Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-09-26 14:20

Vad tycker Riksrevisionen om I-löner?

Som bekant har regeringen avsatt pengar för att förbättra polisyrkets attraktionskraft. Dels för att få poliser att stanna i yrket och dels för att dra till sig lämpade polisrekryter för framtiden. En bekant tidigare satsning på ett yrke i kris, med rekryteringsproblem, är lärarlönelyften. Så det kan vara av intresse att se och lära, för att undvika eventuella misstag.

Riksrevisionen sammanfattar sin granskning av lärarlönernas förstärkning  och konstaterar att pengarna gjort nytta. Yrket har blivit mer attraktivt och de lärare som fått högre lön är oftast nöjdare. Men det finns även baksidor som är värda att beakta... Så här skriver Riksrevisionen på sin hemsida:

"De senaste åren har det genomförts flera statliga reformer med syfte att stärka läraryrket och i förlängningen förbättra de svenska elevernas skolresultat. Riksrevisionen har granskat införandet av två av dessa reformer: Karriärstegsreformen (2013) och Lärarlönelyftet (2016) – som båda syftar till att stärka läraryrkets attraktionskraft. Granskningen visar att reformerna i huvudsak har påverkat lärarnas löner som det var tänkt.

 

– Lärarnas lönenivå har ökat, såväl generellt som i relation till jämförbara yrken. Det bör ha påverkat läraryrkets attraktionskraft i en positiv riktning, men samtidigt finns det tecken på att reformerna har bidragit till splittring av lärarkåren, säger riksrevisor Helena Lindberg.

 

Rektorer och huvudmän beskriver i utredningen att sammanhållningen i lärarkåren har försämrats. Dels på grund av att reformerna upplevs dela upp lärarkåren i förste-, andre- och tredjelärare på ett sätt som inte alltid motiveras av skillnader i kompetens, dels för att vissa lärare på kort tid haft avsevärt bättre löneutveckling än andra.

 

– Ett av reformernas syften var att premiera skickliga lärare med högre lön vilket lett till en ökad lönespridning. Men för att det ska bidra till syftet att öka yrkets attraktionskraft är det viktigt att löneskillnaderna uppfattas som rättvisa och på det området kunde reformerna ha förankrats bättre, säger Olof Widmark, projektledare på Riksrevisionen.


Riksrevisionen rekommenderar regeringen att överväga att skapa en gemensam uppsättning kriterier för att bedöma lärares kvalifikationer som omfattar både Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet, för att göra dem tydligare och öka deras legitimitet.

 

Regeringen bör även överväga att reglera Lärarlönelyftet så att det omfattar alla legitimerade lärare och ger en tydlig differentiering av de lönepåslag som statsbidraget möjliggör, för att motverka den uppdelning av lärarkåren som reformerna bidragit till."

 

Eller som Aftonbladet beskriver granskningens resultat:

 

"Regeringen förankrade lärarlönelyftet genom att samarbeta med fack och arbetsgivare på central nivå, men det var inte tillräckligt. Hade regeringen tagit med huvudmän och rektorer i diskussionen hade missnöjet kunnat motverkas. Nu har man i stället hamnat i en situation där lärarlönelyftet, liksom karriärstegsreformen, har försämrat sammanhållningen mellan lärare. Det är ett problem eftersom undervisning i mångt och mycket är ett lagarbete, enligt Riksrevisionen."

 

Det kan konstateras, att lärarna haft en bättre sits än poliserna under de senaste åren, när det kommer till löneökningar. Det är så klart lättare att fördela ett ekonomiskt överskott än ett underskott. Nu kan det bli en ändring på det.

 

I rapporten, sid 39-41 beskrivs ganska ingående problemen när politiska medskick efter rudimentär förhandling på nationell nivå, styrt hur fördelningen mellan olika lärare skett. Då blir det förste- andre- och kanske tredje-klassens lärare av det hela. Den som blir utan lönelyft känner sig knappast motiverad. Särskilt när arbetsgivaren kanske hade velat höja men pengarna kom med förbehåll och ganska strikta mallar.

 

I stället har vi på senare tid kunnat se hur duktiga lärare som ej belönats tvingats byta skola bara för att få upp lönen. Kanske blev det rent av så, att lärare fick byta tjänster med varandra i detta syfte, vilket knappast höjt resultaten i någon av skolorna.

 

Lärarkollegiet bygger på samarbete och att man lär av varandra. Lite som hos polisen faktiskt, lagarbetet kanske är ännu mer utpräglat hos oss poliser. Alla poliser vet att ensam inte är stark. Det är Blåljus förhoppning att de politiska löften som högtidligen avgivits att överlåta polisens löneförhandlingar till parterna hålls. Polisförbundet och Polismyndigheten har ett gemensamt intresse av att undvika lösningar som bara sår split.

 

Polisen har testat olika i-löneprinciper genom åren som knappast lett till några glada miner. (Inte ens C-B-A-poliserna gillade det) Parterna har även ett gemensamt ansvar att göra polisyrket attraktivt i alla delar av Sverige. Nu finns pengarna, men fördelningen är nästan lika viktig.

 

Det kanske inte blir så enkelt som det låter, men Riksrevisionen kan åtminstone ge ledtrådar till att undvika de mest förödande misstagen. Och, som sagt, det är lättare att fördela ett överskott än ett underskott.

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det