Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2016-11-14 11:00

Vad vet vi om våldtäktsmännen

Blåljus skrev för någon vecka sedan om BRÅs undersökning som visade på en alarmerande ökning av sexualbrott, särskilt mot unga kvinnor. Och det handlade om egenrapporterad utsatthet, inte anmälningsbenägenhet. Nu skriver två personer om undersökningen, ur olika perspektiv.

Lokalpolitikern
Torbjörn Bergman skadeskjuter effektivt den ofta upprepade förklaringen till att vissa brottstyper ökar med ökad amälningsbenägenhet. Han noterar att mellan 2010 och 2014 har istället anmälningsbenägenheten långt mer än halverats från 23% till 8,4%.

"En dryg tredjedel är kvar. 

Ett annat sätt att utrycka detta är att för varje anmälan nu, så skulle det skett två till om man anmält i samma grad som år 2010. För varje kvinna som anmäler nu är det ytterligare två som inte längre finner det lönt…

Slutsatsen måste vara att sexuella övergrepp ökar mycket snabbt och har därmed normaliserats i vårt samhälle så att anmälningsbenägenheten minskar."

 

Torbjörn avslutar sitt blogginlägg med orden:

 

"Trygghet får därför spås bli valrörelsen 2018 största fråga. För såhär kan vi inte ha det.

Vad gäller BRÅ som inte ännu publicerat data för anmälningsbenägenheten år 2015 och inte heller publicerat data på förövares härkomst sedan år 2005, så anser jag att detta utgör häpnadsväckande brott mot den tradition av öppenhet och tillgänglighet till offentlig statistik som vi bör vara stolta över och på samma vis skäms jag alltså över att mörkläggning tolereras i denna så viktiga fråga."

 

En kvinna med egna erfarenheter på området, är Ann Heberlein, Teologie doktor i Etik,  som i en debattartikel i Expressen frågar sig varför det förs noggrann statistik på vilka kvinnor det är som blir utsatta för sexualbrott? Högst risk att bli våldtagen löper en lågutbildad, ensamstående kvinna med två utrikesfödda föräldrar, noterar hon. Motsvarande aktuell statistik på gripna eller fällda gärningsmännen finns inte ...

 

Hon antyder hur en våldtäkt kan sätta spår hos brottsoffret:

 

"Ärren har jag kvar, på handlederna och i själen, tjugofem år efteråt. Våldtäkten skadade allvarligt min uppfattning av mitt eget värde och min tillit till män.

Att bli våldtagen, tvingad mot sin vilja till de mest intima handlingar människor kan ägna sig åt, att få sin kropp invaderad, sin fysiska gräns mot världen och andra människor forcerad med våld, är en fasansfull kränkning."

 

Ann avslutar sin artikel med följande fundering:

 

"Tidigare forskning (Brå 1996 ”Invandrare och invandrares barns brottslighet” samt Brå 2005 ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och utlandet”) pekar på att män från Mellanöstern och Nordafrika är överrepresenterade i sexualbrottsmål.


Många tycks utgå ifrån att det också förhåller sig så – men vi vet inte, eftersom Brå inte redovisar data om gärningsmän. Det är djupt olyckligt av två anledningar. För det första leder det till ständiga spekulationer angående gärningsmännens etnicitet och i värsta fall rasistiska drev mot oskyldiga. För det andra omöjliggörs riktade åtgärder mot de grupper som eventuellt är överrepresenterade.

 

Vi måste göra allt vi kan för att reducera antalet sexualbrott. I det arbetet får vi inte ducka för fakta, även om de är obekväma."

 

Blåljus är positiv till forskning om allvarlig brottslighet. Ju mer kunskap vi har desto bättre kan rimligtvis fördomar bekämpas och brottslingarna lagföras. Kanske kan även brottsförebyggande insatser riktas mot rätt målgrupper med forskningsresultat som grund att stå på. Och att förebygga våldtäkter och annan grov brottslighet borde vara prio ett.

 

Tommy Hansson

 

 

 
Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det