Nord.

Kriminologprofessor Jerzy Sarnecki menar att Nords ståndpunkt inte är helt orimlig. Han ser dock problemet att utan straffrabatter får en del gärningsmän väldigt långa strafftider, och det vore olönsamt att ha dessa inlåsta hela livet.

Erik Nord noterar i DN att han är väl medveten om gällande lagstiftning, men påpekar att under vissa omständigheter så tycker jag att det är ett helt havererat system som snarast uppmuntrar till fortsatt brottslighet.

Han vill se ett system där det inte är den individuelle återfallsbrottslingen som står i centrum, utan kollektivet, de som måste skyddas från farliga individer.

– Jag har inte svaret på hur man ska rehabilitera kriminalitet. Men jag kan konstatera att de här återkommande rabatterna innebär att vi skapar en hel räcka brottsoffer som inte hade behövt vara brottsoffer, säger Erik Nord till DN.

Blåljus har likt många poliser sett problematiken länge. Särskilt när det gäller unga återfallsförbrytare med mängder av grova brott på meritlistan, där straffrabatterna staplas på varandra. (mängdrabatt, ungdomsrabatt och villkorlig frigivning) blir straffen inte sällan närmast löjeväckande. Risken är att brottslingen står på torget och garvar med gänget efter sådana påföljder. Eller skriver en raplåt om eländet.

På liknande sätt är det med de värsta yrkesförbrytarna, som gång på gång får mängder av egendomsbrott "på köpet" när de samtidigt gjort något eller några rån. Brottsoffren kan inte bli annat än upprörda och känna sig svikna av rättssamhället. Och många poliser har nog suckat och funderat på balansen mellan nedlagd polistid och nedlagda förundersökningar.

Vi skriver idag om det ökande förtroendet för svensk polis. Blåljus anar att det finns ett samband mellan poliser som pedagogiskt förklarar sambandet eller det bristande sambandet mellan polisarbete och resultaten av polisarbetet. Erik Nord är ett exempel på det arbetet, YB-Södermalm ett annat, och Rikspolischefen Anders Thornberg ett tredje. (utan inbördes ordning...)

Tommy Hansson

Gilla sidan: