Färre brott klaras upp - Eller inte?

Fler poliser får färre gärningsmän fällda för brott… Den nyheten från Ekot har spridit sig med sedvanlig hastighet till våra mediers nyhets- och ledarsidor. Grunden för påståendet, är att uppklarningsprocenten sjunkit från 16 till 15 %. Men, innebär det att polisens effektivitet har sjunkit, utreder polisen fler eller färre brott, och hur skall polisen i så fall bli mer effektiv?Bland annat detta diskuteras i denna artikel som även innehåller ett utdrag från bloggen "Svensson varmt och rättframt från vänsterkanten"

Fler poliser får färre gärningsmän fällda för brott… Den nyheten från Ekot har spridit sig med sedvanlig hastighet till våra mediers nyhets- och ledarsidor. Grunden för påståendet, är att uppklarningsprocenten sjunkit från 16 till 15 %. Så beroende på hur många brott som anmälts, kan antalet lösta brott ha sjunkit eller ökat, som bloggaren Svensson beskriver i slutet av denna artikel.

 

Blåljus har tidigare skrivit om ett stort antal faktorer som gör, att det går åt ökade resurser för att få fällande domar.

Stefan Holgersson har blivit intervjuad i ett eko-special om varför andelen brott minskat under 2012, trots att poliserna blivit fler.

 

Holgersson, som både är polis och forskare vid Linköpings Universitet, har gedigen kunskap om hur polisens statistik fungerar och hur olika ledningsbeslut påverkar det praktiska polisarbetet. Hans förslag till lösningar i programmet är:

 

1. Börja redovisa resultaten på ett rättvisande sätt.

 

2. Avstånden mellan medborgarna och poliserna borde minska – Centralisering är ett hinder mot polisernas lokalkännedom som är en förutsättning för att brotten blir lösta.

 

3 Den korta polisutbildningen medför att nya poliser inte har den allsidighet som krävs i ett modernt polisväsende som skall bekämpa 2000-talets avancerade brottslighet.

 

4. Administrationen har ökat för den enskilde polismannen vilket går ut över tiden som kan ägnas till riktigt polisarbete.

 

Holgersson påpekar att det kan vara svårt för en extern aktör att förstå varför resultaten inte blir bättre med ökade resurser. Men den som varit i verksamheten har inga problem att förstå att om resurser satsas på en organisation som inte fungerar fullt ut, är det inte konstigt att resultaten inte bli så bra som vore önskvärt.

 

Blåljus kommentar: Så vad har Justitiedepartementet eller vidtagit för åtgärder för att komma tillrätta med den problembild som Holgersson beskriver?

 

*Den största centraliseringen någonsin med en Rikspolismyndighet är knappast ägnad att göra svensk polis mer lokalt förankrad.

 

*Polisutbildningen blir enligt regeringen varken förlängd eller får en högskolestatus.

 

*I stället för att ge poliserna administrativt stöd så att poliserna kan utföra en större del polisarbete föreslås att icke poliser skall ges polisiära befogenheter.


Kriminologprofessor Jerzy Sarnecki beskriver i SvD att trots att den statistiska trenden pekar nedåt, går det inte att säga något om hur effektiv polisen verkligen är utifrån den sjunkande andelen uppklarade brott.

 

Sarnecki förklarar att statistiken inte är adekvat för att bedöma polisens effektivitet. Det sätt på vilket Rikspolisstyrelsen räknar har ett antal brister och tar till exempel inte hänsyn till strukturen på brottsligheten.

 

Han pekar framför allt på två statistiska problem. Uppklarade brott där förövaren är under 15 år ingår inte i statistiken eftersom sådana fall inte lämnas över till åklagare. Samtidigt efterlyser Sarnecki en djupare analys över vilka brott som anmäls. En förändrad anmälningsbenägenhet hos allmänheten påverkar statistiken.

