Nättidningen som belyser polisernas vardag.
Blåljus - Logotype
Publicerat 2017-08-08 15:00

Polisbristen i Stockholm leder till kannibalism

Många har reagerat mot beskrivningen av polisbristen i region Stockholm. Som om det inte fattas poliser på fler håll! I Malmö! I Göteborg! I Dalarna! I Norrland! I Bergslagen! I Örebro! Var ska poliserna tas? Tänk om man hade tagit vara på de poliser som flytt yrket i stället...

 

Blåljus skrev häromdagen om Valentina Xhaferis reportage om hur polisbristen slår i region Stockholm. Artikeln har gillats av ganska många, medan andra har uppfattat beskrivningen av bristen i bemanning i regionen som att det inte skulle finnas brister på andra platser i Sverige. Som i region Syd, Väst, Mitt eller Nord. Eller var som helst i Sverige.

 

Problemen ser olika ut, på vissa håll kan körtiderna för en polispatrull vara helt orimliga. För att inte tala om riskerna när närmsta förstärkning finns flera timmar bort. Då måste man klara även omöjliga uppdrag själv. Dessutom finns det orter med allvarliga sociala och kriminella problem i hela Sverige, inte bara runt de största städerna.

 

Men dessa artiklar handlade om region Stockholms problem. Och en sak borde vi kunna vara överens om. Om polisbristen i Stockholm är så svår att Sveriges största polisregion måste värva fler poliser från övriga Sverige, då har vi problem på riktigt. Vi poliser borde inte behöva ta varandras resurser. Poliserna ute i Sverige behövs på plats spridda över geografin.

 

Vi som bor i Stockholmsregionen ser även hur det blir extra svårt att rekrytera befintliga eller nya poliser när löneläget är som det är för poliser.

 

Stockholm har historiskt haft ett något högre löneläge i förhållande till övriga landet. Det har inneburit att poliser i vår region haft en rimlig chans att kunna bo inom ett par timmars restid till jobbet, vilket i sin tur är en förutsättning för att orka med ett tufft jobb. (särskilt för den som jobbar skift) Vår lönetrappa innebar 2008 att en polis i Stockholm med sex års tjänst normalt tjänade 28000:- per månad.

 

Inte jättebra, men bättre än poliser på de flesta orter i Sverige tjänade då. Idag, i den nya Nationella Polismyndigheten  har alla poliser i Sverige ganska exakt samma låga lön de första åren. Och en nybakad polis i Stockholm har normalt 28000:- per månad efter sex års tjänst. Under tiden har både övrig arbetsmarknad och boendekostnader skenat i regionen.

 

Det är då en klen tröst, för just den polisen, att poliserna i övriga Sverige hunnit ikapp. (poliserna i Sverige är generellt underbetalda!) Eller att civilanställda i Stockholm får marknadsmässiga löner. (Vilket de ska ha!). Eller att polischefer i Stockholm normalt har högre löner än i övriga Sverige för att kunna konkurrera med marknaden. (Vilket de ska ha!) Eller att Rikspolischefen tillhör de mest välbetalda myndighetscheferna. (Vilket han ska ha - det är inget lättskött pastorat!)

 

Polisens lönesystem är dysfunktionellt. Delar av systemet tar marknadsmässiga hänsyn, vilket lett till att nyanställda civilanställda kan ha en avsevärt högre lön än en erfaren och kunnig civilanställd. Som kan få som uppdrag att lära upp den välbetalda rookien. Något om även kan drabba en polis.

 

En gång till, för tydlighetens skull, det finns alltid de som vill missförstå, det är de nyanställda som är rätt lönesatta. De ska inte ha en lägre lön! Det får de inte heller, om de inte är poliser. Då spelar det ingen roll om de ska jobba i en region med glödhet arbetsmarknad och ännu hetare bostadsmarknad. De anställs i en planekonomi, där en polis värde i ekonomiskt hänseende är devalverat.

 

Polismyndigheten går idag ut med den triumferande nyheten att många har sökt till vårterminens kurser på Polishögskolorna. Kanske kan alla 800 platserna fyllas denna gång? Men om inget görs för att poliser ska ha råd att vara poliser även i region Stockholm, kan glädjen bli kortvarig. Det tar 2,5 år innan poliseleverna kommer ut som aspiranter och får vidareutbildning i verkligheten dvs till sommaren 2020. Det vill till att de inte byter yrke innan de ens är färdiga eller kort därefter, helt enkelt för att klara sig ekonomiskt.

 

Blåljus kan inte låta bli att upprepa analysen och uppmaningen till Sveriges politiker i Marcus Bohlins ledare, att det inte är rimligt att många (poliser) väljer att sluta för att de enkelt kan få upp sin lön med flera tusenlappar och samtidigt få bättre arbetstider på en annan arbetsplats.


”Polislönerna måste generellt justeras upp för att öka yrkets attraktivitet och arbetsförhållandena måste bli bättre – dels bättre arbetstider, dels måste poliser få de befogenheter och resurser som behövs för att kunna utföra arbetet på ett bra sätt. Det kommer att kosta. Och de måste få kosta.”


Hittills har Valentina Xhaferi inte fått möjlighet att intervjua vår nye inrikesminister, Morgan Johansson om poliskrisen. Hon skriver på Twitter: ”Mycket märkligt att en inrikesminister väljer att inte prata om poliser som flyr verksamheten. Men vår rapportering fortsätter.”


Inrikesministern kommer inte att kunna undvika frågan i längden. För så länge inget görs blir det bara värre…

 

Tommy Hansson

Gilla sidan:
Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994

Nu räcker det