 

– Jag har påpekat det flera gånger men Rikspolisstyrelsen verkar inte lyssna. Det stora problemet är man missar vilken typ av brott som anmäls. Vi vet till exempel att det grövre våldet minskar och att folk i allt större utsträckning anmäler knuffar och missförstånd. Men det är brott som är väldigt diffusa och polisen har väldigt svårt att lagföra någon, säger Sarnecki till SvD och fortsätter:

 

– Strukturen på den polisanmälda brottsligheten förändras och det förändrar förutsättningar för att klara upp brott på person. Det här måste Rikspolisstyrelsen gör en noggrannare analys kring, vilket man inte gör.

 

Kan vi dra några slutsatser utifrån de här siffrorna som kommit idag?

-Nej, det kan man inte. Och kom ihåg att det handlar om små variationer. Att siffran sjunker kan alltså lika gärna bero på att strukturen på den anmälda brottsligheten har förändrats som på polisens effektivitet.

 

Det hindrar inte Expressens ledarsida från att dra långtgående växlar på samma statistik. Bland annat kräver tidningen precis som regeringen föreslagit en breddning av rekryteringen till Polisen i syfte att släppa fram fler civila utredare och specialister med bland annat IT-kompetens och revisorskompetens.

 

Expressen kräver även att polisfackets makt måste utmanas. "Det måste synas i lönekuvertet om man anstränger sig och gör ett bra jobb."

 

Expressen känner måhända inte till att Polisförbundet och RPS sedan ca 15 år haft möjligheten att förhandla fram individuella löner för Sveriges poliser, något som tillämpas för flertalet poliser i vart fall de senaste fem åren.

 

En som däremot tycks ha förstått hur matematiken kring den lägre brottsuppklarningsprocenten fungerar, är vänsterbloggaren ”Svensson”, som skrivit på sin blogg vars text Blåljus fått tillstånd att använda:

 

Färre brott klaras upp – eller inte?

Egentligen klaras inte en lägre andel upp, utan samma andel klaras trots ökat antal anmälningar. Det betyder egentligen att fler brott klaras upp. Att andelen uppklarade brott inte ökar är naturligt.

 

En allt större andel av alla brott anmäls. Det betyder att fler brott med svårt bevisläge anmäls. Sådana brott är svåra att klara upp. Ett brott där anmälningarna ökat mycket kraftigt är våldtäkter. Detta beror dels på ändrad lagstiftning och dels på ökad anmälningsbenägenhet. Trygghetsundersökningar och liknande visar att ökningen av antalet anmälningar inte motsvaras av en verklig ökning, eventuellt finns det en liten ökning av antalet våldtäktsbrott. Men det är också något som kan förväntas i och med att befolkningen ökar. Våldtäktsbrott är brott med ett svårt bevisläge då ord ofta står mot ord. De går sällan till rättegång och innebär sällan fällande domar.

 

En annan anledning till att brott inte klaras upp är att det handlar om brott som begås av organiserat kriminella. De är ofta svårutredda och polisen vet ofta vem som kan ha begått brottet, men kan inte bevisa det då ingen vill prata med polisen och tekniska bevis saknas eller är svaga. De misstänkta personerna kan därför inte knytas till brottet.

 

Fler poliser kan inte förändra något kring de svårutredda brott som jag här nämnt. Uppklarningsprocenten förblir låg. Det finns också ett antal brott med i stort sett 100% uppklarningsprocent. Det gäller brott som beror på polisens eget arbete. Det gäller trafikonykterhetsbrott (rattfylla etc) och narkotikabrott. Ökar polisen trafikontrollerna och tillslagen mot personer med mindre mängder narkotika ökar man också uppklarningsprocenten.

 

Genom att prioritera ner våldtäkter och upp trafikbrott kan polisen därmed fixa till sina siffror. Det säger sig självt att ett sådant mått på polisens arbete och effektivitet är helt meningslöst. Att jämföra den generella uppklarningsprocenten från år till år säger därmed inte ett dugg om hur effektiv polisen är.

 

Anders S,

från bloggen Svensson

varmt och rättframt från vänsterkanten